Jag skulle börja skolan, en helt ny skola. Tilläggas är att jag inte suttit i skolbänken på fyra år. Jag verkligen gled in, jag var en outsider, en ny elev. Men oj som jag gled in. De coola killarna flyttade på sig när jag kom, inte av rädsla, utan av en "wow-känsla". Jag stegade fram mot en tjej som tittade blygt på mig, jag såg att det var Carro. Jag tog ett kliv frammåt, lyfte Carro i byxlinningen, och hånglade upp henne. De coola killarna stirrade imponerat.
Efter denne händelse, befann jag mig på en strand, jag såg en en mycket gammal man som stirrade på en byggnation av sand. Han ryckte tag i mig. - Vad är detta en modell av?! - öh, atlantvallen, 1944? - Jajamen, vi ska ta över världen du och jag.
Mannen vände sig om mot mig, det var Adolf Hitler, men en väldigt gråhårig och sliten sådan.
- Jaha sa jag. - Fort nu, mot raketen!
Vi sprang som tokar mot en cigarrformad rymdraket, väl inne såg det mest ut som en större båts innandöme. Hitler och jag skulle precis åka iväg när vi blev attackerade.
- Här ta den här! sa Hitler
I min hand fick jag en Luger, en pistol från andra världskriget. I samma sekund stormade det in soldater som började skjuta, och jag sköt tillbaka.
- Spring skrek Hitler.
Hitler blev skjuten, och jag sprang, ut över ett båtdäck, och hoppade över relingen, men något drog tag i mig.
- BRYT!
Det som drog tag i mig var en lina, som hindrade mig från att ramla ner i vattnet. Jag tog mig upp, tittade runt omkring mig. Kameror överallt. Vid ett bord satt Carro, och framför mig stod en karl med megafon. Regisören.
Jag vaknade, och försökte memorera så mycket som möjligt av drömmen. Repeterade den flera gånger i huvudet. Och somnade om...
