Min dag blir sakta men säkert bättre!

Ja, jag kan inte påstå att den är toppen än, men bättre blir det och det tackar vi för. Har varit en lång dag eftersom det inte funnits mycket att göra på jobbet, men snart går jag hem till min älskling och då kommer allt kännas toppen, det vet jag.

Hjalmar försvann igår. Jag och Micke höll på att oroa ihjäl oss, i alla fall jag, när han inte kom när vi ropade på honom. Han var borta i flera timmar och vi var ute och letade och ropade men utan resultat. Tillslut, strax innan vi skulle gå o lägga oss, kom han springandes när Micke var ut och ropade på honom en sista gång. Gud så glad jag blev.

Han har ju fått en namnbricka nu, så chansen att han försvinner helt är ju inte så stor i staden, alltid är det väl någon som hittar honom, och även om jag vet att han är livrädd för bilar så blir man orolig att han ska ha sprungit ut i vägen och blivit påkörd. Nu hade vi kollat de närmsta vägarna och inte hittat honom, så jag var inte så orolig, men man vet ju aldrig.

Nu är han hemma i alla fall och han mår toppen! Har inte tagit någon skada alls. Det känns bra :)