Jag tänker alltid efteratt jag tävlat eller ställt ut - och det inte gått bra - "f--n, varför kan jag aldrig hålla truten om att i ska i väg"!! Sen efter en stund känner jag "skit samma, Milton och jag har haft kul och jag älskar min vovve såå mycket"! Så är det bra igen! Roligast är förstås OM det går bra, meen......

Och nu är vi där igen....nu borde jag hålla truten om kommande helg, men jag är nervös och behöver "älta av mig" lite!! På söndag tävlar vi i 2:an igen - kul, men nervöst! Jag har även anmält till den inofficiella utställningen på plats för att det är kul! Men jag undrar nu varför jag alltid ska inbilla mig att allt är så förb... kul jämt!! Nu är jag enbart nervös för hur jag ska hinna med platsliggning innan det är vår tur i ringen - hur löser sig allt + då allt annat jag är nervös för; kommer Milton lägga sig innan kommando på platsliggningen - eller kanske han sätter sig under platsliggningen (han växlar mellan dessa vid träning...), fattar han på söndag vad "RUUUTAN" är eller springer han ut några meter och ställer sig vackert och tittar på "mamsen" och ser ut som han tänker "duktigt va!?"m.m. m.m.

Näpp - några bra tävlingsnerver har jag aldrig haft och kommer förmodligen aldrig att få!! Men någonstans mitt i det hela tycker jag ju att det är kul!! Jag hör själv att det inte riktigt låter så men jag tycker det på något skumt sätt! Jag älskar att jobba med min hund! Han ger mig så himla mycket positivt och vi har såå roligt ihop!! Tävla är kul, men såå jobbigt - ställa ut är också kul, men ännu jobbigare! Men jag kommer fortsätta att tragla på - om vi håller i kanske tävlingsnerverna blir lite mildare!! Har för mig att det kändes lite bättre när vi tävlade ofta förra året!!

Fick några underbara foton från vårt korningsförsök av Linda - Mios matte. Dessa lägger jag in under fotona.

Lägger in några andra foton där oxå - tyvärr går det fortfarande inte att lägga in bilder här i bloggen!

Nu ska vi ut på promenad + träna lite!

Ha en bra dag!!