Ja, idag är det den stora dagen. Dagen D. Dagen med stort D. Mats ska springa Lidingöloppet. Själv ska jag göra ett lopp i Uppsala, det vill säga gå runt lite i stan och insupa minnen. Jag känner att den här stan kastar mig tillbaka några år. Till år 1999/2000 närmare bestämt. Häromdagen gick jag genom ett dimmigt Västervik och kom att känna samma känsla som jag hade i kroppen hösten 1999. När jag började på Wik gick jag många mornar över knastrande gruststigar genom dimman för att äta frukost. Det är nio år sedan nu och känslan kommer tillbaka ändå då och då. Det är ganska mycket som hinner hända på 9 år. Jag tänker på allt jag har upplevt sedan jag slutade gymnasiet och jag är tacksam för det mesta. Även motgångar kan ses som framgångar och ett sätt att förändras. Förändring är bra. Helst ska en förändring ske i framåtskridande riktning men vad som är framåt är ju ett ganska vagt begrepp trots allt. Och som livet ser ut idag, fast det inte var så jag hade planerat för några år sedan, känns ganska bra. Det finns inte mycket som stör mig i min nuvarande situation och jag skulle gärna fortsätta att ha det såhär. Jag känner mig fri och det är ofta frihetskänslan som jag eftersträvar oavsett vad jag har omkring mig. Det är inte ramarna utan innehållet som gör att man trivs oftast. Det är när man känner sig fri som livet är underbart. Då spelar platsen minder roll.

-------------------------

Nytt!

Kollade Uppsalas utbud vad det gäller raggsockor och varma tröjor men blev besviken. Dock kändes det som att det fanns fler olika sortes tröjor. Men jag hann inte se så mycket eftersom jag då och då gick i sällskap med Mats bror, far och Mats brors barn. När jag skriver detta springer Matsen sitt lopp med förkylning i sin stackars kropp. Jag ska inom en hyfsat snar framtid åka till Stockholm och möta honom där. Ska bli intressant om han går som en gammal gubbe eller om han går hyfsat normalt. Jag skulle då aldrig betala 500 spänn för att springa 3 mil. Aldrig i helvete. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att springa 3 mil om jag fick 100 000 tusen... kanske... 

/Linda