Hej på er alla därute.
Idag har varit en sorgedag på Vreta. Vår kära vän,lärare, kollega Bengt hittades död i fredags. Han var en väldigt populär lärare och det har såklart varit mycket tårar idag på Vreta. Han blev bara 49 år gammal. Jag hoppas att han visste hur populär han var. Många elever som varit otröstliga idag vilket är helt förståligt.
Det var som prästen sa idag på minnesstunden. Vi får under den tid vi har på jorden göra goda ting för vi vet aldrig när det är dags att lämna livet.
Det känns bra iallafall att Bengan uppfyllt dessa "krav".
Efter arbetsdagen åkte vi till stallet jag och Zmilla, för att möta Danne med lastmaskinen och pappa. Vi skulle äntligen få boden flyttad jag och Micka. Det gick ganska bra. Lastmaskinen kanske var lite halvkrasslig men det gick till slut att få ordning på vår nya sadelkammare.
Nu är nästa projekt att dra in en sladd så man har nåt lysrör att tända där inne. Börjar ju bli mörkt om kvällarna.
GULD Danne och pappa att ni kunde hjälpa till. Skulle blivit ganska tungt för mig och Micka att flytta den där själva trots att vi är mycket starka.
Den där lilla boden väger alltså 3.5 ton ungefär. Kan man inte tro.
Det kunde inte lastmaskinen heller tro så ena gaffeln kröktes och det blev punka på den stackars lastarn. Men vilken kämpe. Det gick ändå. Tänk att lyfta nåt så tungt och så ska du göra det plattfotad och med en bruten arm. Galet.
Såhär koncentrerad måste man vara..
Föresten måste Danne vara helt övernaturlig. Vi upptäckte att det fattades en bit från min mobiltelefon häromdagen Typ en spricka och ett litet liitet hål hade det blivit i den.
Var har du den biten som fattas då sa Danne?
Kunde inte annat än att stirra på honom, i hopp om att han skämtade. Kan ju ligga på en miljon olika ställen.
Efter fem minuter kom Danne med en liten plastbit i handen och superlim.
Vart fasen hittade du den där ????
I din väska.
EH, jaha.
Så nu är telefonen ihoplimmad och fin igen.
Kanske att Danne heter Clark Kent i andranamn och ska ut och rädda nån stackare som hänger utefter nåt hustak i New York och skriker -HELP. Detta endast iförd de obligatoriska blåa tightsen och de röda kalsongerna.
Jag börjar faktiskt tro att det kan vara så det ligger till. Men när jag tänker efter så avslöjas hans befintlighet i sängen om nätterna av högljudda snarkningar så det kanske ändå inte är Stålmannen som jag är tillsammans med.
Nä nu ska vi ifamiljen Esping/Berger sova. Vi är mycket trötta här.
Natti