Sedum Hispanicum
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
Juni (2019)
>>


Jag mår skit

Alla turer på min arbetsplats börjar gå ut över min mentala hälsa. Motgångarna börjar bli lite väl många. Igår kom droppen känner jag, en motgång till och jag kommer klappa ihop. Så känns det just nu.

Turerna:
- blev bortvald till förmån för en kollega i vintras (hon fick "min" djurskyddstjänst som jag sedan fick tillbaka, enbart för att hon slutade)
- får inte skriva beslut själv (ensam om det på jobbet, trots att jag jobbat som inspektör i över ett år, alla andra får skriva beslut själva efter tre månader)
- får bara tremånadersvik när alla andra får sex månader i taget
- blev lovad en fast tjänst om jag skrev klart mitt exjobb. Inga som helst villkor angavs. När djurskyddet sedan beslutades gå över till länsstyrelsen togs erbjudandet tillbaka för "det gällde bara om djurskyddet skulle vara kvar" vilket inte angavs från början.
- förbises vid övergångsförhandlingar till länsstyrelsen trots att jag var den enda som var intresserad av övergången. Hade inte kostat kommunen ett skit att låta mig gå över.
- får ingen löneökning för jag är vikarie (är det verkligen rimligt med 0% ökning på ett år???)
- får inte följa med på verksamhetsplaneringen för jag "kommer inte jobba här nästa år"
- får höra skvallervägen att samma chef som sagt att jag inte ska jobba kvar vill att en annan grupp ska rekrytera mig (snacka om dubbla budskap)
- får höra att ett ärende som jag lagt ner långt över 100 timmar på anses vara dåligt handlagt av juridiska enheten på lst. Jag har lagt ner min själ i detta ärende och det är fanimej inte dåligt handlagt. Det finns otroliga mängder med bra material och bilder som visar att djurhållaren är klart olämplig att ha djur.

Gång på gång kommer dessa bakslag och det suger! Jag har varit så glad över att ha ett arbete som är skitkul. Men nu känns ingenting roligt längre. Jag går på knäna. Varje motgång är som att få stryk av en påk. Jag orkar inte äta middag, orkar inte laga mat helt enkelt och har ingen aptit. Orkar knappt gå upp på morgonen. Tidigare var jag på jobbet halv åtta varje morgon, utan undantag. Nu är jag glad om jag är där före åtta. Och när jag är där vill jag bara gå hem. Börjar förstå hur en depression skall kännas, när man inte ser något ljus i tunnelns slut. Är så jävla glad att jag går på semester på fredag. Behöver få lite distans till det här.

Droppen igår som fick mig att ruttna helt på allt var att jag snubblade på en jävla kundvagn när jag hade handlat på Blomsterlandet. Kom gående med en låda ljung och såg inte fällan. Sopade i smalbenet i kundvagnen så jag trodde att det gick av. Det gör så jävla ont. Har fått en stor bula på benet, är blå och vaje steg gör skitont. Bryt ihop!

Vad ska hända härnäst???
1 Oktober 2008  | Oktober 2008 | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Sedum hispanicum                                             Skaffa en gratis hemsida