Min mams har upprepat sig gång på gång idag: Winston du ÄR galen,ta och lugna ner dig! Varför kan hon inte förstå att jag bara är 11½ månad och älskar livet? Hon försöker lura mig att hon är arg men jag kan se på henne att hon ÄLSKAR mig såååå mycket,så det är bara att sätta pluggar i fladdisarna och rusa vidare. I vilket fall som helst så har vi letat bävrar idag. Det har bott en mycket stor bäverfamilj i våran å,men i våras så fångades dom flesta av dom. Vi har iaf inte sett dom sedan dess,men idag så fick min mams för sig att vi skulle kolla om vi kunde hitta tecken på liv i ån. Sagt och gjort,alla utom jag förstod hur man skulle bete sig för jag vart nojjig och skällde oavbrutet i ca 10 min innan jag fattade att vi inte var hotade av ett ruggit stort otäckt hot..... Min mams sa att det fanns troligen liv fortfarande i ån,men att jag måste lära mig att hålla truten om jag vill vara med.. Tjöt.
Sedan kom min paps hem och han hade en finfin överaskning på lut. Vi skulle träna utställning! Det tycker jag är TOPPEN! Men tro det eller ej,vem tror ni dyker upp....jo mams.. Hon tyckte att jag skulle träna LYDNAD... Mycket riktigt så slutade det med inkallning,sitt,ligg och fot.. Hmmm,vad tycker jag om detta...jo det var faktiskt roligt,men det säger jag ALDRIG till mams.
God natt // Winston