Katastrof. Vi har helt glömt bort Hjalmar. När vi ska till London alltså. Jag tror vi är så vana att vi kan ta med honom överallt att vi inte ens reflekterar över att han inte kan flyga till ett annat land med oss. Han följer ju med överallt annars.

Tanken slog mig i morse och jag blev helt berstört över hur vi kunnat glömma vår lilla bääs så där. Som tur är har vi inte svårt att hitta någonstans där han kan bo en vecka medan vi är borta. Funkar det med Nisse så får han vara i Hörnett hos Michaels föräldrar, om inte så får han åka hem till min kära mor och leka med Wilma.

En annan sak som slog oss igår är att det bara är 2½ vecka kvar tills vi åker till London. Jag har hela tiden varit inställd på att det är länge kvar tills vi ska åka, men igår insåg jag att det inte alls är länge kvar. Gud vad härligt.

Idag blir det städning. Gud så fint det ska bli här. Ska kila över till tvättstugan också och se om det finns någon ledig tvättid idag, men det torde det väl inte göra. Just nu är det alldeles för skitigt här och det ska faktiskt bli riktigt skönt att ta tag i det.

I morgon blir det kalas för Ida hemma hos oss, för en gångs skull. Nu skiter vi i tanten. Hon är ju bara bråkig hur vi än gör. Blir några som kommer, inget stort sällskap, men det ska bli trevligt.