Ja ni. Jag jobbar som en tok just nu. Det är KUL. Idag har jag varit vikarie för Marie. Hennes hund har fått 11 (!) härliga små valpar idag. Så jag har varit engelskalärare hela förmiddagen.Det var jätteskoj. Engelska är mitt favoritämne så det passade ju bra att det var just det som stod på schemat idag.
Imorgon ska jag göra bom och konbana med hästtjejerna och hela eftermiddagen ska de göra allt ifrån prov på hästens skelett till fortplantning och avel. Jag har gjort häften och fixat hela eftermiddagen inför detta. Ska också bli kul!
Igår gick jag upp klockan 06.15 och kom hem 22.40. Det blev en lång dag. Jag var ju faktiskt hemma och åt en snabbis också. Igår var mamma och lämnade Gigolo i Skåne så jag hade hennes lektioner på ridskolan på kvällen efter min ordinarie dag på Vreta.
Nu känner jag mig ganska redo att berätta varför jag grubblat ett tag.
Jo, jag har beslutat mig för att sälja Märta. Det har varit ett beslut som har vuxit fram under en ganska lång tid.
Jag har haft Märta många år nu och känner att både hon och jag är ganska så färdiga med varandra så det är egentligen inte med sorg i hjärtat utan det känns oerhört skönt.
Jag har haft en enorm press på mig själv den senaste tiden.
Iallafall en högre press än vad jag klarar av. Två hästar och ett heltids jobb. Sena kvällar varje dag och tidiga mornar varje dag. Samtidigt som man faktiskt bara kulle vilja åka och handla en eftermiddag utan att behöva lägga ett "kalender-pussel" över hela veckoplaneringen.
Det har lite kommit till den punkten att det roliga i min hobby har dödats lite av detta. Det vill jag absolut inte. Jag vill ju ha kul i stallet!
Samtidigt som jag vill tävla på en hyfsad nivå också. Då krävs det träning. Träning som jag inte hinner med alla gånger på ett bra sätt, men jag har gjort det ändå.. :)
Nu ska jag ägna mig åt Q och satsa på att han ska bli så bra som möjligt.
Det enda jag vill nu är att Märta ska ha det bra hos någon som kanske inte har ambitionen att tävla jättehöga klasser, utan någon som vill ha kul med en pigg och alert häst i sina bästa år och som även kan njuta av hennes fantastiska hopptalanger men på en lägre nivå än vad jag vill.
Den personen som alltid haft Märta i sitt hjärta var den första som kom i åtanke när vi pratade om det här i söndags jag och mamma. KANSKE kan det bli den personen som slår till och köper min lilla guldklimp.
HOPPAS DET!
Som Hasse Alfredsson en gång sa: "Att skiljas är adjö en smula" (eller att dö en smula men det låter ju så sorgligt...)
