|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 56 |
| Kommentarer: 14 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Ge mig trygghet
Vaknade efter två timmars sömn och lyckades pallra mig iväg till skolan. Fick massa ångest. Träffade Helena och de gick över direkt. Sen på psyk, försökte gömma mig för min psykolog men hon såg mig visst. Jag är trots allt inte osynlig. Eller, kanske? Jag känner bara så hopplöshet. Som inte går att beskriva, inte ens med ord. Jag vet fan inte ens hur nästa vecka kommer se ut, var jag kommer vara, vem jag kommer träffa eller hur jag mår. Jag orkar inte med det här längre. Vill bara dö men jag ska fan inte ge upp. Måste kämpa, kämpa, kämpa...
Så jävla trött, har inte sovit på en vecka mer än nån timme varje dag. Alla tankar spränger mitt inre i tusentals bitar och jag tappar bort mig själv. Tapparr förståndet, glömmer vem jag faktiskt är. Det är hemskt att må såhär. Hur mycket man än försöker så känner man ändå aldrig glädjen.
Jag vill inte hamna på Lotsen igen men ändå känner jag att jag saknar människor runt om mig, människor som gör allt för att jag ska försöka må bra, människor som hjälper mig med saker jag inte klarar av, tryggheten bakom stängda dörrar men ändå saknaden av friheten. Eller kanske är de bara tryggheten jag saknar. Tryggheten i någons famn och en röst som säger "Allt kommer bli bra".
|
|
27 November 2008
| Ångestdimman
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
