|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 13 |
| Kommentarer: 2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Funderingar..
Jag vet inte om jag vet vem jag är. Jag känner mig förvirrad, vilse. Fången i mig själv.
Jag vet inte varför jag ler, skrattar och ska föreställa glad? Jag vet inte om jag är glad. Jag vet inte om jag är ledsen, arg, förtvivlad ?
Vad ska jag göra ?
Jag vill bara försvinna i ett rökmoln "poff" och gömma mig för omvärlden.
Bara lixom försvinna.
Funderar på att byta nummer.
Flytta härifrån och skaffa ett jobb, ett liv också kanske.
Men jag menar, hur lätt är det att få jobb då ?
Speciellt utan utbildning ?
Jag vill inte bo i Sundsvall längre.
Allt här är ändå bara brutna löften, svek, otrohet, skitsnack m.m
Tänk om allt ändå var som när man va liten.
Då skitsnack inte existerade.
Kärlek va en puss på kinden.
Största rädslan var monstret under sängen.
Lycka var en godispåse.
Den värsta smärtan var när barbiedockan tappade benet.
Då man grät när man skrapat i knäet.
Och det enda man ville var att bli stor.
Jag förstår inte varför allt blev så annorlunda?
Varför "växte" man upp ?
Jag känner mig utstirrad varje gång jag går ut.
Bara för att jag har en annorlunda stil, så är jag också vara människa.
Det känns så iaf.
Och varför finns det mobbning ?
Jag blev mobbad, det är inte precis roligt ..
Varje gång man gick i en korridor blev man spottad på.
Och nerputtad för trappor och inputtad i skåp..
Men jag dög när dom behövde cigg ?
Ska det vara så ?
|
|
4 December 2008
| hulahula under min sula?
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
