Idag kom Mio´s morfar och hämtade trissen, vi möttes (efter att jag hade jobbat klart) hos vetrinären i nyköping och där fick dom en varsin spruta, Diamond var först lite rädd för sköterskan men efter att hon snabbt som tusan gett de andra 2 sina stick så fastnade han i pappas famn när han trodde att vi skulle åka med bilen (han gick mot dörren...) Men hon var snäll den tjejen och pratade lungt med hundarna och oss, mitt lilla hatobjekt jobbade så jag sa till pappa att kommer hon in ber vi om en annan för hon rör inte dom här hundarna.. tackochlov höll hon sig borta =)

För er som inte vet så ska jag berätta storyn: Mio fick en cysta på bröstkorgen när hon var drygt 1 år, vetrinären trodde att den skulle försvinna av sig själv men den gjorde inte det så vi beslöt oss för att operera bort den, väl där på op-dagen med en lite nervös mamma var väl Mio också lite spänd, när det då kommer in en tvär sköterska som ger ett par hugg-sprutor utan att prata med mig eller Mio förruton "håll i hunn". sen säger människan att jag kan gå eller stanna tills lugnandet börjat verka - jag gör det sist nämda. Efter en kvart kommer hon in tar av kopplet på en liggande Mio och drar ut henne ifrån rummet med sitt koppel, fnyser åt mig när jag frågar om kopplet att "vi kan ju inte hålla reda på allas grejor".. där sitter jag på golvet och är 1 mm från att börja grina -det var så hemskt! Det sista jag minns är att mio vänder sig om när de ska runda ett hör och sen krockan med väggen eftersom sköterskan drar i kopplet. När jag några timmar senare hämtade Mio som då leddes fram av en annan sköterska som försökte *ler* informera mig om operationen så brast det för mig så jag skrek rakt ut "heejjj älskling" mitt under sköterskans förklaring och slängde mig om halsen på lilla Mio sen sprutade tårarna. Min ända tanke var -åh hon lever! Minns inte ett ord vad hon sa men som tur var fick jag med mig ett papper hem där allt stod *ler*.

De andra vetrinärerna och sköterskerna vi besökt har pratat med både mig och hunden kanske tillochmed larvat sig lite för att vinna Mio´s förtroende, vilket har fått mig att känna mig trygg, men det här puckot gjorde så jag än i dag undrar vad som hände med mitt hjärta när jag åkte.

Nu har jag bara min lilla tjej hemma för grabbarna stannade hos pappa och Johan är på julbord. så vi ska nog mumsa i oss lite smaskigt och kela i soffan. Jag körde lite lydnad med henne för en stund sen och jäklar va hon var taggad, så nu längtar vi efter ett pass, nån som är sugen???

kramar Linda