|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (7) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (4) |
|
| (7) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (6) |
|
| (9) |
|
| (9) |
|
| (6) |
|
| (12) |
|
| (10) |
|
| (10) |
|
| (17) |
|
| (32) |
|
| (8) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 284 |
| Kommentarer: 76 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Runaway train
(Soul Asylum)
Call you up in the middle of the night
Like a firefly without a light
You were there like a slow torch burning
I was a key that could use a little turning
So tired that I couldn t even sleep
So many secrets I couldn t keep
Promised myself I wouldn t weep
One more promise I couldn t keep
It seems no one can help me now
I´m in too deep
There´s no way out
This time I have really led myself astray
Runaway train never going back
Wrong way on a one way track
Seems like I should be getting somewhere
Somehow I´m neither here nor there
Can you help me remember how to smile
Make it somehow all seem worthwhile
How on earth did I get so jaded
Life´s mystery seems so faded
I can go where no one else can go
I know what no one else knows
Here I am just drownin´ in the rain
With a ticket for a runaway train
Everything is cut and dry
Day and night, earth and sky
Somehow I just dont believe it
Runaway train never going back
Wrong way on a one way track
Seems like I should be getting somewhere
Somehow I´m neither here nor there
Bought a ticket for a runaway train
Like a madman laughin´ at the rain
Little out of touch, little insane
Just easier than dealing with the pain
Runaway train never comin´ back
Runaway train tearin´ up the track
Runaway train burnin´ in my veins
Runaway but it always seems the same
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tidigare ikväll fick jag den där väldigt speciella känslan som är en längtan efter att hoppa på en buss eller ett tåg någonstans - då är det inte så viktigt vart resan går, bara man är på väg någonstans.
Men nu sitter jag här hemma istället. Och tur är väl det, antar jag.
Många tankar snurrar.
Bland annat tänker jag på tåget mellan Adelaide och Blackwood, som jag åkte otaliga gånger, både på egen hand och med Damien och de andra.
I ena änden finns Adelaides citystation, vars trappor ifrån underjorden leder upp till en myllrande och vacker stadskärna. En ringlande tågräls upp ibland bergen för en till andra änden, Blackwood och Belair.
Jag har inga flygbiljetter bokade. Jag skriver inga packningslistor. Jag säger inte hejdå till vänner och jag vinkar inte farväl på Landvetter, med tunga resväskor vid min sida.
Inte den här gången.
Hur snabbt, hur långsamt går egentligen ett år?
En blinkning. En evighet.
Ettusen mil eller en millimeter.
Allting är relativt.
Det sade i alla fall Einstein.
KRAMAR
*Fotot är från Victor Harbor, South Australia.
|
|
16 December 2008
| Allt och inget
| 1 kommentar
|
|
|
 |
|
