Du var en av dom jag fäst mig vid, en av dom som stod brevi
Du kanske inte förstod det, men jag älskade dig min vän
Nån dag du var borta, så var klassrummet tyst
inte ett ord, inte ett knyst
Men hur ska detta gå, för nu kommer du aldrig tillbaka
Hur ska vi kunna skratta igen, utan dig min vän.
Ingen förtjänar att dö, inte så ung! varför dog du?
Telefonen ringer hela tiden, dom frågar om det är sant.
Jag sväljer och brister igen, "Ja det är sant" försöker jag få fram. Tårarna tar inte slut, för jag klarar inte av detta just nu.