Vi gick dit i tårar och ut med tårar. Vi fick skriva i en liten bok, ett förväl, tankar och frågor. Jag skrev att det hon lämnade oss för tidigt, att inget kommer blit som förr, saknaden är stor. När jag släppte pennan, bröt jag ihop. För det var DÅ jag insåg att hon var borta, hon kommer inte tillbaka. Hon kommer inte sitta brevid mig i klassrummet och berätta om hennes helg, hon kommer inte, hon kommer inte tillbak. Det känns som att hon är med en hela tiden, och jag hoppas hon är det. Jag saknar henne så otroligt mycket.