Nu är julen över och många fina paket fick vi. Julaftonen var lugn med morfar och Prince här, dock sov alla utom jag under Kalle men det var mysigt ändå. Vårt första julbord, det var spännande! Visserligen har vi ju hjälpt till men eftersom vi aldrig varit hemma hos oss själva på jul så vet man ju inte om allt jobb bakom. På kvällen kom farmor och farfar med mera goda paket *hehe*

Juldagen spenderade vi första halvan hos g:mormor Alva i mjölby, hos henne bor det en kisse som hundarna var intresserade av, men han satt i säkerhet bakom en stängd dörr. =)

På eftermiddagen åkte vi till kolmården för att träffa farfars släkt, briarderna charmade dom alla såklart. Vår glupske herre norpade åt sig en potatis, några slick grädde och säkert nått mer *ler* En sak är säker, någon papperskvarn behövs inte för det sköter hundarna.

På annandagen begav sig hundarna och jag till oxelösund för en träff med G:mormor Ingrid och en snabbis med G:morfar, sen mötte vi upp mina systrar och pappa och rullade tillbaka hem till kolmården. Såklart kunde bröderna svart inte hålla sig ifrån att slåss och denna gången var den värsta trots att det inte blev mer än att Prince nöp Diamond i benet. Men jag trodde verkligen att lilleman skulle dö, fy så hemskt. Den här gången var vi tackochlov fler människor, innan har jag varit själv eller iaf utan hjälp, men vi hade inget att kasta på dom som tidigare har funkat, men vilken panik när det inte gick att få isär dom.

Lördagen var hundarna och jag i skogen då Johan var hos sina vänner, den dagen var det strålande solsken med andra ord en perfekt dag för en lång sväng i kolmårdsskogarna.

I går var vi i stan och bytte foder, för vår fröken äter inte vad som hellst iaf inte hemma hos oss, och det här senaste jag köpte gick inte hem. Mio hade ätit valp foder och som alla säkert vet så är det jätte mycket godare än vuxen mat och anledningen till att vi hade sånt hemma var för Prince´s skull. Han som är liten, mager och överaktiv. Han har ingen ro att äta mat eller stå still... och har man då en glupsk bror som står brevid och avslutar måltiden illa kvickt så förstår ni varför han behöver hull. Nu är förådet fyllt med både majsben och ett godkänt foder, dock inte valp denna gång ;-) Hon är egensinnig vår lilla Hjärtrud (=Mio), Hjärt (=Diamond) med för den delen...

Kram Linda