Ja, nu börjar den unga damen där hemma komma ur sin skendräktighet och galenpannan är tillbaka. I söndags körde vi sök och som jag har funderat på vad jag har gjort för fel...varför Jenta helt plötsligt hellre ville äta godis än leka, och framförallt - varför Jenta travar ut i rutan och stannar efter 20 m. Helt plötligt var problemet löst...Jentasprutt var tillbaka-fullt ös medvetslös. Figuranterna kunde inte få fram hennes leksaker fort nog, hon fullkomligt överföll dom och var helt galen-igen:-) Det är ju sån hon ska vara, min älskade lilla sprutta. Nu kan vi fortsätta träningen där vi var innan soffrottan dök upp. Nästa gång blir det till att lägga tillbaks något tomslag och vi ska fortsätta träna på egen rulle.
Resten av söndagen blev rätt lugn. Efter en hejdundrans utekväll i lördags var vi alla lite slitna på söndagen. I går var jag åter på jobbet, men jag jobbade bara fram till lunch. Perfekt, tänk va skönt det skulle vara att bara jobba 5h om dagen;-) På vägen hem la jag ut ett spår innan jag åkte hem och käkade. Jag la ett ganska långt spår 400m kanske med det var ganska lätt, inga direkta vinklar, bara böjar och lätt terräng. Kan väl säga så här..det var en något överladdad Jenta som jag hade med mig ut i spårskogen. Första 100m var bara flams och trams, visst hon spårade men hon gjorde 1000 andra saker oxå. Käkade pinnar och rådjursbajs, när hon sen fick för sig att kasta sig på sidan på en isplätt och börja rulla blev jag aningens irriterad... Tog tag i henne, satte henne upp och sen fick hon sitta stilla i flera minuter och bara försöka koppla av lite och framförallt koncentrera sig... ***GALNING*** snacka om överskottsenergi och överslagshandlingar. Efter det lilla brejket gick det betydligt bättre, skönt då att ha ca 300m kvar av spåret så hon fick chansen att jobba lite. Första pinnen hade hon såklart missat där på vansinnesfärden under de första 100m, men resterande 2 pinnarna tog hon jättebra, hon blir verkligen glad nu när hon hittar dom. I slutet låg "Bläckis" OCH en kattmatsburk, snacka om "jackpot". Så här i efterhand är jag faktiskt nöjd med spåret även om jag just då kände att nää, det kommer aldrig bli en spårhund av det här yrvädret. Men faktum är att hon spårar för jäkla bra egentligen, gäller bara att få henne mer koncentrerad och det gäller för mig att hitta rätt nivå och sinnesstämning hos henne. Är hon för laddad går det ju som igår, är hon för dåligt uppladdad så saknas motivationen och hon skiter i det...Hon är inte helt lätt men hon är ung och vi har tiden för oss. Nästa gång ska vi iaf gå en lite längre promenad innan så hon får rusa av sig lite....
Nu gick vi istället en promenad efteråt, pust och stön är allt jag har att säga. Vi var i en för Jenta helt okänd skog så jag tänkte att jag skulle passa på och träna lite på att ha henne lös. Så fort hon drog i väg sprang jag åt andra hållet och gömde mig. Vi kom kanske 200m på 15 min. Hon är helt hopplös, visst jag kan säga till henne att hålla sig "här" och då går det ganska bra, men så fort jag säger hopp o bus så drar hon all världens väg och har inte en tanke på att hon kanske borde ha lite koll på den där matten... Men men, det är väl bara att jobba på, kansk säga att jag var helt genomsvett, västa fyspasset liksom. När jag inte orkade längre fick hon gå i koppel...vill inte misslyckas så hon drar på riktigt...
När vi kom hem körde vi lite lydnad på tomten. Fortsätter tragglandet med Fjärren och det går helt över förväntan. Kör frishaping och jag börjar nu få fram alla tänkbara positionsskiftena. Vill ha lite mer stabilitet eftersom hon "steppar" väldigt i stående position. Men hon är duktig och gör alla rörelser bakåt och hon tycker det är KUL! Lite fritt följ och läggande under gång. Hon var ganska trött efter både spår och skogsrundan och då har hon riktigt fin position...
I går kväll åkte vi och hälsade på Magnus morfar och lilla Kajsa. Jenta ska nämligen vara hos Magnus föräldrar på nyår och då ska även lilla Kajsa komma dit. Kajsa är en 8 mån blandning mellan Jack Russel och Cocker Spaniel och hon tyckte att Jenta var lite stor... Men Jenta är ju hur snäll som helst, lägger sig ner så lilla Kajsa skulle våga sig fram. Kajsa var ganska tuff och det tog inte lång tid innan de härjade runt...Vi får väl se dock hur det går när Doris kommer in i bilden oxå, kan tänka mig att det blir lite gruff men då får de sära på dom bara. Morfar tyckte nog iaf att det var skönt att se att Jenta inte åt upp Kajsa utan bara pussades;-)
Det var allt för den här gången. I em hoppas jag och Jenta på en promenad med Emma och Ludde. Imorn är det nyårsafton och då ska vi på Bondfest:-) Festen börjar redan kl 13 och då får Jenta vara med, senare på kvällen får hon som sagt vara i Marieäng medan vi festar vidare...
Gott nytt år på er alla bloggläsare och var rädda om era fyrbentingar i nyår...