... att någon som jag älskar ska råka ut för en olycka.

När Sanna ringde igår och sa - Har du hört vad som har hänt?

Då högg det till i mig.

Lotta har kört av vägen och hästarna har sprungit lösa på motorvägen.

Då blir man rädd.

Jag hann och tänka tusen saker som kunde ha hänt och som jag inte visste än om det hade hänt eller inte!

Det första frågorna man ställde sig var naturligtvis:

Hur mår Lotta och Salam?

Har någon kommit till skada?

Hur mår hästarna?

Ja alla dessa frågor fick jag ju ungefärliga svar på när jag sen ringde Lotta.

Alla verkade mirakulöst ha klarat sig bra. Änglavakt? Eller hur ska man tolka det?

Varje gång man hör om en olycka på radion så tänker man bara, GUD vad skönt att det inte var någon som jag kände.

Den här gången var det det.

Man får sig helt klart en tankeställare.

Det kan verkligen hända vem som helst.

Jag är oerhört lättad att min syster, Salam och hästarna lever.

Eller ska man vara arg att det hände överhuvudtaget?
Nä jag vill inte känna ilska, bara tacksamhet!

För att muntra upp stämmningen lite så lägger jag in bilder från min dag på jobbet. Idag har vi gjort studiebesök till Marie.

Jag tycker om mitt jobb. Sådanahär dagar ÄLSKAR jag mitt jobb.   

Stolt uppfödare av dessa underbara 11 små charmtrollen. Nästan alla är tingade men det finns ett fåtal kvar... (Mamma? Någon?)

Jag tror att det är tur för mig att Danne är allergisk mot hundar. För annars hade nog hela lägenheten varit full!

Ta hand om er!