|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Operation, världsrekord och OS fallet
Ja på sistone har det hänt väldigt mycket. Allt från världsrekord till fall i OS och operation. Men framför allt att Karin Torneklint slutar som tränare. Ett händelserikt 2008 som förmodligen kommer att följa henne resten av karriären.
Ja på sistone har det hänt väldigt mycket. Allt från världsrekord till fall i OS och operation. Men framför allt att Karin Torneklint slutar som tränare. Ett händelserikt 2008 som förmodligen kommer att följa henne resten av karriären. Hennes topp form kom för tidigt vilket resulterade i att hennes kropp tidigt låg på gränsen till att säga emot. Inomhus säsongen skall nog inte prioriteras speciellt mycket när de stora meritera finns på banorna utomhus. Och när det efter 4 års väntan äntligen var dags för ett OS så kom hon inte längre än till semifinal där hon ramlade på första häcken. Känns otroligt tungt med tanke på de mediokra tiderna som räckte till medaljerna. Hade Sanna funnits med hade hon med största sannolikhet vunnit.
Men hur kommer 2009 års säsong att se ut? Susanna anses enlig många ha den bästa tekniken i hela världseliten, och vem är en stor anledning till det, jo Karin Torneklint. Den person som känner till både Sanna och Jennys tekniker bättre än någon annan. De kommer förmodligen att få leta länge efter en lika bra tränare, hoppas verkligen att hon kommer tillbaka till gänget och hittar en lösning med Torbjörn Eriksson. För tillsammans skulle de kunna bli världens bästa team, vilket de var på god väg att bli under 2008.
Men nu gäller det att verkligen hålla tummarna för att rehabiliteringen kommer att gå bra, och att Sanna kommer tillbaka till den goda form som hon hade 2006-2008, då kan 2009 säsong bli väldigt rolig, men förväntningarna skall nog inte vara för stora, det är ju trotts allt en ganska allvarlig skada.
Onsdag 3 december
Har precis sökt skydd i vårt hus i Potchefstroom i Sydafrika från ett hällande monsunregn för att skriva det här. Nu är det inte så illa som det låter, eftersom temperaturen ute samtidigt ligger runt 28 grader. Det kändes inte helt fel att byta svensk förvinter mot detta, faktiskt.
Sydafrika är som vanligt helt fantastiskt. Underbara förutsättningar, sagolikt väder, upplevelser i världsklass och riktigt god mat. Resan ner gick helt utan problem, och för första gången i mitt liv fick jag åka golfbil mellan två gater när vi mellanlandade i München. Både jag och Jenny hämtades med rullstol direkt utanför planet, kördes upp till gaten och flyttade över till golfbilen som kryssade mellan alla vanliga passagerare till nästa gate. Att åka golfbil på en flygplats är lite som att vara flygplatsens VIP.
Vi - det vill säga jag, Jenny, Torbjörn, hans son Viggo och Mikaela, en tjej från friidrottsgymnasiet i Falun - bor på ett jättefint ”Guesthouse” med lagad lunch varje dag. Middagarna lagar vi antingen till själva eller äter på stan. Vi har en liten bil också, som vi kan ta oss runt med. Priset för hyrbilen var otroliga 15 kronor per dag, och jag undrar när det hyrbilspriset kommer till Sverige.
Redan när vi vaknade första morgonen här nere konstaterade både jag och Jenny att vi faktiskt kunde gå nästan obehindrat – och detta mindre än tre veckor efter operationen. Det gör att vi kan träna nästan lika mycket och hårt som vanligt – fast i vatten och på motionscykeln. Just cykeln är annars den största tortyren. Inte så mycket på grund av träningen, utan för att gymet har panoramafönster ut mot träningsanläggningens gräsbanor för sprint och häck. Jag blir så enormt sugen på att springa på de där mjuka, gröna och inbjudande banorna och så sitter man inomhus och trampar på en cykel!
Om några dagar ska vi åka på en sorts mini-safari och sova över en natt ute i vildmarken. Jag hoppas extra mycket att vi ska få syn på en leopard, eftersom det är det enda av ”The Big Five” som jag inte sett. Det lär vara det svåraste djuret att få syn på, eftersom de är enormt skygga och ofta gömmer sig uppe i träden. Snacka om att behöva se upp under den safarin.
|
|
10 Januari 2009
| Idas
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
