Ja, denna helgen har varit fullproppad med hundträning, både lördag och söndag:-) I lördags var det sök. Förutom att jag försov mig så var jag ovanligt strukturerad och hade en bra plan för vad och hur jag skulle träna...Jag hade tänkt att fokus skulle ligga på egen rulle och köra många figuranter med popuper för att få flyt och raka skick. Det gick sådär...

Började med en dold figge i ena hörnet. En något överladdad Jenta med mycket spring i benen drog först hela rutan åt ena hållet, sen åt andra. Ja hon sprang i stort sett ÖVERALLT utom dit hon skulle springa *suck*. Om man ska se något positivt så var det att hon kom när jag kallade in och hon sprang iväg med samma fart och samma entusiasm var gång jag skickade om henne. Men så här kunde vi INTE ha det...jag var inte sugen på att ta fram popupper i detta läget, hon måste ju lära sig att sansa ner sig lite och faktiskt använda näsan... Nåja, det blev en popup i andra hörnet då samtliga sex hundar som hade gått innan hade sprungit snett på den sidan, varför utmana liksom;-) Det gick väl bra förutom att Jenta var trött och törstig efter alla sina fyra långa tom(fel)slag på andra sidan. Tappade rullen på vägen in eftersom hon stannade och drack vatten och under transporten in hittade hon en isfläck att "gosa" med *suck igen, NÄR ska hon växa upp?* Nästa figge var åter en dold på den sidan hon hade sprungit så på, men nu gick det bra, mycket bra t.o.m. och det var dessutom inte långt ifrån att hon hade tagit sin egen rulle på eget initiativ. Avslutade sedan med en gömd figge med kampstock som började springa när Jenta var halvvägs ut i rutan.

Där ser man, det är jätteviktigt att ha en plan för sin träningen MEN det är lika viktigt att kunna tänka om ifall det inte blir riktigt som man har tänkt sig. Men det är väl det som är tjusningen med hundträning;-)

I söndags träffades jag och Lisa för lite spårtävling. Vi hade ambitionen att lägga spår, och medan spåren låg skulle vi köra lydnad. Nu blev det inte riktigt så...vi la spår, sen gick vi in och fikade medan Jenta och Äbbe fick härja i Lisas inhägnade trädgård. Jösses vad roligt de hade, Jenta är värsta bitchen men så länge Äbbe bara gjorde som han blev tillsagd så hade de skoj. Gick han över gränsen, ja då fick han veta att han levde *ler*

När det väl var dags för spåret tänkte jag att nu måste ju Jenta ändå ha rusat av sig det värsta och kanske kan vara lite fokuserad...nehe, inte då. Bus med lekkompis var INTE bästa uppladdningen för den damen...ändå fick de sitta i bilen och lugna ner sig medan vi gick Axas spår. Jenta drog iväg i spåret i ungefär samma tempo som i sökrutan, det var ju bara en liten petitess att hon skulle släpa på den där matten i bak som inte var helt nöjd. När det dessutom inte ens var rätt spår fick vi bryta och försöka tagga ner en smula. Spårarbetet blev bättre och bättre men det var en hel del slarv och hon markerade inte en enda pinne vilket jag tror kan bero på att det var Lisas pinnar och det var bara Lisa som hade tagit i dom. Jenta behöver absolut öva på okända spår och okända dofter på pinnarna. Härligt att se att drivet och motivationen finns men vi behöver spåra oftare... Har ju märkt detta tidiagare att hon går lugnt och bra på mina spår men med annan spårläggare blir det bara SÅ häftigt och då går det fortare än vad hon klarar av. Överlag kan jag väl inte säga att jag är jättenöjd med Jentas arbetsinsats i skogen den här helgen, men samtidigt är hon SÅ energisk och ger sig in i uppgifterna med fantastisk glädje och entusiams så det är svårt att inte le när man tittar på henne, denna lilla pärla så full av livslust. Stabilitet, noggranhet och fokus kommer, bara viljan och glädjen i att arbeta finns och det gör den verkligen.

Vi avslutade helgen med instruktörskurs igår kväll. Nu måste ju ändå Jenta vara trött tänkte jag men nää då-full ös medvetslös åter igen (hon vilade faktiskt en timma mellan 14:30 och 15:30). Vi skulle träna på bra entre in på tävlingsplanen och sen direkt länka ihop två moment utan att belöna emellan. Jenta kan ju inte så många moment så jag valde inkallning och tandvisning, plättlätt tänkte jag. Skulle kunna ha varit så om inte fröken löken redan under transporten in lyckades spana in en gren 50-60 m bort. När jag sen kallade in henne drog hon som en skottspole dit och skulle mörda-ska man skratta eller gråta? Finns liksom inget att säga...när ska hon växa upp? Sen emellanåt glänser hon till och ser hur stabil ut som helst, tills det poppar till bland popcornen i skallen igen...

Veckan blir återigen mycket jobb... Mamma och pappa är hemma igen så nu hjälper de till med Jenta så vi kan jobba så mycket vi bara orkar. Onsdag blir iaf lydnadsträning och innan dess ska vi försöka få till lite markeringsövningar med husse.

Ha en härlig arbetsvecka, tiden går fort så snart är det nog helg igen;-)