Satt och gav honom mat och såg hur ögonlocken blev tyngre och tyngre, han åt i alla fall färdigt innan han somnade! Och somnade på mammas bröst. Hur kan det underbara lilla liv komma från mig? Hur kan vi ha skapat något så underbart?
Jag trodde inte att man kunde älska någon annan människa så mycket, det känns ibland som att hjärtat ska spricka på en. Hans fina lilla näsa, söta ögon och den lilla plutmunnen har vi skapat! Hur är det möjligt att ha flera barn och lyckas älska dem lika mycket, hur får man plats i sitt hjärta?
Vad skulle jag ta mig till om han helt plötsligt försvann från mig? Vad skulle man göra? Först nu kan jag föreställa mig mosters känsla när kusinen gick bort. Kanske man kan göra bättre om man själv har barn.
Igår var jag hos pappa en sväng på eftermiddagen,kvällen. Kom fram till att det skulle vara lika fint väder i helgen så jag och Filip ska vara hos pappa på lördag. Dom ska fixa till dammen och min lille gris behöver frisk luft! Kan man aldrig få för mycket av!