Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
Juni (2020)
>>


Majbjörn berättar sagor

Jag släpper fram Majbjörn för att berätta sagor.
/Linda

Sagan om maskrosen

En maskros, tänker jag och plockar den försiktigt. Det är något speciellt med maskrosor. Kanske är det färgen, det där mjölkiga inuti eller förvandlingsprocessen till maskrosboll. Kanske är det smaken. Eller att det finns så många av dem. Kanske hon blir glad över att få en blomma som får mig att fundera. Jag håller blomman i handen, som en trofé, när jag går mot hennes hus. Hon borde vara hemma nu. Det är höga murar runt hennes hus. Men jag har tagit mig över dem förr. Kanske vill hon inte ha besök av främlingar. Jag anser inte att jag är en främling. Jag är en vän. Det förvånar mig att hon inte öppnar grinden när jag kommer men den kanske har gått i baklås. Eller så får hon bara öppna den några gånger om dagen. Där är muren. Den är högre än jag minns den. Men jag är som sagt bra på att klättra. Dock har jag aldrig tidigare klättrat med en blomma i handen så det här kan bli intressant. Snabbt som en vessla tar jag mig upp för muren och dunsar ner på andra sidan rakt ner i hennes rabatt. Rakt ner på en odling av tulpaner. Jag hoppas att hon inte märker att några tulpaner har blivit nedtrampade. Jag går mot hennes dörr med en känsla av skam och glädje. Skam över att ha mosat något som är hennes och glädje över att jag är nära nu. Jag tar två djupa andetag istället för tre och ringer på klockan vid dörren. Ingen öppnar. Jag ringer igen och knackar för säkerhets skull. Jag säger hennes namn. Först ganska försiktigt men sedan högre. Tillslut vrålar jag namnet.
- Jag har en present med mig, vrålar jag, öppna dörren!
Hon öppnar inte dörren som jag ber henne om men jag känner hennes närvaro. Det rör sig i huset. Jag kan se in genom fönstren. Där bakom gardinerna ser jag en kropp. Den är mycket lik hennes eleganta kropp. Hon är smal och vacker. Jag känner mig lite dum. Vad ska jag göra nu? Jag kan ju inte bara stå här. Jag känner på dörren. Den är låst. Jag går ett varv runt huset och trycker näsan mot varje fönster.
- Jag vet att du är hemma, säger jag, öppna dörren!
Men hon öppnar inte. Jag slår mig ner på trappan upp mot dörren och sjungen en av hennes mest kända låtar. Jag tycker att jag sjunger vackert. Mycket vackert, jag har övat mycket. Men ingen öppnar däremot ser jag att grinden öppnas och in kommer en biffig person utan självdistans. Hur vet jag att han saknar självdistans? Ja, sådant ser jag bara. Han har med sig en minst lika biffig kille med samma brist på självdistans.
- Vad gör du här? undrar de och trycker upp mig mot väggen.
Jag svarar att jag hälsar på. Att jag är en vän som kommer med en blomma. De säger att hon inte är min vän och att det inte är en blomma jag har med mig utan en maskros och maskrosor är ogräs. Jag försöker förklara men de biffiga killarna är inte intresserade utan släpar med mig bort från huset och genom grinden. Jag frågar varför grinden öppnas för dem. Men de svarar inte. De ryter åt mig att vara tyst och jag får följa med dem och åka i deras bil. Jag säger att jag föredrar att gå men de ber mig att följa med dem på en tur till polisen.
- Jag har inte gjort något fel, säger jag.
Men så kommer jag på att jag har trampat ner hennes tulpaner.
Är det för tulpanernas skull? undrar jag försiktigt.
De ser frågande på mig. Jag erkänner för dem att jag har mosat hennes tulpaner men jag försäkrar dem om att det inte var meningen. Jag säger att jag gillar tulpaner och att jag gillar alla blommor men att jag inte visste att tulpanerna betydde så mycket för henne. Jag säger att jag kan plocka en massa maskrosor till henne som kompensation. De säger ingenting och jag tror att jag nog har börjat få över dem till min sida. Därför frågar jag dem om de har några favoritblommor. De kanske gillar klöver eller prästkragar. De grymtar i framsätet.
- Eller ni kanske är sådana där killar som gillar violer, säger jag. Sådana killar finns. Är det blå, lila eller vita violer som ni gillar bäst? Själv tycker jag nog mest om sådana där styvmorsvioler. Det finns ju en intressant saga om dem. En saga där styvmodern och hennes döttrar äter upp allt smör så att styvdöttrarna inte får något.
Den ena biffiga killen vänder sig om.
- Jag känner igen den historien, säger han. Jag har för mig att jag hörde den när jag var liten.
- Ja, jag känner också igen den, säger den andre killen och ler.
Bilen stannar och de säger att jag kan gå ut.
- Jaha, säger jag... tyckte ni inte om historien eller?
För mycket, säger killarna i en mun och rivstartar bilen.
Själv står jag kvar och ser efter dem. Jag tänker att hon säkert skulle ha blivit glad om hon hade fått maskrosen. Hon hade ju inga själv. Men nu har jag den i ena handen och jag har hållit om den så hårt att den blivit alldeles mosad. Vila i frid, lilla maskros, tänker jag och lägger den vid sidan av vägen och börjar gå hemåt.

/Majbjörn och Linda
14 Maj 2009  | vänner | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Linda Sirestam                                             Skaffa en gratis hemsida