Har varit grinig och sur hela dagen... Trött och lessen... Men på fredag kommer sjukhusprästen ringa, då får jag åtminstone prata med nån som tror mig...
Mår pyton, är yr och nere och på jobbet ger de blanka fan i det... Ingen bryr sig... Visst jag vill inte ha en massa puttinuttigt Hur mår du-skit, men att mina symtom tas på allvar.. Säger jag att jag inte kan cykla pga yrsel så ska det respekteras..
Jag har lika stor rätt att säga nåt som nån annan... Men mina åsikter räknas knappt...
Och planeringen är piss.. Då har vi pers.träff som slutar tre och så börjar första jobbet tre.. Då ska man tagit sig genom stan, bytt om, tagit nycklar och läst i rapportpärmen... Allt detta tar en halvtimme.. Då har man 45 minuters jobb kvar på resten av halvtimmen, sen börjar middagsrasten.. Ska man offra den..?
NEJ !!!