Det är som vågor som sköljer över en... Och samtidigt står jag utanför mig själv så det blir som dubbla vågor... Just när de små vågorna som kommer efter den stora ska avta så kommer en ny... Det är så hela tiden... Jobbigt är det... Men vad ska man göra...

Hade hoppats att läkaren skulle höra av sig så man fick nåt svar på testerna. Och en chans att berätta hur det känns...

Egentligen skulle jag vilja ringa Lars och Ann och avboka kvällens möte, men det finns ingen anledning att dra ut på det längre.. Mår inte så dåligt, lite umgänge kanske är bra för mig... Kanske det blir grillat.. Mmm...