29. När jag firade valborg i år var jag och en vän i Norre Katts park. Nationalsången skulle sjungas och kören tog i, medan vi i folkhavet stod och mumlade som om det var något fult vi sjöng. Är det bara jag som tolkar det som att svenskar skäms lite, och är rädda för att bli kallade nationalister? Jag menar inte att man ska gå till extrema längder och sjunga Du Gamla Du Fria varje dag vid gryning, och blocka alla andra nationaliteter. Det vore förfärligt. Jag tycker istället att man kan plocka fram det man gillar med sitt land (sverige om man anser sig vara svensk, tysk om man anser sig vara tysk osv). Gillar man inte något med sitt land, så får man göra något åt det och förbättra sitt land. Eller flytta.

Allemansrätten. Hur coolt är det inte att jag kan gå ner till korna nedanför min trädgård, och klappa lite på dem?

Bra klimat. Eller, lagom bra klimat för mig. Jag vill inte frysa mer än gör jag på vintern här, och jag vill inte svettas mer än jag gör på sommaren här.

Det finns inga extremt stora och ludna spindlar här.

Både män och kvinnor har rösträtt här.

Homosexuella får gifta sig, dock bara i rådhuset änsålänge.

Svenskar är inte så pratsamma, skrytsamma och stora. Vi är små, pinsamma, tysta och håller oss till vårt. Och det är helt okej.

Vi har inte krigat på jagvetintehurmångaår.

Sverige är, som jag har hört, rätt bra på välgörenhet.

Vi har rätt bra ekonomi, vilket ger oss bra vård och skola.

Vi har tryckfrihet, religionsfrihet och yttrandefrihet.