|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 12 |
| Kommentarer: 3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Och så misstog jag mig, igen.
Allt är bara en lek. Inga äkta känslor visas, nej ingenting var äkta i dina ögon. Så det är jag som såras, igen. Som alltid. Allt du sa, allt vi sa, allt var bara lek i dina ögon. Jag fattar inte att av alla, så är det just jag som mår så här. Jag vill alldeles för mycket, men får så lite. Jag är uppriktig i allt jag säger, men nu tvivlar jag på dig. Jag sitter helt ensam i mitt rum, men ändå ekar din röst i mina öron. Men om väggarna kunde prata skulle de säga att jag bryter ihop, förstår du inte hur jag mår. Var verkligen dina ord äkta?
Just nu känns det inte så, du skriver på MSN av alla ställen att du är ”ledsen” för att du ”dissa” mig för ett spel, det är bara fel. Förstår du inte det? Man säger inte förlåt över msn, det kan man ta som att man inte menar det. Förlåt, men jag klarar inte mer av denna lek. Den tar kol på mina känslor, mina tankar hela mig. Ingenting verkar självklart längre. Inte alls så länge sedan, var det du som bar upp mig, jag ville att du kom närmre, för att du fanns, bara det gjorde mig glad. Bara att veta att du andas på denna jord, det kunde få mig att le. Bara att veta att du älskade mig, det var mitt allt. Jag vet jag borde sluta tvivla, men nej, jag kan inte nu. Ingenting uppfattas verkligt längre, ingenting.
|
|
18 Juni 2009
| Dikter
| 1 kommentar
|
|
|
 |
|
