Just nu gillar jag inte vem jag är. Vad jag är. Och jag undrar, är detta verkligen det bästa jag kan bli? De andra har kanske rätt, rykterna kanske stämmer. Mitt "nya jag" är inte något jag borde vara så stolt över, men ändå tänker jag att förändringen kanske var för mitt bästa. Jag ångrar inget, för jag lever, för det mesta. Jag har ju det jag alltid velat ha. Så visst, jag kanske skulle kunna vara bättre, men just nu är detta den jag behöver vara. Jag behöver det här, även om det kanske inte alltid är så perfekt. För det är långt ifrån glamoröst, och många av er skulle nog se ner på mig. Men jag står för vem jag är, jag vet vad jag är och just nu räcker det för mig. Och just nu vill jag inte släppa det, för det gör mig till... just det, mig. Så döm mig, stämpla mig, gör vad ni vill. Det här är vad jag behöver, så jag tänker låta det vara precis som det är. Jag ska nog bli nöjd till slut.