46. när jag var liten bodde min mormor och morfar i simlångsdalen. jag och min familj och mina kusiner, åkte dit ibland och hälsade på. det var saftkalas, krusbär i trädgården, soluret på gräsmattan, vedplockning(en vedbit i taget när man är liten), pulka nerför backen, motionscykeln på andra våningen. cigarettlukten. jag minns knappt mormor. bara att vi fikade en dag och att hon var tvungen att lägga sig i rummet intill. ambulansen kom sen, tror jag. 

på vägen hem, eller dit, jag minns inte, stannade vi ibland vid affären. det var ett gult hus, vars innehåll endast bestod av en enda sak(som jag minns, vill säga) - godis.

godiset låg i strutar, av papper. på pappret fanns ett klistermärke, det stod breareds kulturhistoriska förening. det brydde jag mig nog inte om då.

godiset var annorlunda från det som fanns hemma på ica. det var mjukt, men ändå tuggigt i, med nötter(brända mandlar), hårda polkagrisar(varför heter de så?), och röda hårda, gröna hårda, gula hårda, vita hårda med lite pulver på.

idag var jag där igen.  jag och min bror och hans flickvän och kusinsåfin(hon heter marie egentligen) åkte dit i regnet. saker och ting hade förändrats för godisutbudet hade krympt lite. men jag satte mig i bilden med en strut med brända mandlar och en med blandade hårda. jag hade helt glömt bort de smakerna. de där lite sura. jag är tio år nu igen, inte ens det. och himlen är blå, trots att det regnar.