Har varit på landet... Med Lars, Ann, Ida och Marianne... Trevligt... Men jag skulle aldrig kunna bo riktigt på landet... Vill åtminstone ha ett litet samhälle, 10 hus kanske... Gärna en affär... En mindre by vore väl inte så dumt...
Ida såg ett ruckel som hon kunde tänka sig att rusta upp - det var riktigt ute i ingenstans...

Igår kväll när jag väntade på svågern som skulle hämta mig för att sova i Ersmark så skrev jag ett SMS till min "så kallade, älskade KK"... Hade tidigare skrivit att jag mådde dåligt och så... Och fått nåt form av svar... Han var på fest... 

Nu skrev jag att: Jag är rädd för mig själv, för vad jag skulle kunna göra!

Men inget svar på det... Har jag fått det av honom har jag åtminstone blivit orolig och kanske ringt och sagt att jag är det och frågat om jag kunnat göra nåt... Prata en stund eller så... Men ingenting... Så en fest är viktigare än mig... Bra att veta...

Ingen vidare vän... Men idag mitt på dagen hade han fått iväg ett SMS... Vad gör du? Trevligt, kan väl hellre fråga hur jag mår? Ska man säga upp bekantskapen med sådan trevliga vänner?

Förtjänar jag inte nåt bättre?