|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (8) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (4) |
|
| (17) |
|
| (12) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 183 |
| Kommentarer: 159 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
som igår
Jag såg dig på tv igår. Du såg inte ut att ha blivit så mycket äldre. Men nu är du på ditt 32:e år. Du har familj. Du har bevisligen blivit äldre. Men det som är så märkligt är att du för mig alltid kommer att vara 22 år. Det är som om ingen tid gått. Jag minns det du sa då och vad du gjorde. Liksom jag minns de andra. De flesta var i åldern 19-30. De flesta i tidiga 20-årsåldern. Du och jag och de andra. Och det är som ni allihop är kvar där. Som om ni skulle sitta och grilla vid sjön eller sitta i era rum, springa runt i fårhagen eller i skolans korridorer. Som om ni skulle vara kvar om jag bara kom tillbaka. Men samtidigt vet jag att så naturligtvis inte är fallet. Absolut inte. Så ni är mest som skuggor som rör sig vid sjön, i rummen och skolans korridorer. Som om skolan och omgivningarna skulle vara helt tomma om jag kom tillbaka. Jag vet att inte heller det är sant. Det sitter andra och grillar nere vid sjön, det finns andra människor i våra rum och korridorerna befolkas av andra nu. Som det har varit varje år sedan vi lämnade skolan. Jag har inte varit tillbaka även om en del i mig vill. Men ibland drömmer jag om att jag är tillbaka och ska se allt igen. Men i mina drömmar är det inte som det var. Saker och ting är förstört och förändrat. Det är nog det som skrämmer mig. Att det inte ska vara som det var. Att de som var där inte ska finnas kvar. Många av er har nog gått vidare och tiden där var kanske bara ett glatt och flyktigt minne. Men för mig känns det som så mycket mer. Den platsen var inte vilken plats som helst för. För något hände med den jag var. Jag förändrades. Jag vet inte om ni såg förändringen men jag kände den. Varje liten del av mig kände den. Det knappa året jag var där förändrade mig för alltid. Du var en av dem som gjorde att jag förändrades. Att jag blev någon. Att jag blev någon jag alltid velat vara. Tack.
/Linda
|
|
27 Augusti 2009
| folkhögskolevibbar
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
