....är kommen hör stormarna gny
Svanen tar avsked och svalorna fly
Blomman har bäddat i mossan sin grav
Vågorna brusa på vilande hav
Näcken mot klippan guldharpan slår
Skogsbruden fäller sitt grönskande hår
Solen är slocknad, så mörkt blir på hed
Regnbäckar gråta långs fjällarna ned
Källan på knä står invid deras fot
Och i sin urna tar tårarna mot
Sommarn hos mig har slutat sitt topp
Där uti stjärnorna tindrar hon opp