Hemma igen efter semestrar, sjukhus och you name it. Livet blir verkligen inte alltid som man tänkt sig. Från att ha varit gravid i nästan 4:e månaden till att få missfall och tokblöda, det steget gick fort... Känns orättvist och det känns verkligen som man blivit blåst på ngt, totallurad, snuvad, ja kalla det vad ni vill. Tomt känns det iallafall men men.. Det är bara att se framåt. Hoppas dock att blödningarna ska avta snart
Vidare blir jag så trött på folk. Att man alltid ska lägga sig i saker man inte vet ngt om, förstår verkligen inte grejen med det.. Vet man inte hela sanningen ska ge fasen i att ha åsikter. Speciellt när denna "sanning" inte stämmer överens med verkligheten...
Har fått vissa positiva besked dock, vilket jag ser fram emot... Vad återkommer jag till en annan dag när jag mår lite bättre...