|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (8) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (7) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 98 |
| Kommentarer: 17 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Många bra roller blir det...
Jag tycker det är kul när man ser en film som man kanske inte har så höga förväntningar på och helt plötsligt ser man en skådis som bara dominerar alla scener karaktären är med i. Det är vid sådana tillfällen jag tycker att det hade varit jäkla kul att vara skådis, ja en bra skådis alltså.
Alltid när jag får frågan om favoritroller så ligger Val Kilmer nära till hands för sin roll som Doc Holiday i Tombstone. Även om inte det var så väldigt oväntat eftersom jag alltid tyckt att han har varit en bra skådis så är det ju absolut en roll som står ut. Jag tror jag kan citera alla hans underbara kommentarer från filmen.
Billy Clanton: Why, its the drunk piano player. Youre so drunk, you cant hit nothin. In fact, youre probably seeing double.
Doc Holliday: I have two guns, one for each of ya.
Nu har ju Kilmer varit borta ett tag från de stora rollerna, men det verkar som han är på gång tillbaka, bland annat efter en väldigt bra roll i Felon.
Men som sagt så var ju Kilmer ganska väntad, så nu till några större överraskningar...
En väldigt bra krigsfilm är Stanley Kubricks Full Metal Jacket. Matthew Modine är väldigt bra i huvudrollen och det är flera färgstarka biroller runtomkring, men den som absolut lyser starkast är Vincent DOnofrio. Han spelar den lätt överviktiga och mindre intelligenta killen som mobbas eftersom han misslyckas med det mesta han tar för sig under militärträningen. Till slut blir han dock väldigt bra kompis med Charlene...hum...det är dock hans eget gevär.
Han har även gjort bra roller i två andra grymt bra filmer, Men in Black och The Player.
En film (eller miniserie från början) som inte är så jättekänd är den om en i USA ganska känd massmördare från 1957 Charles Starkweather. Han och hans fjortonåriga flickvän mördade 11 personer.
Nu är jag inte så jätteinsatt i den verkliga storyn men filmen, som kom 1993, är riktigt bra. Inget mästerverk kanske men sevärd. Det som dock står ut är en av mina favoritskådisar Brian Dennehy och de två skådisarna som verkligen överraskade mig. Rollen som mördaren Starkweather görs på ett strålande sätt av Tim Roth, och han har ju efter många gånger visat sin storhet som skådis. En som man dock inte sett lika mycket av är hon som spelade hans unga flickvän, Fairuza Balk. Hon gör en jäkligt bra prestation och jag hade gärna sett henne i större roller. Hon har ju gjort bra roller i filmer som American History X, The Craft och den underbara filmen Almost Famous.
Till sist vill jag nämna ett Nya Zeeländskt mästerverk. Och nej, det finns inga alver eller trollkarlar i filmen. Det handlar om den rörande och skakande filmen Once Were Warriors (En Krigares Själ). Hanglingen kretsar kring familjen Heke. Föräldrarna Beth och Jake Heke spelas på ett helt fantastiskt sätt av Rena Owen och Temuera Morrison. Deras skådespel höjer filmen många nivåer och ärligt talat så finns det flera skådisar bakom dem som också ligger på en mycket hög nivå. Rena Owen har tyvärr inte setts i några större sammanhang efteråt dock. Det mest anmärkninsvärd är väl i så fall att hon har lånat ut sin röst till en CGI-karaktär i Star Wars ep II - Attack of the clones. Morrison har dock synts i flera filmer, som kalkonen Speed 2 och Six Days and Seven Nights mfl. Indirekt så såg man dock honom i stora sammanhang för första gången redan 1977 i Star Wars. För efter ha sett den ovan nämnda Star Wars-filmen och även den följande episoden så är det ju han som är mallen för stormtrupperna i rollen som Jango Fett. Far till den legendariska Boba Fett. Ja han är ju klonad så han är ju Boba också. Så han fick helt plötsligt många nördreferenser på Star Wars-himlen för en roll.
Filmen kom 1994 och det året gjorde flera kvinnliga skådisar sina genombrottsroller: Natalie Portman i den fantastiska Leon och Sandra Bullock i Speed. Två komiska höjdpunkter detta året var också kvinnor förresten. Jamie Lee Curtis spelar en uttråkad hemmafru i en av få väldigt lyckade Bond-kopior, True Lies. Och Judy Davis spelar Kevin Spaceys fru i The Ref (Absolut gisslan) och de två är mycket bra ihop som ett bråkande äkta par som kidnappas av klumpiga och snabbpratande tjuven Denis Leary.
Caroline (Judy Davis): How can we both be in the marriage and Im miserable and youre content?
Lloyd (Kevin Spacey): Luck?
Nä nu när jag snackat om massa klassiker har jag blivit sugen på att se en sådan. Det blir en mycket rolig road movie med massor av suveräna skådisar. Its a mad, mad, mad, mad world. (En ding ding ding ding värld).
|
|
13 September 2009
| Film
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
