Dino, Jenta å ja´
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


En helg fylld av glädje och sorg

Ja, vår helg började inte så bra. I fredags miste vi vår älskade familjemedlem - Wilbur. Wilbur var Magnus katt som jag fick med på köpet när jag flyttade dit, jag är absolut ingen kattmänniska, men jag lovar att INGEN hade kunnat motstå att älska denna katt. Han var ingen vanligt katt utan otroligt personlig, egen och tillgiven. Han har länge haft problem med blåsan och kristaller i urinen, men med hjälp av glukosamin och specialfoder har det hållit sig i schack. I torsdags märkte vi att han inte var på topp utan drog sig undan och ville vara i fred. På kvällen blev han riktigt dålig och vi var båda oroliga för att han inte skulle klara natten. På fredag morgon ringde Magnus till veterinären så fort de öppnade och vi fick komma in på direkten. Blåsan var sprängfylld, Wilbur sövdes för att veterinären skulle försöka klämma blåsan för att få loss det som stoppade upp i urinröret. Men blåsan var så full och samtidigt så skör att den sprack. Vi var tvunga att göra ett val, antingen öppna honom på akut där och då, försöka spola rent och sy ihop blåsan eller låta honom somna in. Chansen för att han skulle överleva var kanske 50/50, han skulle däremot fortfarande inte bli fri från sina besvär och nästa gång det blev stopp skulle blåsan vara ännu skörare... Usch, det är aldrig lätt när man tvingas fatta beslut men vid sådana här lägen får man INTE bli självisk... Vi gjorde det enda rätta och lät honom somna in, även om det gjorde ont, ont, ont!

Många säger-det är ju bara en katt... Men varken i min eller Magnus värld finns dessa uttryck. Det är fruktansvärt tomt hemma nu. Vi tog med honom hem så Maja och Jenta fick nosa på honom och de fattade såklart direkt även om Jenta gjorde åtskilliga återupplivningsförsök. Hela tiden tycker man att man skymtar honom i ögonvrån, eller upp på akvariet som var hans favoritplats:-( Ja, han fattas oss alla, men nu slipper han ha ont och han får springa fritt över de vidsträckta ängarna...

***RIP*-älskade vän**

Lite deppiga och efter en natts halvkass sömn gjorde vi oss iaf i ordning i lördags morse och begav oss mot Vadstena och Emelys och Niklas bröllop. Å vilken helg vi har haft! Hur kul som helst och skönt att komma hemifrån och koppla bort. Alla mina kära vänner samlade på en och samma gång, kan inte bli mycket bättre:-) Jag, Magnus och 4 utav mina tjejkompisar med respektive hade bokat rum på ett mysigt pensionat inne i centrala Vadstena. Bara det var så himla mysigt...att man inte gör sånt oftare:-0

Bröllopet var helt fantastiskt vackert, Emely strålade och såg fantastisk ut, en brud helt i min smak utan massa konstiga krusiduller;-) Niklas gick mest om kring och mös och de verkade avslappnade, harmoniska och lyckliga. Festen hölls i ett gammalt bränneri som var ett stort stenhus-görmysigt. Middag med tal och sång, god mat och säkert god dryck för de som fick avnjuta det (jo, jag var lite bitter...;-)) Liveband med dans långt in på natten men 01:20 gav jag upp. Varenda muskel i min kropp värkte men jag hade ju haft så skoj så det var det helt klart värt. Bebben i magen hade nog oxå haft sitt livs upplevelse där ute på dansgolvet...något speedad när det var dags att sova;-)

Söndagen var jag den givne chauffören... Vi körde hem ganska tidigt och det var fyra mer eller mindre medvetslösa passagerare med i bilen;-) Söndagen blev lugn, kebabpizza och tupplur i soffan. Jenta hade haft det bra hos mamma och pappa såklart och höll sig ganska lugn hela kvällen...

Det tog hon igen med besked igår. Morfar var hemma hos henne på lunchen eftersom de ändå skulle passa på att plocka av massa frukt i trädgården. Inte ont anande går morfar en liten promenad med Jenta och stöter såklart på Schäfermannen och hans hund... Morfar var inte alls beredd, Jenta brukar ju vara så snäll och inte ett dugg arg på andra hundar, men när det kommer till schäfern och schäfermannen så ser hon RÖTT. Hon hade dragit omkull stackars morfar som inte kunnat hålla henne och såklart hade det blivit fajt:-( Åhh, det är så tråkigt, hon får självklart absolut INTE göra så, det finns verkligen INGET att säga till hennes försvar. Men samtidigt blir jag irriterad på den där gubben som envisas med att cykla förbi Jenta, och när hann dessutom vet att hundarna hatar varandra OCH att det står en gammal man och håller i Jenta, kunde han kanske ha förvarnat morfar, bett honom gå undan eller åtminstone kliva av cykeln? Han hade tydligen blivit jättearg och sagt att han ska polisanmäla oss...så jag och Jenta kanske får skaka galler nu... Verkade iaf som det gick bra med alla inblandade, hittade ett hål i nacken på Jenta i går men jag har klippt rent och tvättat, hoppas att det läker av sig självt. Åh, det ska bli så skönt att flytta!

På kvällen la jag ett ganska långt spår til Jenta på stubbåkern hemma. Hon fick ordentlig retning i form att hon fick sitta i bilen och se mig hela tiden, plus att hon såg att grisen fick följa med;-) Jäklarns, hon har ju en fenomenal näsa när hon vill. Hon var supermotiverad och släpade runt mig på åkern. Inga tveksamheter eller tendenser till att hitta på annat, hon sSKULLE hitta grisen, helt klart. Två snusdosor hittade hon på vägen, däremot missade hon två pinnar men vad f**n, jag är nöjd att hon visar driv och engagemang för att spåra mitt spår och inte rådjursspår. Ikväll kanske vi hinner/orkar med lite lydnadsträning...

15 September 2009  | Allmänt | 3 kommentarer
"Kattmänniska" eller ej Karin? Man BLIR det.... SORGLIGT är det iaf :( när de små liven inte mår bra/blir förolyckade och inte finns bland oss längre. Själva har vi TVÅ underara katter..... och har mist en) PUSS på dej OCH Magnus......och morfar!!!! PS sitter här och hoppas att jag "slipper" komma til lMariestad på söndag...... ;)
Skrivet av Susanne den 17 September 2009 23:40
Usch vad tråkigt med kissen, så vacker, är det värsta med djur när man får låta dem gå:(. Stackars morfar oxå, den där schäfermannen verkar ju något ding:S. Skönt att ni slipper honom, vi hade en schäferkvinna i vårt förra kvarter som vi är glada att slippa:). Kramar Ulle & Koala

Webbplats: http://www.nogg.se/sjolundaskoala
Skrivet av Ulle & Koala den 16 September 2009 21:59
Stackars er... stackars lilla kisse (och stackars din morfar....). Det är verkligen baksidan av att ha djur, det där med att behöva avliva. Men ibland måste man ta såna beslut. Det vore ju så mycket enklare om de kunde prata, de små liven!?! Eller kanske inte... Men nu ska det ju snart bli flytt för er, GÖTT!!!

Webbplats: http://www.nogg.se/selmaonisse
Skrivet av Anneli, Selma och Nisse den 15 September 2009 21:26
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Karin Glans                                             Skaffa en gratis hemsida