Kan det bli mer mitt i hösten... Kallt, klart och löven har vacker färg. Gillar hösten pga detta och för att det blir mörkt så att man kan mysa med tända ljus. Nattsömnen är inte på topp. Så i morse, efter ett av alla toalettbesök och vridningar i sängen, blev jag så fruktansvärt sugen på varm choklad med Bailys..mmm. Men det var bara att bita ihop, försöka somna om och vänta på andra tider. Dröm att få en mysig fåtölj, brasa och bara njuta av hösten. Vill ha huset...

Igår var vi på vår första föräldraträff gällande barnafödandet. Först trodde jag att jag skulle krevera när det började pratas svininfluensa. Hur uttjatat är det inte. Som tur är styrde BM upp det till det som var tänkt. Inget direkt nytt för min del. Mest intressant att få det praktiskt/muntligt i stället för att bara läsa om det hela tiden. Dessutom roligt att maken gillade träffen. När vi gick därifrån berättade maken om att han fått ledigt till nästa föräldraträff men kanske inte till vårt ultraljud dagen efter. Det slog mig då hur vi prioriterar olika och att vi inte alltid tänker likadant, vilket är bra. Han tycker att det är viktigare att vara ledig till träffen och jag till UL. Men han har ju rätt, mitt jobb är ju att få ut Ebba och ut kommer hon ju på ett eller annat sätt. Men att personen som ska vara med, dvs maken, säkerligen kan känna sig utanför eller handfallen om denne inte vet vad han ska göra förstår jag. Ebba kommer han ju att se mer av senare efter UL. För min del är ju UL bl a ett sätt att relatera till min kropps förändring samt att kunna se vem jag bär omkring och klappar på.

Angående träffen så var det intressant att se de andra blivande mammornas magar. Jag kan tycka att jag blivit rätt stor och gått upp mycket (13 kg). Men några som ska föda efter mig var faktiskt större. En tjej sa t o m att hon inte träffat någon tidigare som skulle föda före henne och ändå har mindre mage än henne. Hon är också förstföderska och väntar en flicka. Det är ändå rätt skönt att höra mitt i min egen lilla bubbla av viktökning, där jag trots allt vet att det är en normal ökning. Samma tjej, So, berättade att hon idag ska på samtal pga förlossningsrädsla. Undra om den oron kommer eller borde ha dykt upp hos mig nu om jag har "anlag" för det? Vet att ett av skälen tidigare för mig att inte skaffa barn var just förlossningen. Men nu som sagt känns det så avlägset. Mognat eller tränger jag undan den processen? Vilket fall, som jag tidigare skrev, så kommer hon ut på ett eller annat sätt oavsett jag vill eller är rädd, lite sent att ångra mig...hi hi. Kanske t o m blir så bra att det kommer en till... BIG SMILE!