Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Om möjligheten att växa vid motgång

Idag har jag inte gjort så mycket mer än att lyssna på musik vilket är en ganska trevlig syssla. Så även om man inte gör så mycket så är man glad till sinnelaget ändå. Men vissa låtar kastar mig tillbaka nio eller tio år. Inte för att jag lyssnade på de låtarna då eler att jag har hört dem förut överhuvudtaget. Men det finns känsla i vissa låtar som gör att man tänker vissa tankar. Så är det. Jag fick höra lite nyheter från min äldsta vän. Han är i och för sig inte den äldsta vän jag har rent ålstersmässigt utan den människa som jag har känt längst av alla vänner jag har kontakt med idag. Han fick mig att tänka på att människor idag är mer ensamma än någonsin (det är vad jag tror och jag har skrivit detta i ett tidigare blogginlägg). Trots att vi idag har fler möjligheter än någonsin att ta kontakt med varandra så skulle jag tro att vi är mer ensamma än någonsin. Det är nästan alltid något som saknas kollegor, studiekamrater, kompisar eller en "hjärtevän". Ja, det är ett gammaldags uttryck det där. Men det är ett finare ord än många andra ord så därför använder jag det. Eller så är det så att jag hellre omger mig med människor som är lite ensamma. Jag tror inte det. Jag tror att alla människor är ensamma på något sätt. I alla fall de flesta människor någon gång. Och det kanske är bra. Det kanske är en bra drivkratt ett sätt att söka vidare och vilja söka vidare. Det är klart att det är bra att vara nöjd ibland också. Men jag tror att det är bra att livet inte alltid går spikrakt. Jag tror att det är bra att ha motgångar och männsiskor att längta efter. De gånger motgångar är till ondo är de gånger då man låter sig nedslås av dem och inte ser dem som en sporre att forstsätta söka. Om man bara ger upp på grund av en motgång, det tror jag är ganska illa. Fast det behöver förstås inte heller vara det absolut värsta. När man ger upp och fullständigt ger sig kan man börja från början igen. Jag tänker som vid en skogsbrand. En skogsbrand då och då är bra för att nya växter ska kunna komma upp och komma fram. Ibland behöver vi förlora för att inse att vi har vunnit. Om vi alltid vinner kommer det bli normaliteten vilket är både tråkigt och oinspirerande. Så det kanske är bra att känna en saknad ibland för att man ska kunna blomma upp när endast askan återstår.
/Linda
18 Oktober 2009  | vänner | 1 kommentar
hej! ne jag har inte pratat med mor på några veckor tyvärr. Men hon borde nog ringa upp dej

Webbplats: http://www.darkoo.blogg.se
Skrivet av Niklas den 18 Oktober 2009 19:02
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Linda s                                             Skaffa en gratis hemsida