....kan få tårarna att trilla.

Såg Py Bäckman på TV:n förr igår och jag älskar hennes vackra texter. De rör mitt hjärta. Py har förutom Gabriellas Sång skrivit min favorit Koppången. (Om Ni klicka på ”Koppången” kan Ni lyssna på sången);

Koppången

Här är stillhet å tystnad, nu när marken färgats vit
från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen, för att vila mej ett tag
å blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
å jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här

Där, bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en,
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.

Vi är fångar i tiden, som ett avtryck av en hand på
ett rostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig, å sen vet jag inget mer...
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här, å mitt på en frusen väg finns det värme ändå
fastän snön börjat falla och himmelen blir grå

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
å jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här.

Skänker en varm tanke till alla mina nära o kära, som inte finns hos mig längre, än i minnet…..