Vår trollunge, älskade lilla Lowa!
Natten till fredagen den 20/11 fick vi äntligen träffa Babbi som bott i magen i nästan 9 mån. En otrolig upplevelse, betydligt större än jag någonsin kunnat föreställa mig. Vi är otroligt lyckliga och Lowa är det finaste jag någonsin skådat...
Jag tänker inte gå in i detalj på hela händelseförloppet då det har varit väldigt omtumlande...det här är ju faktiskt Jentas blogg;-) Kortfattat gick det till så här... Vi fick åka in till förlossningen redan förra måndagen då mitt blodtryck var skyhögt. Där fick jag sedan ligga kvar och de fastställde att jag led av havandeskapsförgiftning. Etersom jag var fullgången och Babbi mådde bra bestämde de sig för att sätta igång mig på torsdagen. Sedan kom hon alltså på natten till fredag. Det kämpade med mitt blodtryck genom hela förlossningen, jag fick blodtryckssänkande dropp, detta tillsammans med ryggmärgsbedövning gjorde istället att jag fick blodtrycksfall och katastrofala blodvärden. Varken jag eller Magnus förstod inte då hur oroliga de var för mig och det var nog tur:-) Jag är iaf otroligt tacksam över att jag bor i Svergie och väljer att föda barn på sjukhus, och inte i en hydda i öknen. Vilken proffesionell hjälp jag har fått, all personal har verkligen varit SUPER!
På grund av div komplikationer fick vi vara kvar på BB ända tills i måndags. Vi fick ett eget rum så även Magnus kunde bo kvar, det kändes skönt. Men nu är vi iaf hemma allihopa och mår efter omständigheterna bra:-) Jenta är förste supernanny...;-) Hon är SÅ intresserad, SÅ nyfiken och SÅ PUSSIG. Det är lite jobbigt tycker hon när Lowa skriker, då blir Jenta lite stressad men redan nu efter två dagar går allt mycket bättre. Det finns ju absolut inget ont i henne, men hon är ju liksom lite stor jämfört med lilla Lowa. Men det kommer att bli hur bra som helst, det är jag säker på. I natt har vi sovit hela familjen i sängen. Lowa låg mellan mig och Magnus, Jenta vid mina fötter och Maja vid Magnus fötter... Hade jag aldrig kunnat drömma om;-) På nått sätt förstår Jenta ändå att hon måste vara försiktig...gäller bara att få Lowa att förstå det om sådär två-tre år;-)
Avslutar med lite bilder på underverket: