Igår kände jag mig såpass bra igen i mitt revben att jag vågade mig på att ta en liten joggingtur med Herkules igen. Det är ju bra om han kan hållas igång nu, då hans nya medryttare kommer på onsdag igen för att provrida i mörkret :-)

Igår var han redan inne då vi kom och det passade mig UTMÄRKT då jag har svårt för att själv ta in honom från hagen. Det är så OTROLIGT lerigt nu och då jag fastnar med stövlarna i leran gör det RIKTIGT ont i revbenet då jag ska dra mig loss. I alla fall var han inne och stod och mumsade hö, då jag och Mannen dök upp. Han hade fått sina ben väl avspolade och såg på det hela taget nöjd och glad ut. Jag tror att han ÄLSKAR att få ha kommit ut på ridturer igen, då han VERKLIGEN tycker om att arbeta. Hans nya medryttare var hos honom i lördags igen och han skötte sig bra igen. Han var lite piggare denna gång än den förra och det är ju oftast så han brukar vara. Lite mer loj och försiktig den första gången man rider honom, för att sedan vakna upp och bli pigg och glad till nästa gång. Det känns som om han första gången försöker känna av sin nya ryttare för att se vad hon/han går för, innan han sätter in med sitt vanliga tempo :-)

Igår bestämde jag mig för att ta en rejäl tvätt av hans mage innan vi begav oss ut på vår lilla tur... Då han har aningens kortare ben än Hingsten och Vallacken, samt att den innehåller aningens mer luft...(läs mat), släpas den lätt i leran... Detta ger stenhårda lerkorvar i hans "gosiga" vinterpäls, som sitter som gjutna på honom. Enda sättet att bli av med dem är att antingen ta en tång och bryta sönder dem, eller att spola magen samtidigt som man borstar honom med en piggborste. Herkules uppskattar faktiskt en kall tvätt med piggborste hellre än att man står och krossar lerkorvarna, då han nog tillslut blir öm i skinnet. Efter en stunds tvätt, såg han relativt presentabel ut igen... och vi pyntade oss med massvis av reflexer och begav oss iväg. Enda fördelen med att det regnat så mycket den senaste tiden är att annars hårda grusvägar och vägkanter har blivit mjuka. Vi travade därför på i jogging längsmed gruset i alla asfaltskanter och Herkules var pigg och lyhörd. Hans trav är ju något snabbare än vad min är, men han anpassar sig bra ändå. Det är NYTTIGT för honom att gå i kort trav, utan ryttare på ryggen, då han kan länga och balansera sig lättare. Jag försökte ta ett kort på Herkules i hans reflexutstyrsel, men varje gång jag fotatde, slängde han ned huvudet i backen för att knapra i sig av otäckt gräs vid vägkanten! Sätter in en bild av det ändå, då det är den enda nya foto jag har på honom... :-) Snyggt va??!.

Vi passade även på att klättra upp för en brant asfaltsbacke som Herkules tyckte var jobbig-FNYYYZZZZ, innan vi vände av hemmåt igen.

På hemvägen tyckte jag att hans ena sko lät lite lös!!! Vill INTE ha fler tappskor nu!!! Jag slog till skon då vi kom hem och tryckte till sömmarna på skons utsida. Hoppas bara att skon sitter kvar tills Hovis kommer den 14:e!

Väl inne i boxen igen fick Herkules återgå till sitt höknaprande och jag fjäskade med två små äpplen i hans krubba!

Kramar från mig!