Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner
Debatt Topplistor Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2021)
>>


4/12-2009 15 DAGAR SENARE....I LJUST MINNE BEVARAD



Begravningsdagen 4/12-09 började ikring kl 05.00 .Ingen ide ligga kvar i sängen utan jag gick ner och hade morgontimmar allena i djuptänkning.Som en förberedelse till ett maratonlopp där allt var tvunget gås igenom punkt för punkt.

Hade satt mig för en sak.Att barnen inte skulle ta skada av begravningen utan få se en ljus ,varm stund ikring mormors /farmors kista .Att stunden innan skulle vara avslappnad och att Felicia skulle få en stund gå runt och känna in allting.Hon gick runt kistan och kikade på spaden och jorden .Rörde lite runt och frågade sen vad ska man ha det här till.En sandlåda bland alla blommor?
Förklarade att det där vi pratat om av jord är du kommen och av jord ska du åter bli...Okej sa hon och gick vidare.Ställde sig så för att öva sin sång hon ville så gärna framföra ."om jag orkar" sa hon.Om du och jag mamma orkar.Precis sa jag.Ingen som vet att vi ska upp och sjunga utan det får bli om vi orkar och så kramade vi varandras händer.Ingen verkade ta notis om henne och mig där vi stod och sjöng till Sonja Aldens till en Ängel .Alla hade nog prata och ta emot och hälsa.

Så kom det till punkten då dörrarna slog igen i det gudomligt fina Matteuskapellet.
Anthem spelades och så var stunden direkt efterpå vår.Flisan kikade på mig som redan börjat hulka tyst ..och sa Orkar du?Lilla gumman tänkte jag .Orkar du 8 år orkar jag 39 år.Allt för mormor 69 år som nu skulle få sjungas adjö.Ord i den texten som var så exakta i budskap.

"Jag lever och du lever inom mig ,Jag ser dig när jag blundar.Jag ber dig vill du vaka över mig och välsigna varje steg jag tar."

Att se frun från affären sitta ensam.Se arbetskamraten jag inte sett på så länge,min faster och min älskade kusin,min bonuspappa och min andra faster och bonuskusiner ,att se Druttens uppfödare och syster o vår vän.Min fd svägerska och hennes mamma.Min Sis som hade sin mamma med sig ,Min goa Anna som följt mig så nära denna sorgetid,Freddes pappa .Brorsan o grabbarna.Min älskade och våra barn mfl .Ja se så många jag inte trott skulle vara där vara just på plats .Kunde inte kännas bättre.Hedransvärt.
Prästen Lille-mor som verkligen lagt sin själ i vår familj stå där så fin och förbereda sig för sin uppgift det bara fyllde mig med sån värme.Så totalt.Även en styrka och ett lugn jag inte trodde jag besatt.Kände sån närvaro från början till slut.Söp in varje sekund.Ville inte ha en begravning till i töcken som man inte mindes ett ord av.Alla sinnen rena och närvarande.

Floristen på världens bästa Fonus som ordnat allt så otroligt fint. Bättre ,ja kort sagt ALLT stämde så perfekt att känslan av KÄRLEK bara strömmade omkring i rummet.Acceptans att nu måste vi lämna mamma i Guds händer och gå vidare framåt.

Dikten om Gud och fotspår som jag delat ut genom livet frikostigt den fick jag klistra på datorn häromdagen på jobbet.
DEN läste prästen !!!och jag fick gåshud.För inte visste hon att den är min favorit?





"FOTSPÅR I SANDEN
En natt hade en man en dröm. Han drömde att
han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.


När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då
såg han att många gånger under sin levnads
vandring fanns det bara ett par fotspår. Han
märkte också att detta inträffade under hans
mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.


Detta bekymrade honom verkligen och han
frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
gången jag bestämde mig för att följa Dig,
att Du aldrig skulle överge mig utan gå
vid min sida hela vägen. Men jag har märkt
att under de allra svåraste tiderna i mitt
liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest."


HERREN svarade: "Mitt kära barn, jag älskar
dig och skulle aldrig lämna dig under tider
av prövningar och lidande. När du såg bara
ett par fotspår - då bar jag dig"




Orden som beskrevs om mamma likt en väv där vissa guld och silvertrådar vävdes inte var så otroligt vackert och allt så sant .Undrar var hon fått sin research....
Att sammanfatta en människas liv på 5 minuter...det kan knappast ha kunnat blivit 3 cm väv .Men just denna vävbit var så sammansatt och komplett.Tack Lille-mor.
Tårarna kom och gick .Mot slutet mer ju mer man slappnade av .Men är det något som är okej i sådana här sammanhang så är det att lätta på ledsamheten .
Sonens stora hand i min och lillans i den andra som en kedja gjorde allt så enkelt.

Kunde höra mammas rösta "Ta hand om barnen Åsa".Ta hand om Peter.Men glöm inte ta hand om dig själv först och främst..

Psalmerna Blott en dag och Härlig är jorden sjöngs så fantastiskt av alla .Sån skönsång.Aldrig har Herrens bön känts så rätt att bara få ur sig och läsa utantill.Fader vår som är i himmelen...tycker bäst om gamla versionen.

När vi skulle få resa oss och ta vårt farväl så spelades som defileringsmusik Alf Robertssons Ljus och värme.Även där är texten så oehört rätt gå runt och få säga adjö med sin handbukett till.Den hade jag valt med omsorg.Mamma gillade Vikingarna och Alf bla.Hon hade radion på dygnets alla timmars så hon var som jag en allätare.Men om hon fick välja så var det Alf och Christer.
Druttengosedjuret hade egen ros och sattes fint på kistan..men den fick inte följa med sa Felicia...Näe inte om han ska kremeras och brinna opp.Då vill jag ha han tebaks.Felicia viskade...måste man säga nåt..med smått panik i rösten.Näe sa jag man visar något som sista farväl som ingen behöver höra...Okej sa hon.

Märkligt där och då blir ALLA ORD FEL OCH FÖR SMÅ OCH FÖR NÅGRA.Det är min feeling.

Bror orkade sjunga en så fin version av Knocking on heavens door med sin vän på gitarr.Den svenska egenkomponerade delen sa allt kände jag och då började tårarna igen rinna som ur öppna kranar...

Som sig bör en äkta Tryggkvinna så fotade jag förstås allt jag kunde före.Filmade med kameran gjorde maken när jag och Flisan sjöng..(vi blev lite liggande i bild )men så är det sätta kameran i sin...Herr Otekniske.Bara hålla datorn upp o ner så går det.Filmade broder.
För mig handlar fotona just nu att bevara minnen.Har knappast något minne av några begravningar mer än mormors där vi bilder togs.Så bilderna finns för minnet men även för att det är jag .Kamera=jag.Måtte jag en vacker dag få råd köpa min drömkamera.

Nog om det.

Vackra blev dem och så oerhört vacker begravning som det blev det har jag aldrig varit på känner jag .Måste varit för det var bland det dyrbaraste jag varit med och ordnat begravning till.Delaktigheten gör att känslan av förståelse för att allt detta är sant sker.Inte en ond dröm som jag sagt länge.Näe mamma du dog verkligen hastigt .Du är nu begraven det finns det bevis på.Jag har sett dig ,klätt dig.Skickat med det du behöver på din färd.Pussat dig och kramat dig och sagt adjö både in real life och som död två gånger.Har för många minnesbilder som far i huvvet just nu men så småningom blir de nog enade.Rösten den är lika skarp som en knivsegg.Lyssar till dig inåt.

Idag är var det adjö på så konkret och vackert sätt.Värdigt.Har tänkning för ett beslut men sen när jag tänker vidare på det så var det rätt.Att "häda" som det blev är så fult.Tror faktiskt av vi människor inte alltid tar rätt beslut.Men jag anser att bryr man sig inte om sitt kött och blod medans tid är i stora och små människor då kan man inte komma och komma när det är för sent.Att visa normalitet ikring en begravning det är viktigt.Det kan vara att att inte visa något alls i handling för min del.Att fortsätta sin normala tystnad och ickevara.

Om jag är långsint?

Det är jag .Det står jag för.Har alltid sagt du är min "vän" tills du bevisar motsatsen.Då kan jag vända ryggen åt en livstid om det är så.Ibland är köttet blodigt.Så är det bara och så får det förbli.Jag aggerar inte alls som min far.Min himmelske far.
Vi gör val som människor.Valen kan få konsekvenser.Valet som hade tagits igår för att kväva sitt eget samvete? det fick stå ...utanför i kylan.Blommor ska ges utav kärlek inte av känslokyla o traditionstänk där ickemoral finns.
Jag aldrig haft problem älska och bry mig om båda mina föräldrar genom livet .Samtidigt.Men det kan inte sändas åter till någon av dem.Det går i arv.Tänker bryta den trenden och fortsätta min väg som jag valt.Önskar aldrig någon något ont.Önskar bara frid och frihet utan bedömning för något annat än den jag är .Har inget behov av bekräftelse eller upprättelse.Har bara behov gå vidare och ta hand om mitt kött och blod efter bästa förmåga.Spelar ingen roll om möten uppstår.På öppen gata eller slutna rum.Jag är i de läget genomskinlig numera är min hälsning.Har en märklig visdom att just den hälsningen når fram.



Efter att Time to say goodbye spelats av F Sartori så kändes det stundtals svårt hålla ihop men när den var över och alla reste sig så fanns leenden igen.
Tänk mamma .Jag har både skratta och varit leende idag.Tänk att sorgen har alla känsloyttringar.Tänk att ögon kan skratta o le fast sorgen är bottenlös.Märkligt men fakta.

Vi gick mot restaurangen och fick så skjuts av Druttens urfödare.
Så märkligt.Men julbord på jobbet vi haft som varit allra bäst har just varit nere i Källaren på Knäppingens restaurang.Just där var vår bjudning på mat efteråt.

Så många kramar och så vi fotade även hela klanen.Freddes pappa ,min Peter,min styvpappa och Fredde satt vid ett bord.Jag och Flisan med kusin och faster.Alla delade in sig slumpmässigt.

Brorsan läste upp telegram från mammas ungdomsvän.De kom in på att mamma gillade att dansa...
Några minuter senare då Flisan konstaterat att hon var lik mormor för de gillade båda pizzakanter och lite bränt kött...så gör hon något helt underbart.

Hon tar av sig sin bolero och inser att hennes fina klänning ställer sig om hon snurrar.Hon tar ett danssteg och snurrar runt .Jag lyckas fånga ögonblicket och ser så i bakgrunden vid intankning att ......Någon ser leende på.....sin älskade lilla Kicka dansar som en docka.Kolla bildspelt kolla hennes ögon de lyser .

Satt och funderade på hur många bilder på kistor jag sett i mitt liv som andra visat ...hmmm...fåtal.Men tänk så stolt man är över sin älskades utsmyckning och så vackert det är.En del av livet.Blommor vid bröllop ,student osv är ju lika mycket värda när de sitter i ett begravningsarrangemang.
Döden går inte ta på än mindre fota.Döden är sekunder som sakta dör.Men minnet och hyllningen av den som levat av dem som lever de kan aldrig vara fel...

Du fattas oss mamma/mormor/svärmor/Duttes kärlek





Vi for efteråt bort genom stan till graven där mamma ska ligga vid mormor.Där låg redan blomsterhavet och väntade.Fint få se den så oerhört vacker.De blommande julkaktusarna som de heter i december såg man sticka upp i all sin prakt ur brorsans och vår kistdekoration.Såna stora rosor har aldrig sett.Fredde undrade om de var riktiga.
Hade lust ta en megafon och skrika uppåt att hörru mormor .Ta hand om mamma nu...och till mamma .....ta hand om mormor så ses vi en vacker dag igen.



Efter det gjorde vi en snabb repa i fredagslivet.En fotölj till sonen åktes och köptes snabbt.Ville INTE gå på JYSK begravningsklädd.
For så hem och kvällen blev riktigt så fredagsmysig som mamma lärt mig få den till.Vi hade alltid godis,chips dip osv och revbenspjäll osv på just fredagarna.
Flisan något övertrött och helt förståerligt.Godis från Candyland åts tills blodsockerkicken gick ner i skoskaftet och förbyttes till trötthet.Tack goa M o F för ni tog oss med till sötmans Mecka.Idol sövde mig.Eric är ju den "klara "vinnaren..för folket...eller?Min favorit Mariette redan lämnat.


Nu stundar en lördag i rekreation och återhämtning.En söndag där allvaret startar igen med en lägenhet som måste börja tömmas.Behöver inte säga att det tar emot lika mycket som en betongsugga.Längtar mig bort .Längtar till få sörja utan aktiva handlingar.

Vet du förstår mamma.Du hade avskytt det lika mycket som jag.Tror du kanske också sagt ordet KASTA om allt .Jag är ju då SPARA och det blir extra jobbigt i denna process.

Ska nu krypa ner och ta mina hjärtiga duntofflor Flisan och jag fick varsina idag med mig .Fryser jämt om fossingarna.Kalla fötter och varmt hjärta ....

Gonatt.Tack för en dag jag bävat för som bara lämnar underbara minnen kvar.Ska suga på den känslan.I sorgedagar svänger just känslorna dag för dag.//DruttenoJena...nu dags för Drutt snart ta över tangenterna.Han slö och trött men vid gott mod.



Photobucket

Märkligt ordspråk tyckte jag första gången jag läste det...men åh så sant det är.Känner mig dock något ostadig och som om någon tagit bort mina styltor.
5 December 2009  | Dagbok


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Drutten & Jena TW                                             Skaffa en gratis hemsida