Drutten & Jena TW

En tisdag där sorgen kommit som en snöboll rakt i ansiktet.Matte & jag sov först bort hela förmiddagen.Tung som få och gråtit var och varannan minut.

Jag gladde mig enormt av snön som fallit .Jag är nog en snöDrutt.Finns ingenting som gör mig så sprittande glad i kroppen.Matte hade problem ta sig runt i stövlar .Stövlarna samlar nämligen snön under klacken så till slut gick hon på styltor.Knacka bort snön och så börja om.En märklig promenad.

Nu kom liten 8 åring och kvittrar.Hon förälskad i ....livet kan man säga.Lite hemligheter får vi ha hon ,jag och mamma Åsa.Så härligt höra alla berättelser om sanning och konka och hur livet ler mot henne för en gång skull.Som en liten snögubbe var hon så nu ska jag slicka i mig snön som smälter från hennes skor.

Matte behöver börja tänka andra tankar i en uppegående spiral för att inte gräva in sig i en snögrotta.Finns en happening hon borde gå på ikväll men just idag TAR DET EMOT SOM EN VÄGG.Omöjlig tanke omöjlig uppgift.

Väntar dessutom på ett telefonsamtal som känns avgörande och oerhört nervöst.

So long .Imorgon återigen en av årets mörkaste jobbigaste dagar ta sig igenom.
Kort sagt Sorgens snöskredsrace har egentligen bara börjat.Denna dag går till en dagbok att helst vilja glömma.Såsom snön vräkt ner har tårarna flödat ihop med helig ilska.Märkligt ibland kommer alla känslor på en och samma gång.

Ps fanns en positiv sak idag.Besiktning av lägenheten fick godkänt.