Hej på er i julstressen.

Ja jag har väl inte stressat,men däremot varit väldigt upptagen. Jag har nämligen några saker som jag vill göra och några saker som jag måste göra de här dagarna innan jul varje år.

Vi har ju enligt tradition juldagsfest och tro det eller ej men det tar flera dagar att planera inför den, handla och göra tävlingar osv. Det här är en sak jag vill göra.
Däremot den årliga julstädningen är något som jag måste göra. Lägenheten har väl gått utför nu sen i somras när jag gjorde den årliga sommarstädningen. 

Julstädningen påbörjades i måndags, men förstördes direkt eftersom jag började under tiden göra julgodis vilket är något jag vill göra.

Genomgick precis samma procedur idag, började med mitt måste - städa, övergick sen till att både slå in julklappar och fortsätta julbaket som jag ville göra.

Chokladsmet på pudel och skåpsluckor, julklappspapper på både bord och golv och även lite glansiga snören som hänger både här och där.

Men va nu. Övergick det jag vill göra till något jag nu måste göra ännu mer?

Mitt i alltihop kom jag på att man måste faktiskt äta mat också, för inte kan man bara leva på julgodis, som jag vill göra?

Så här börjades det göras biffar med potatis. Danne måste ju ha matlåda imorgon också, och det vill jag ju göra till honom. Oj, nu spillde jag visst sås på mattan....

Sen kom Danne från jobbet och påminde om att vi måste åka och vaccinera oss mot Hepatit, den andra sprutan.

Ja det måste vi och ont gjorde det också, fast bara i några sekunder.. och jag vill ju inte få hepatit precis.

Kom hem och påbörjade kolakokning.

Jag ville verkligen att alla kolor skulle bli perfekta.De skulle bli sådär som när Leila bakar. Ni vet hon på tv. 

Jag började med att vara mycket nogrann och varje kola fick varsitt noga utklippt papper omkring sig och varje kola fick ett guldband runt ändarna... Pill pill, jullåtar på radion och snö utanför fönstret. I vardagsrummet satt Danne och slutförde lite tävlingslekar inför fredagen. MYS!  

Såhär fina blev dom..

.... tio första.

Resten av kolorna blev snudd på misshandlade.

Pappret blev antingen för litet så det stack fram kola på mitten eller antingen för stort så kolan var invirad i så många varv smörpapper att den nu mer inte alls såg ut som en kola, utan mer som något någon har knögglat ihop och kastat i en pappaerskorg i ren förakt för att föremålet var så .. skräpigt och fult.

Det klistrade fast papper under kolan som inte gick att dra bort, på fingrarna var det en salig röra av kolakladd och guldsnören, när jag försökte klippa pappersbitar så gick saxen av! Inifrån vardagsrummet hördes Danne skrika. "Jag hatar den här j****a datorn!!"  

Såhär blev det färdiga resultatet.

Kan det vara så att det fanns så mycket måsten att de övergick till att bara göra något man vill som sen övergick till ännu mer måsten?

Ja inte vet jag. Zmilla och jag gick ner och lekte i snön och alla tankar var som bortblåsta på kola och julpapper i hela lägenheten. T.o.m kändes de små tassavtrycken i choklad på hela köksgolvet inte så viktiga längre.

Samma visa varje år?

Nu är iallafall klapparna inhandlade och inslagna för det här året, kolan blev väldigt god, trots att den blev väldigt ful, tävlingarna är klara inför juldagen, adventsljusstaken glimmrar i fönstret och snön faller utanför fönstret. Julmys.

Sen var det ju bara det där med städningen kvar..