|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Mars (2024) |
|
|
|
(4) |
|
(7) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(6) |
|
(11) |
|
(8) |
|
(4) |
|
(12) |
|
(4) |
|
(10) |
|
(8) |
|
(3) |
|
(1) |
|
|
|
|
|
Inlägg: 97 |
Kommentarer: 5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
- I bash myself to sleep What you sow I will reap I scar myself you see I wish I wasnt me.
"mina ärr har börjat blekna jag har börjat rysa när nån rör mig, istället för att njuta jag blev så rädd när du ramlade men det skrattade du bort, det också jag blev så arg på dom det förstod du, men orkade inte förstå allvaret visste du att jag grät hela kvällen, jag tog små pauser emellanåt, bara för att visa dig att jag kunde vara social. Du såg aldrig när jag bröt ihop i soffan va? eller ville du inte se? Jag sprang upp på mitt rum satte på musik så högt att man inte hörde mitt djärva skrik jag drämde huvudet så hårt i väggen jag bara orkade jag kände aldrig den smärtan när jag gick ner igen så var du full, igen jag orkar inte du sa inte så mycket, skrattade mest.. det dom säger sårar jag har sagt det till dig du vet, vill du veta? jag vill inte sätta mer problem på dig än vad du redan har du vet hur jag mår men visste du, eller ni, att det känns som jag blir sämre för var dag jag vill inte ha hjälpen ni erbjuder, eller rättare sagt försöker tvinga er på mig jag vill börja skära mig igen tanken på hur befriande det skulle vara, den tanken tänker jag varje dag jag har börjat spara tabletter just för att ha en enkel utväg den dag då jag inte kommer orka mer den dagen kommer jag orkar inte leva med smutsiga minnen, socialen som fortfarande vill återuppta mitt så kallande brådskande fall, BUP som inget hellre vill göra mina dagar där till ren tortyr jag vet att ni inte kan förstå det men ni är inte jag, och jag är inte ni. jag vill gärna förstå och hjälpa er men vet inte om jag har makten till det, precis som ni inte har makten att befria mig mina tvångstankar blir fler och fler
jag vill må bra, men vet bara inte hur "
- En dikt jag skrev 18 februari 08.
Jag läste den och blev helt tårögd. Jag minns den kvällen väl, hur jag kände och hur jag mådde. Det var ungefär då någon gång jag började skära mig igen. Jag kommer tydligt ihåg hur jag bröt ihop på soffan. Och sen sprang upp till mitt rum. Jag skrek. Rakt ut.
Det läskiga är att det är nästan två år sedan. Och jag känner exakt likadant idag.
|
12 Januari 2010
| livet
| 0 kommentar
|
|
|
|