- my scars remind me, that the past is real
Startsidan Gästbok
Debatt Topplistor Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


- I bash myself to sleep What you sow I will reap I scar myself you see I wish I wasnt me.

"mina ärr har börjat blekna
jag har börjat rysa när
nån rör mig, istället för
att njuta
jag blev så rädd när du ramlade
men det skrattade du bort,
det också
jag blev så arg på dom
det förstod du, men orkade
inte förstå allvaret
visste du att jag grät
hela kvällen, jag tog små
pauser emellanåt, bara för
att visa dig att jag kunde vara
social. Du såg aldrig när jag
bröt ihop i soffan va?
eller ville du inte se?
Jag sprang upp på mitt rum
satte på musik så högt att man
inte hörde mitt djärva skrik
jag drämde huvudet så hårt i
väggen jag bara orkade
jag kände aldrig den smärtan
när jag gick ner igen
så var du full, igen
jag orkar inte
du sa inte så mycket, skrattade
mest.. det dom säger sårar
jag har sagt det till dig
du vet, vill du veta?
jag vill inte sätta mer problem
på dig än vad du redan har
du vet hur jag mår
men visste du, eller ni,
att det känns som jag blir sämre
för var dag
jag vill inte ha hjälpen ni
erbjuder, eller rättare sagt försöker
tvinga er på mig
jag vill börja skära mig igen
tanken på hur befriande det skulle
vara, den tanken tänker jag varje dag
jag har börjat spara tabletter
just för att ha en enkel utväg
den dag då jag inte kommer orka mer
den dagen kommer
jag orkar inte leva med smutsiga minnen,
socialen som fortfarande vill återuppta
mitt så kallande brådskande fall,
BUP som inget hellre vill göra
mina dagar där till ren tortyr
jag vet att ni inte kan förstå det
men ni är inte jag, och jag är
inte ni.
jag vill gärna förstå och hjälpa er
men vet inte om jag har makten till
det, precis som ni inte har makten
att befria mig
mina tvångstankar blir fler och fler

jag vill må bra, men vet bara inte hur "

- En dikt jag skrev 18 februari 08.

Jag läste den och blev helt tårögd.
Jag minns den kvällen väl, hur jag kände och hur jag mådde.
Det var ungefär då någon gång jag började skära mig igen.
Jag kommer tydligt ihåg hur jag bröt ihop på soffan. Och sen
sprang upp till mitt rum. Jag skrek. Rakt ut.

Det läskiga är att det är nästan två år sedan.
Och jag känner exakt likadant idag.


12 Januari 2010  | livet | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Alina Ohlsson                                             Skaffa en gratis hemsida