När jag såg att jag hade jobbhelg denna helg så blev jag både glad och besviken.Besviken inte kunna närvara på 40 årsfest denna lördag i Stockholm men glad att fredagen var fri att kunna närvara brorsans o hans rockbands konsert på Harrys i Linköping.
Vi ordnade Tacomys härhemma och så hängde våra goa vänner på.Mycket mycket nice och bilderna får tala för sig själva.Att jag är 1,78 cm innan och klämmer i med klackar bara GUD kan gå i och blev ca 1,85 cm..gör att fötterna efter 3 timmar kändes lätt amputerade och avdomnade.Måste sätt rätt kul ut när jag höll i Peter som då är även han 1,78 cm på väg mot bilen.Lika kul som dit i snömodden då Anna höll på dö av skratt där jag stapplade fram:)
Var verkligen på topp och kände livet i mig .Sådär som man inte så ofta får till .Där kropp och själv verkligen bara känner behag och inga sorger för ett slag...
En så god vän från min gamla bloggsida mötte upp och vi fick språka lite mellan danserna .Sån underbar vänskap vi hunnit bygga upp alla våra år vi tjötat med varandra och även träffats och gjort Stora Stockholm med hennes goa hund som alltid sopade mattan med alla utmanare.
Konserten blev en succe och stolt lämnade jag Linköping med Rödtoppen körandes.Musiken som spelades just för mig var min favvo som brorsan just sjungit.Journeys Dont stop beliving.Spelar den för dig om du höjer din volym på datorn.Vilken röst.Vilken låt .Mitt favvoband nr 1 genom tiderna.
Lite lätt seg idag då.Åkte och jobbade kl 14.00 och vid hemkomst kl 22 inte många knop mer än kika bilder och med ett öga se en film samtidigt.Upp med tuppen imorgon igen......
So long...Drutten hälsar han varit hos morfar på landet ihop med lillan och de haft de så bra så bra.Även om lillan kan skvallra detaljer såsom ingen ann:) LillÅsa hade hon blivit kallad...förstår inte det....
