En av våra vårdtagare dog igår... Hon skulle bli 98 år så hon har levt länge och ett relativt gott liv.
Men jag tänker att de som inte har någon när de dör. Syskon är borta, föräldrar sedan länge. Hennes man dog ung. Inga barn.
Nåt syskonbarn som ska ordna begravningen. Det känns som det skulle kunna vara jag. Kommer jag att ha någon som ordnar när jag dör.
Jag ska be min systerson Theodor att han gör det. Ifall jag lever så länge att mina syskon är borta. Annars blir det väl nån av dom.
Kommer jag att ha någon som saknar mej, en man, barn?
Vem skulle vilja sakna mig? Vem skulle vilja ha barn med mig?
Får nog aldrig uppleva det? Att bli mamma.
Ett år är det nu. Sen.... Orkar inte ens tänka på det!