Theodor kan så många regler, han är en liten man med mycket hög moral som tycker att alla andra ska uppföra sig.
Igår då han och jag varit på mammas jobb och bjudit tanterna på blåbärspaj så stod vi på parkeringen i Atrium och väntade på att mamma skulle komma ut. Två grabbar i 4 årsåldern lekte med sina cyklar med stödhjul på i en slänt och jag ryckte in och räddade den nödställde pojken från att rasa ner i backen med cykeln. Då vi inte såg skymten av mamma sa jag att Theodor kunde gå och prata med pojkarna.
Theodor knallar upp för slänten och upptäcker genast att grabbarna kastar sten på bilarna så han sätter upp sitt lilla pekfinger och säger: Inte kasta, NEJ, sluta. Om och om igen upprepar han sina fraser, pekar med fingret, spänner arga blicken i dem och till slut även stampar med foten. Jag får gå upp till dem och säger även jag att de borde lyssna på Theodor och sluta.
Då säger den ene pojken: Mamma säger att vi ska det.
Jag går ner igen och möter mamma som kommer till bilen jag berättar att Theodor just läxat upp grabbarna och då hör vi honom ännu ihärdigare säga. NEJ, Slutat! Mamma går upp och säger åt Theodor att grabbarna har hört det nu och att vi ska åka. Då upptäcker hon att de sitter och leker med fimparna på marken och Theodor säger: Nej inte munnen. Även mamma säger åt grabbarna att det man inte borde leka med dem, de svar mot även henne.
Nu kommer även mamman till pojkarna och hon säger inte alls att de ska göra det utan hon säger: Aja baja till sina 4 åringar. Och grabbarna svarar mot.
Den enda de inte svarade mot var Theodor. Vad bliva av denna reglernas väktare?