clara sundh
Startsidan Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Idag

börjar det. jag ska vara tyst. tyst, tyst, tyst. ja, det är vad jag ska vara.

det blir bäst så.

28 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
I dare you to move, like it never happened

DONT SPEAK! DONT SPEAK! DONT SPEAK! DONT SPEAK! DONT SPEAK! DONT SPEAK! DONT SPEAK! DONT SPEAK! DONT SPEAK!

 

D.O N.O.T S.P.E.A.K.!

/c.

26 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
And everything inside screams for second life

Fumbling his confidence and wondering why the world has passed him by. Hoping that he’s meant for more than arguments and failed attempts to fly, fly.
We were meant to live for so much more. Have we lost ourselves? Somewhere we live inside, somewhere we live inside. We were meant to live for so much more. Have we lost ourselves? Somewhere we live inside.
Dreaming about providence and whether mice or men have second tries.
Maybe we’ve been livin with our eyes half open, maybe we’re bent and broken, brokenm
We were meant to live for so much more. Have we lost ourselves?
Somewhere we live inside. Somewhere we live inside. We were meant to live for so much more. Have we lost ourselves? Somewhere we live inside.
We want more than this world’s got to offer. We want more than this world’s got to offer. We want more than the wars of our fathers. And everything inside screams for second life.
We were meant to live for so much more. Have we lost ourselves? We were meant to live for so much more Have we lost ourselves? We were meant to live for so much more. Have we lost ourselves? We were meant to live. We were meant to live
.

Varenda del av mig ryser, varenda del av mig njuter, varenda del av mig hör, varenda del av mig älskar.
Jonathan Foreman! Du är gud!
Åh, nu kom refrängen igen. Och jag känner hur håren på armarna reser sig. Jag älskar den här människan, jag älskar den här gruppen. Jag älskar deras texter. Jag älskar deras musik. Jag älskar, jag älskar, jag älskar!
Det är allt jag kan säga. Resten sitter i hjärtat. De mest outtalade, det mest betydelsefulla..

24 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
god kväll

Men vad gör jag? Varför är jag fortfarande uppe. Jag borde SOVA!

Roliga inlägg jag skriver när nu för tiden. Dom har gått över till www.sundhclara.blogg.se

men kommer nog något skoj här emellanåt ska ni se. vore dumt om det enbart blev en deppsida.

/c.

21 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
Im TIREEEEEEEEEEED!!!!!!!!!!

Jag har ett liv.

Så var det ja!

Tack!

/c.

21 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
:@

Jag är på sur! Vill gärna ha respons på dagens blogginlägg -> www.sundhclara.blogg.se
20 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
Something happened on the way to heaven

Yes, it surley did.

We had a life, we had a love,
But you dont know what youve got til you lose it
Well that was then and this is now
And I want you back
How many times do I have to say Im sorry

How can something so good go so bad
How can something so right go so wrong
I dont know, I dont have all the answers
But I want you back
How many times can I say Im sorry

You can run, and you can hide
But Im not leaving less you come with me
Weve had our problems but Im on your side
Youre all I need, please believe in me

I only wanted someone to love
But something happened on the way to heaven
It got a hold of me and wouldnt let go
And I want you back
How many times do I have to say Im sorry

You can run...

They say you cant take it with you
When you go
And I believe it
But taking what Ive got or being
Here with you, you know
Id rather leave it

You can run..

 

Vissa ord säger mer än andra.
/c.

 

19 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
At the back of your mind

Men åååh, kolla ut. Vilken obeskrivligt vacker himmel. Färgglad, men på samma gång dyster..och liksom, tyst? Åh, jag vet inte. Den bara sa mig något.

Now youre here and you dont know why
18 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
Nu har jag

besämt mig för hur jag ska göra med noggandet respektive bloggandet.
I noggen tänker jag skriva mer känslomässigt. Mina mer deprimerande tankar o.s.v. Detta får bli "emobloggen". Nej, nu var jag dum. Man behöver inte vara emo bara för att man mår dåligt, men dom har ju fått lite den stämpeln, tyvärr. Det gör att jag själv känner att jag inte kan skriva något riktigt djupt med risk för att bli stämplad. Rätt sjukt egentligen, att jag överhuvudtaget bryr mig. Jag borde ju kunna skriva precis vad och hur jag vill.
Jaja, nog om emosnacket. Jag gjorde ett test i GP idag och jag var ju faktiskt inte emo. Hahah, det visste jag innan iofs. Men ah..WHATEVER! Så, blablabla..vart var jag? Jo, blogg och nogg. Bloggen kommer alltså bli mitt dagliga skrivande, så om ni vill hålla er riktigt uppdaterade (speciellt på de glada delarna i mitt liv), se dit istället. Jag tänker verkligen försöka lägga ned tid på bloggen, så att den blir intressant och rolig. Luta mig lite åt det hållet som jag skrev förut. Fick mycket beröm för hur rolig min nogg var att läsa då. Jag tappade dock stinget efter ett tag, minns inte varför. Förhoppningsvis blir inte noggen regelbundet uppdaterad. Det vore ju jävligt synd. Just nu känns det dock så.

-> www.sundhclara.blogg.se
17 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
Nu får det tusan vara nog!

Okej, klockan är snart tre och jag har kommit fram till en sak. JAG MÅSTE SLUTA DRICKA! Jaja, nu lät det som om jag är en alkoholist, vilket jag verkligen inte är, men låt mig förklara.
Jag dricker inte ofta. I stort sett bara när det är någonting stort, när mycket folk ska ut. Annars finner jag drickandet så sjukt onödigt. Ska man dricka, så ska man göra det ordentligt enligt mig. Och ordentligt orkar man fan inte varje helg. Eller jo, det gör man kanske. Men då det blir ju ingen grej och det blir jävligt dyrt i längden. Dessutom känns det så ovärt att åka iväg till någon person som har hemmafest och förstöra sin kropp med alkohol. Samma sak med chilldricka. Det lockar mig inte det minsta, jag får bara skuldkänslor. Som sagt, jag dricker bara när alla dricker. Okejokej, vissa undantag har jag väl varit med om, men dom är inte många.
Hur som helst, när helgerna väl kommer då jag ska festa, så är jag alltid taggad och sugen. Då vill jag inte bli halvfull, utan jag vill fylla hela mig med alkohol. Jag vill ha så förbannat roligt! Och saken är ju den - att jag nästan alltid lyckas. Jag blir tamigtusan helt galen när jag super! Och fyfan vad skoj jag har! Fast kommer vi till nackdelarna, det händer alltid, alltid, alltid någon/några dum/dumma incident/er som gör att jag skäms ögonen ur mig i månader efteråt. Ofta saker jag aldrig kan smälta, utan som jag går omkring och ältar och förbannar mig själv över. Jag är bokstavligen talat expert på att ge fel bild av mig själv. Jag beter mig som någon jag verkligen inte är, men när skadan är skedd är det redan försent. Och det börjar bli jobbigt faktiskt. Jag blir trött på mig själv hur jag alltid ska krångla till saker och ting. Speciellt eftersom jag på något sätt alltid lyckas göra bort mig för dem jag absolut inte vill göra bort mig inför.
Shit vad jag skäms för vissa saker jag sagt och gjort. För jag är ju inte sådan egentligen, men det har ju inte "det" folket en aning om. De bildar ju sin egen uppfattning efter hur jag beter mig. Jag borde kanske inte bry mig, men i många fall gör jag faktiskt det, eftersom vad dom ser inte är jag. Nej, det är inte Clara Sundh någonstans. Det är verkligen synd att jag gör så mot mig själv. Okej, nu låter det som om jag gjort saker som skulle få världen att gå under, men så illa är det inte. Det är bara det..att jag tror jag anstränger mig mer än vad jag behöver. Jag vill något så hårt, att jag liksom blir för mycket.
Så därför har jag kommit fram till att jag måste tagga ned på supandet, till en viss grad vill säga. Det är ju en fördel om jag iallafall kommer ihåg vad fan jag gör och säger. Jag har bestämt mig för att nästa ållefestare ska bli perfekt. Jag ska ha jävligt kul och jag ska inte skämma ut mig en enda gång. Inte en enda dum incident ska inträffa! Så det så! Det är nu eller aldrig, snart är det försent. Om det inte redan är det?

Klockan är över tre, men jag var bara tvungen att skriva ned det här. Nu ska jag sova och imorgon ska jag städa mitt rum, leka med mina nya kläder och träna Body Combat. Bra, bra, bra!
Godnatt folks! /c.
15 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
We are kidding ourselves

Jag drömde igen. Inte samma dröm, men med samma trånande innehåll. Hela drömmen var hopp- och värdelös. Det är så poänglöst att längta. Speciellt när man vet att det inte är värt det för ens en sekund. Vad är drömmar bra för, egentligen? Dem ger oss varken kunskap eller vetande, men vi inbillar oss att vi ser något i det vi drömmer. Att vi någonstans skymtar ett tecken, en ledtråd, ett svar. Som om det vi drömmer är den verklighet vi lever och verkligheten är vad vi drömmer. Ha! Fyfan vad vi lurar oss själva!
Snälla, ge mig en världelös pepparkaka som jag kan göra sönder i tre delar. Så att jag kan få äta de goda delarna, fyllda av hopp. Hoppet som ger mig tre omöjliga chanser att önska mig något så jävla mycket bättre!
Nej, visstja, det är inte jul längre. How could I forget?


14 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
Jag kan

inte bestämma mig för var jag vill skriva, men dagens inlägg gick till bloggen, så om ni vill läsa gå dit -> www.sundhclara.blogg.se

/c.
12 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
DAG 23 - Henry, sorry I cant say Im a fan of yours

Asså, nu struntar jag i det här. Jag struntar blankt i Henry VIII. The son of a bitch har förstört min kväll. Klockan är elva och jag vill sova, men istället sitter jag här och skriver om en död tjockis som högg huvudet av sina fruar. Det är kärlek på hög nivå måste jag säga.
Jag ligger efter i..hmm, nu ska vi se här: jaa, historian som sagt, svenskan x2, franskan x?, naturkunskapen x2, engelskan och, tro det eller ej, idrotten. Ursäkta, var det någon som sa att man skulle chilla sig igenom gymnasiet eller? Det var det sämsta förslag någon någonsin kommit med, för det är precis vad jag gör. Men alltså, jag tar lov i förväg. Nu ska jag sova. Nixon får säga vad han vill!

(blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock? blogg eller nogg eller både ock?) Hmm, jag ska SOVA på saken. Känns som om det är ett större bekymmer än skolan just nu. Puss! /c.
7 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
DAG 22 - beslutsångest!

HJÄLP MIG! Överge noggen för blogg? www.sundhclara.blogg.se. Ja eller nej?! Jag kan inte bestämma mig!! Jag känner mig lite tveksam eftersom jag inte gillar namnet, men jag har tydligen haft en jättegammal nogg med namnet clarasundh, så nu kan jag inte heta det. Och så har jag dessutom en massa inlägg här som jag vill ha kvar. Men ändå, blogg känns..mognare på något sätt? Lite mer sofistikerat, haha. Eller något. Nejmen, mer karaktärsaktigt. Som om det är mer en själv det handlar om. Jag vet, det låter töntigt. Men det känns faktiskt som om blogg är mer personligt på något sätt, samtidigt som man når ut till fler och kan skaffa sig mer kontakter. Jag har iofs försökt överge noggen typ tre gånger förut, men aldrig klarat av det. Det är nu eller aldrig. Ska jag, eller ska jag inte?
7 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
DAG 21 - Whether you live or whether you die

Jag längtar efter någonting. Jag vet inte exakt vad det är, men just nu sitter jag här med känslan av att någonting stort verkligen saknas i mitt liv. Som om något inte stämmer, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag känner en underlig känsla av att vilja se svartvita, suddiga bilder på människor som åker skridskor i central park, går på och av tunnelbanor, springer stressade omkring vid times square. Jag vill se nattbilder på New York, vill se höstlöv, sjöar.. Förstår ni hur konstigt det känns? Jag har nog lite filmnewyorkfeber eller något. Och U2feber. Jag har suttit och lyssnat på den aukustiska versionen av With or Without You ett tag, men just nu är det Crumbs From Your Table som ljuder. Tänk att få se dem spela någon gång, det vore underbart! "You had so much to offer, why did you offer your soul?...(8)"
Den verkliga febern har försvunnit nu iallafall. Det känns ju skönt. Jag gjorde aldrig powerpointen om Martin Luther King igår och imorgon ska det vara klart, så måste ligga i idag. Måste erkänna att jag har ingen som helst plugglust idag. Men jag har som sagt inget val.

Imorgon går jag till skolan. Bara två dagar kvar nu och jag längtar som aldrig förr! Det ska bli så grymt jävla gött att verkligen få sova ut. Inte tänka på någonting, inte ha ett bekymmer i världen. Jag kan ju iallafall låtsas att jag inte har det.
Jag är förresten väldigt sugen på choklad! Ge mig choklad, choklad, choklaaaaaaaaaaaad! Det vattnas i munnen när jag skriver ordet. Hahah, nee..vad äckligt det lät. Få bort den synen tack! Man kanske ska göra sig en dunderchokladboll? Det har jag alltid velat. Ni vet, göra smeten och sen bara göra en enda stor boll av den. Jaoo, varför inte? Jo, för att jag kommer på piss efteråt. Aja, jag får fundera påt. Förhoppningsvis har vi inga ingredienser hemma, så då kan jag ändå inte göra den.

You thought youd find a friend to take you out of this place

Det var det!
/c.
6 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
I am nothing without you

"Jag tyckte det så asskoj när vi låg i sängen och du berätta om ***** och det. Jag såg hur hela du bara sken upp o blev jätteglad ju. Man kan inte göra något annat än att le när du ler."

Ord från en vän som ser mig som ingen annan <3
5 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
DAG 20 - Je ne peux pas vivre avec ou sans toi..

Min förkyldning blev bara värre. Inatt vaknade jag och mådde inte alls bra, så har inte varit i skolan idag. Missade förmodligen samhällsredovsiningen, vilket suger med tanke på hur länge vi har hållt på med den. Jag har tillbringat dagen i sängen och framför tv:n. Läste ut boken Känd till 4%, så nu ska jag börja med Ladies. Tro tusan att jag ska fortsätta läsa minst tjugo sidor per dag. Ja, oja!
Mamma kom hem med kinamat till mig förut och jag bänkade mig framför Ellen DeGeneres Show. När jag var liten hatade jag talkshowprogram, men nu gillar jag dem bara mer och mer. Dessutom var Chris Brown gäst i dagens program och jag kom på mig själv med att sitta och gapa när han och hans bakrundsdansare dansade. Vad konstig den meningen blev..aja, orkar inte ändra den. Han hade b.la två ungar med, typ tio år eller något. Fyfan säger jag bara, skulle ge allt för att kunna dansa så bra.
Nu har jag precis kollat på Oprahs Show. Jim Carreys fru Jenny McCarthy pratade om hennes nya bok som handlar om autism. Hennes son har tydligen det. Hennes historia var hemsk, men det var faktiskt riktigt intressant att lyssna på henne.

Tänkte göra något bra av den här dagen, så jag ska börja skriva på en sak jag tyvärr inte kan berätta. Har lovat mamma och pappa att inte prata om det och det är väl lika bra antar jag. Efter det ska jag göra klart min powerpoint om Martin Luther King. Jag håller på och läser en bok om honom. Vilken man säger jag bara. Hans KINGnamn passar honom som smör i solsken! Fyfan för att skjuta en sådan människa. Då är man själv inte mycket till människa, om du frågar mig. AAATTJO! Hmm, jag är nysarn för dagen!

Varje kväll ger jag mig själv en ny chans, säger att än är det inte försent. Innerst inne vet jag att det jag tänker inte är normalt. Att veta att jag måste leva som jag gör idag om jag inte själv gör något har jag lärt mig hantera. Jag accepterar det inte, men jag är van vid tanken. Frågan är vad som krävs av mig för att allt ska bli bra. Det känns som om jag måste börja gå en ödslig väg där ett mål inte existerar, åtminstone inte ett som går att nå. Hur kan så mycket vara rätt och fel på samma gång? Hur kan jag älska och hata mina tankar lika starkt? Hur kluven kan en människa bli? Igår förstörde jag mig själv ytterligare. Jag bestämde mig för att dö och jag bestämde mig för att börja leva. Precis som varje kväll. Jag har lärt mig det jag inte vill, jag har lärt mig att överleva drömmarna. Egentligen skulle jag hellre låta deras deprimerande mönster sluka mig.
En sak är säker, jag kommer inte kunna känna mig hel om jag inte börjar gå på den där jävla ödevägen..och når fram till målet som inte existerar! Jag önskar bara jag kunde sluta med att börja varje kväll innan jag somnar och istället börja gå samtidigt som morgonen vaknar.

Close your eyes
Close your eyes and dream
You can be anyone, anyone you dream
You can go anywhere, do anything, be anyone
Just close your eyes and dream your dream


/c.

5 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
DAG 19 - Tears will fall like ink right off the page

Mitt liv är ett enda trauma just nu. Idag har jag gått runt i skolan som om jag stod i mitten av en storm. Den omsluter varenda del av mig, som om den tvingar mig till det centrum jag helst vill ifrån. Jag har känt mig så himla trött och skabbig hela dagen. Jag är jätteförkyld, nyser hela tiden och har dessutom krånglat till mitt liv ytterligare. Jag fattar verkligen inte hur jag lyckas, men alltid gör jag något som får allt att bli värre än vad det kunde vara. Jag är så less på mig själv och hur jag alltid komplicerar saker och ting, hur jag ger en bild av mig själv som inte stämmer någonstans. Men hur ska någon annan kunna veta det? För det första så bryr sig ingen, så varför ska jag göra det? Och för det andra så får jag skylla mig själv. Det är alltid samma sak. Jag säger till mig själv att bli bättre (på vad vet jag inte), men sedan gör jag något som gör att jag känner mig värre än innan. Misstag efter misstag. Jag kommer hem och gräver ned mig och allting blir ännu värre. Fyfan vad jag låter ömklig. Men hur ska jag skriva då, för att det ska låta bra? Saken är ju den att ingenting av det här är bra. Var fan ligger det bra i att lägga sig varje kväll med en kropp som inte känner någonting och med ett hjärta som dunkar för att gråta?
Känner ni igen känslan? Varje gång ni skrattar gör ni det för att ni helhjärtat tycker något är kul, men vad smilbanden visar är inte vad erat hjärta känner? Istället skriker hjärtat efter luft, det kvävs, stryps av skrattsnaran. Hur kan det göra så ont att skratta? Har ni känt så någon gång? Jag hoppas för eran skull att ni inte har det. Det är det absolut värsta jag känt i hela mitt liv, men som tur är har det inte gått så långt den här gången. Inte så att det gör fysiskt ont i alla fall, bara psykiskt. Jag skulle ge allt för att må fysiskt dåligt hellre än psykiskt, men just när det gäller den biten, då skulle jag hellre må som jag gör idag än att känna den känslan igen.

/c.

4 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
DAG 18

Och jag är suuuupernöjd med mina nya iPodhörlurar, Sennheiser CX300, från Apple. Inte för att jag köpte dem därifrån, nejnej. Jag tjänade in halva summan genom att söka på Pricerunner. Hurra för den sidan! Rev upp dem direkt när mamma kom in med paketet och har suttit med dem i öronen sedan dess. Hör inte ett smack runtomkring mig, hur skönt som helst. Jag kommer trivas ytterst bra med dem!
Fick förresten en till trevlig överraskning idag. Mamma hade köpt en klänning som jag kryssat för i en katalog. Kom inte ens ihåg det själv, men glad blev jag. Jag minns att jag satt och funderade på om klänningen verkligen var jag och kom fram till att nej, den är nog inte det, men den kan ju alltid bli.
Hur som helst, ända sedan jag fick klänningen idag har jag varit shoppingsugen, så har suttit i flera timmar och kollat runt på onlinebutiker. Jag blir galen på allt snyggt jag hittar. Det är nog tur att jag inte tjänar mer pengar än vad gör, för då skulle jag förmodligen inte hitta i min lilla garderob. När jag får mitt nya rum och nya garderober tänker jag slänga alla mina lagom-snygga-kläder och börja om från grunden. Det kommer ta sin lilla tid, men det är det värt. Jag fattar inte hur kläder kan vara så kul.

IGÅR
Gick upp alldeles för tidigt för att vara en lördag. Fick skjuts till stationen där jag mötte Julia, Marcus, Calle, Fredde, Mattias, Sofie och Zanna. Vi skulle överraska Marcus med Laserdome eftersom han fyller år imorgon. Stackarn hade både ögonbindel och hörlurar på sig. Han hade inte en aning om vart vi skulle eller vilka som var med. Vi åkte buss ut till Skövde och Skulltorp, vilket tog sin lilla tid. Vi fick gå den sista biten i kylan, det sög. Laserdome var lika skoj som vanligt, även fast jag lyckades komma i loserlagen båda omgångarna. Äsch, jag var inte sämst iallafall. Haha!
Hemvägen blev ett äventyr jag sent glömmer. Vi hade ingen aning om varifrån bussen till Skövde skulle gå eller ens om det gick någon. Så vi vandrade omkring i säkert en timme i snön och frös som tusan. Vi stoppade en busschaffis, men han ville inte ha ombord oss. Medan vi väntade på nästa buss, så blev jag på väldigt konstigt humör. Jag var så trött och hungrig att jag inte kunde sluta skratta. Allt var roligt, precis som ingenting. Aja, hellre det än att bli tjurig. När bussen väl kom fick vi vänta ytterligare en halvtimme på Skövde station. Fyfan vad uttråkad jag var då. Jag stod och räknade sekunderna på den stora klockan på olika sätt. Hmm, jag vet ju hur jag sysselsätter mig iallafall.
På tåget satte jag, Zanna, Calle och Mattias oss i lekvagnen och då tog tröttheten över. Vi skrattade hela vägen hem åt absolut ingenting. Killarna var helt mongo, men sånt gillas!
När jag kom hem var jag helt slut, så jag varvade ned framför filmen Candy. Den tog hårt och jag var jättedepp när jag sett färdigt den. Men pallrade mig ändå upp till Ida för premiärkvällen av våra framtida nyttighetshelger. Emelie kom en stund senare och vi drog och kollade på hennes nya hus, vilket var väldigt fint. Sedan fick vi jättebråttom till Filmstallet så vi tog Emelies två sparkar och fyfan vad skoj det var. Det gick som bare den och jag fick en vinterkänsla jag inte känt på flera år. Vi åkte som Barnen i bullerbyn mitt i vägen med bilar som tutade, men det sket vi i. Vi hann precis i tid innan Filmstallet stängde och vi hyrde två filmer, Kidulthood och Epic Movie.
Sedan hämtade vi upp Sofia på Ströget och åkte vidare till Statoil där vi köpte lite ingredienser till kvällen.
När vi kommit hem till Ida, så ringer Malin på dörren. Hon hade precis slutat jobba och kom med kakor och smörgåsar.
Så började vi göra iordning dipp, grönsaker och smoothie. Det blev mycket bra. Något annat som var mycket bra var filmerna. Speciellt Kidulthood. Den var helt sjuk, men ändå bra! Se, se, se!
Vid ett tog jag, Sofia och Malin sparkarna hem.
Hela dagen var toppen!

Idag vaknade jag upp med halv förkyldning. Vet inte hur många gånger jag har nyst sammanlagt idag och inte hjälper mitt choklad/mintte inte. Men jag måste gå till skolan imorgon, jag har varit borta alldeles för mycket det senaste och dessutom är det bara en vecka kvar innan lovet. Jag får vila upp mig då istället.
Vad har jag gjort idag då? Nej, ingenting speciellt. Jag har läst. Jag har faktiskt lyckats hålla det där med att läsa minst tjugo sidor varje dag i en vecka nu. Jag har t.o.m. läst mer än tjugo sidor per dag. Inte illa, inte illa. Just nu läser jag Känd till 4%. Den handlar om tre skvallerkrönikörer och deras olika karaktärer. Jag gillar den skarpt. När jag läste tidningen imorse kom jag på mig själv med att tänka bakom själva artikeln. Det har jag aldrig gjort förut, kändes lite annorlunda att läsa den då. Det blev dessutom mer intressant.
Nu måste jag göra klart samhällen. Hitta alla de där förbannade källorna som jag inte har en aning om var de finns. Menmen, det löser sig nog.

Cant you tell me what I should do? How should I be to feel complete again?
/c.
3 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar
DAG 17

Idag blire laserdome :D
2 Februari 2008  | Länk | allt och inget | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Clara Sundh                                             Skaffa en gratis hemsida