Välkommen till Xenias hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2019)
>>


”Jag är livrädd för att börja springa igen”

”Jag är livrädd för att börja springa igen”

Lisa levde på koffeintabletter, sallad och gurka och tränade tio timmar om dagen
Lisa levde på koffeintabletter, sallad och gurka och tränade tio timmar om dagen.
Hon kräktes och svimmade av utmattning i joggingspåren.
– Om jag fortfarande kunde stå upprätt efter ett pass fick jag ångest.
Lisa visste att hon sprang mot sin egen död men alternativet var ännu värre: att sluta träna.
Lisa Jisei är 25 år och bor i Eskilstuna. Hon är precis färdigutbildad grundskolelärare men har redan erfarenheter av yrket, under tre år jobbade hon som danslärare och tränade själv på elitnivå minst fem timmar om dagen. I dag har hon inte dansat på två år. Hon har träningsförbud och knäna och ryggen är slitna, hon är inte säker på att det skulle gå att anstränga dem utan att få ont.
För tre år sedan fick Lisa veta att hon led av ortorexi, en fixering vid sund kost och träning. Då hade hon tränat sönder sin kropp och svultit ned den till 45 kilo senor och ben. När hon togs in på behandling hade hon hittats i ett dike vid motorvägen. Det var vinter och minusgrader. Lisa trodde att hon skulle frysa ihjäl, hon kunde inte resa sig. Då hade hon sprungit i fyra timmar och inte ätit på ett dygn.
27 Februari 2010  | Länk | 22 20 ALLA NYHETER | 0 kommentar
"Lyxfällan" förstörde Jennys liv



TV3-programmet "Lyxfällan" skulle få ordning på Jenny Thoresson ekonomi - i stället föll hennes liv i bitar.
Nu är hon skuldsatt över öronen och kan inte driva sitt företag.
- Programmet var en total lögn, säger hennes mamma Anki


Jenny Thoresson hade problem. Hon hade köpt en gård med sin pappa som passiv delägare. Den var i behov av massivt underhåll och räkningarna samlades på hög. Samtidigt skulle TV3 starta programmet ”Lyxfällan” och Jenny såg chansen att få en rätsida på det lilla företaget.
”Lyxfällan” antog utmaningen och Jenny fick skriva på en fullmakt - under en tid hade produktionen rätt att göra vad de ville med hennes tillgångar.


Förlorade F-skatten

- När de kom till huset hade hon börjat sortera räkningarna. En tjej från produktionen tog kassen med räkningen och hällde ut den på köksbordet och rörde om bara, berättar Anki Thoresson.
Jenny hade aldrig i sitt liv kunnat föreställa sig att hon skulle framställas så illa som hon gjorde.
I fullmakten ingick att ”Lyxfällan” skulle sköta hennes redovisning för 2005.
- Men de skickade inte in näringsbilagan och Jenny förlorade sin F-skattsedel. Sedan krävde revisionsbyrån 7 500 i förskott för arbetet hon redan betalat för, utöver 18 000 som skulle faktureras senare samma månad.


Svårt skuldsatt

Jenny har ännu inte fått tillbaks sin F-skattsedel. Hon är skuldsatt upp över öronen och hästaveln som hon planerade att bedriva har hon fått lägga åt sidan.
”Lyxfällan” åtog sig också att renovera hennes hus. Men firman som skulle utföra arbetet lämnade huset i så dåligt skick att det knappt var beboeligt, enligt familjen.
- Ingen fackman lämnar ett hus i det skicket. Det är livsfarligt det de har gjort. De har lämnat uttag och doslock öppet, säger elinspektören Birger Thomas.
TV3 har fullt förtroende för Meter Film som producerar ”Lyxfällan”.


Vägrar kommentera

- Jag har svårt att se att produktionen har brustit men det hade varit bättre om de tog kontakt med oss än att gå via media, säger programchefen Anders Knave.
Meter Film kommenterar inte enskilda fall. Expressen.se har sökt revisorn för en kommentar utan resultat. Ett avtal mellan Jenny Thoresson och produktionsbolaget gör att hon själv inte kan kommentera det som hände under produktionen.

kommer mer

Besiktning tillägnad lyxfällan
Okay, så nu har jag äntligen skriftligt på att lyxfällans så kallade proffs kille som hittade "alla" fel på vårt hus inför tv programmet.

När jag får protokollet ska jag baske mig lägga upp det här. Undrar ni vad jag pratar om?

Under vårt program så hittade deras huspecialist massor av mögel i vår krypgrund, huset var i så dåligt skick att det skulle kosta ca 140.000:- att fixa det enligt honom, och självklart så erbjöd han sina tjänster för att göra det.

Efter programmet tog vi in två bolag för att kontrollera skadan och fick veta att det inte fanns några problem. Men vi fick aldrig papper på detta!

Idag så gjorde vi en husbesiktning inför vår försäljning av vårt hus och då fick vi på papper att vår grund är i kanon skick, inte minsta antydan av mögelpåväxt.

Och ja jag har släppt det som har hänt, men visst sjutton är det lite skönt att få på pränt att den där nollan inte visste vad han pratade om! Så som jag fajtades under inspelningen för att de skulle ta in en annan person. Det otäcka är ju att de faktiskt har använt honom ganska nyligen igen! Och han dömde ut flera hus efter vårt program också. Även där hade han fel på flera saker.
25 Februari 2010  | Länk | OM LYXFÄLLAN | 0 kommentar
Så blir du fri från dina hudproblem

Så blir du fri från dina hudproblem
Snabbguiden till metoderna som verkligen fungerar
Vintern har nått oss med sin fulla kraft. Solens strålar blir allt mer frånvarande.
Nu är det hög tid att vårda det största organet vi har – huden.

Mats Berg, hudläkare.
Nästan alla har någon gång haft hudbesvär. En tredjedel av alla svenskar lider av akne, ännu fler av torr, fjällande eller känslig hy. Det kan vara jobbigt, såväl psykiskt som fysiskt.
Fysiskt för att huden stramar, kliar och blir irriterad vid minsta vattenkontakt.
Psykiskt för att det sänker självförtroendet, minskar lusten att bada och umgås. Men det finns hjälp. På senare år har fler mediciner dykt upp som minskar besvären.
– När det gäller akne finns det en del nyheter, som medicinen Epiduo, säger Mats Berg, docent och hudläkare.
23 Februari 2010  | Länk | 22 20 ALLA NYHETER | 0 kommentar
Riskerar böter - för tjock hund

Riskerar böter - för tjock hund
MALMÖ. Länsstyrelsen i Halland anser att bordercollien måste banta.
Men hundägaren håller inte alls med.
- Smal är han inte men inte tjock heller. Han är väl så där mittemellan, lagom tycker jag.
I november 2008 fick Halmstads kommun in en anmälan om att mannens hund inte fick rätt omsorg.
Miljö- och hälsoskyddskontorets personal konstaterade att hunden måste bantas.
I augusti 2009 gjordes en ny anmälan mot mannen, denna gång till länsstyrelsen som då tagit över ansvaret för djurskydd. Bordercollien ansågs fortfarande vara "i överfull". Då vägde hunden 27,6 kilo. Hundägaren uppmanades åter sätta hunden på diet.
Har gått ner ett kilo
21 januari i år gjorde länsstyrelsen en uppföljande kontroll hos mannen. Även nu klassades hunden som överviktig.
- På ett halvår har hunden inte gått ner mer än knappt ett kilo. Det är inte tillräckligt, säger Sara Olsson, djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Halland.
- Övervikt hos hundar kan leda till sjukdomar och problem med leder, hjärtat, cirkulationsrubbningar och sämre immunförsvar.
Mannen har nu fått omedelbara order om att sätta bordercollien på en viktminskningsplan.
- Om hundägaren fortsätter att bryta mot besluten kan det leda till böter, säger Sara Olsson.
"Trött på det här"
Hundägaren som bor i södra Halland håller inte med om länsstyrelsens bedömning.
- Jag är så trött på det här att jag knappt orkar bry mig längre. Jag rastar min hund varje dag och han får bara light foder, säger mannen.
- Hunden är tio år och han har aldrig varit sjuk. Så det är inget fel på honom.
En aktiv ras
Enligt länsstyrelsen ska en bordercollie väga mellan 15 och 30 kilo enligt Svenska kennelklubbens rasstandard.
- Men den här hunden är inte så jättestor. Dessutom är detta en väldigt aktiv ras, det är ovanligt att se en överviktig bordercollie, säger Sara Olsson.
20 Februari 2010  | Länk | OM HUNDAR | 0 kommentar
hjärtsjukdom OM BARN

James, 2, överlevde med ombyggt hjärta
Det stora ärret över bröstkorgen och ventilen på magen avslöjar James äventyrliga start i livet. I dag är han lika glad som vilken tvååring som helst. Men om inte läkarna byggt om James hjärta hade han inte suttit här i dag.


Ingen kan ana vad James Ward gått igenom så länge tröjan sitter på. Han skrattar, vandrar runt och äter gärna kex.
James föddes med en hjärtsjukdom där vänster kammare är underutvecklad. Detta gör att syresatt blod inte pumpas ut i kroppen. Och utan kirurgerna i Lund hade James varit död i dag.
- Efter första operationen blev hans läppar rosa, innan dess var de nästan blå, säger mamma Malin Ward.

Tre tuffa operationer
Tvåårige James har haft en tuff start i livet. Han har genomgått tre direkt livsavgörande och mycket komplicerade operationer. Läkarna har byggt om hans hjärta så att höger kammare tagit över vänster kammares uppgift: att pumpa ut

yresatt blod i kroppen.
Nu är den tuffaste tiden över. Tack vare att hjärtfelet upptäcktes så tidigt och sedan kunde åtgärdas.
Av runt 1000 barn som föds med hjärtsjukdomar lider 2,5 procent av sam-ma åkomma som James. Familjen Ward hade tur i oturen, med specialister i närheten.
- Det har varit en lång resa och vi har haft jättetur att vi bor så nära sjukhuset i Lund, säger James mor.
Hon drar upp James tröja och blottar bevisen på hans hjärtfel. Mitt bland de stora ärren på överkroppen sitter en gastrostomiknapp, eller som Malin Ward kallar det, en "pegg". För att slippa komplikationer från den senaste operationen får James, genom peggen, den blodförtunnande medicinen Varan.

Snart dags för förskola
Nu är James liv på väg att bli mer som andra barns. Läkarna har - enligt mamman - inte sagt något om att det kan bli komplikationer senare i livet. Och nu, två år gammal, kan James börja på förskola.
- Vi skrev upp honom på dagis förra veckan. Han kommer att kunna spela fotboll som alla andra, men kanske inte orka en hel match.
14 Februari 2010  | Länk | 22 20 ALLA NYHETER | 0 kommentar
om Förkväll

Carolina Gynning intar Förkväll
I tisdags blev det klart att Förkvälls Elisabet Höglund tar en timeout och sedan dess har Yvonne Ryding och Carin da Silva fått leda programmet ensamma. Men nu får de hjälp, av Carolina Gynning!

Allt sedan Elisabet Höglund tog en timeout från Förkväll har Carin da Silva och Yvonne Ryding fått en tyngre arbetsbörda, men med start på måndag får de avlastning av en annan välrenommerad programledare, yrvädret Carolina Gynning intar Förkvälls skybar!
Carolina Gynning har vi kunnat se som programledare för bland annat Stjärnor på is och Sommarkrysset och hon var även en av programledarna i den förra upplagan av Förkväll. Nu förenar hon sig med Carin och Yvonne för att fylla ut tomrummet efter Elisabet.
- Det här ska bli skitkul! Nu kör vi så det ryker, säger Carolina Gynning om sitt nya uppdrag.
Från och med måndagen den 15:e februari kommer du att kunna se Carolina Gynning i Förkväll, hon kommer att rycka in som vikarie alla dagar utom tisdagar.



14 Februari 2010  | Länk | OM TV4 | 0 kommentar
”Vovven Klinton räddade

”Vovven Klinton räddade
mig från att bli våldtagen”

Blandrashunden skrämde bort två män som överföll hans matte My i parken
När två okända män attackerade My Lindqvist i parken kom Klinton till undsättning.
– Han satte sig på bröstet på den ena mannen och morrade. Han bet inte men han var väldigt arg, säger My.
Augustikvällen förra året började annars i vänskapens tecken. My Lindqvist var hemma hos några vänner och åt en god middag. När klockan började närma sig 22-tiden var det dock dags att gå hem


– Klinton hade varit hemma i fyra timmar och började självklart bli rastlös. Så jag gick hem för att ta en sväng med honom i parken, förklarar My.
Parken ligger bara tjugo ¬minuter från Mys lägenhet i ¬centrala Halmstad. Hon hade varit där många gånger förr och rastat sin hund.

Vi brukar inte gå ut i parken så sent eftersom det är så mörkt då, men den här gången blev det så eftersom Klinton varit hemma själv så länge. Och han gillar att springa runt i parken. Det finns en tennisplan där och en hel del försvunna tennisbollar att hämta lite varstans. Det tycker han är roligt
– Han sprang först fram till killen som knuffat ner mig på marken. Mannen försökte få bort Klinton genom att först skrämma honom och sedan sparka på honom, men det var helt meningslöst. Klinton är rätt stor och stadig och att sparka honom är som att
– Förmodligen visste inte männen att jag hade hund med mig. Det är ju inte säkert att de gjort som de gjorde i så fall, funderar My så här efteråt.
Slet i kläderna
– Den ena mannen frågade om jag hade en cigarett och jag kände direkt att någonting var fel. Jag svarade att jag
abrupt vändning.
När My stått och väntat några minuter såg hon plötsligt två mansfigurer närma sig.
Två okända män
Sagt och gjort. My kopplade Klinton och gick ut i parken. Efter en stund lät hon honom springa fritt. Nosa omkring, kissa lite här och var och rasta sig. My ställde sig för att vänta mellan två stora träd under tiden. Det var då kvällen tog en abrupt vändning.

Skrämdes bort
– Så Klinton gav sig helt enkelt inte. Det var bara för den där killen att springa i väg, han märkte att han inte kunde göra något annat.
Den andre killen satt dock fortfarande på My och slet i kläderna. Men inte länge till.
– Klinton hoppade på honom och välte honom på rygg. Sen satte sig Klinton på hans bröst och morrade ner i ansiktet på honom. Efter en stund hoppade han av och då sprang killen i väg. För att verkligen få i väg honom sprang Klinton efter honom en bra bit genom parken. Sen kom han tillbaka till mig.


Undviker parken
Efter den omtumlande upplevelsen gick My och Klinton upp till lägenheten igen.
– Det gick så fort alltihop, det var över på kanske två minuter. Det var knappt att jag hann fatta vad som hände.
Där hemma ringde My en kompis som bad henne ringa polisen och anmäla våldtäktsförsöket. Hon ringde polisen som kom till lägenheten samtidigt som en annan av Mys vänner.
– Jag gjorde en polisanmälan direkt på plats. Polisen tog alla uppgifter och sedan åkte de.
Efter händelsen hade My svårt att gå tillbaka till parken.
– Det är ett väldigt bra ställe att rasta hundar på, både stort och nära, men jag undvek parken helt på kvällstid i fem, sex veckor. Sedan började jag gå dit igen, men jag går inte så sent på kvällen. Jag är där allra senast vid sju, åttatiden. Ska jag rasta Klinton sent på kvällarna eller framåt natten så går jag ner med honom till gården i stället.
Ibland går My till en rastgård i närheten också.
– Jag brukar promenera dit med en väninna och hennes hund. Där kan vi släppa hundarna i ett par timmar så att de får springa av sig, sedan går vi hem igen
13 Februari 2010  | Länk | OM HUNDAR | 0 kommentar
Kollegorna stöttar Elisabet Höglund

Kollegorna stöttar Elisabet Höglund
Elisabet Höglund sparkades från TV4:s "Förkväll" för att hon kritiserat programmets starka ungdomsfokus.
Nu får hon medhåll från en rad tv-kollegor - som tycker att tv-branschen är åldersfixerad. Flera av dem ger henne också ett starkt stöd.
- Jag tycker att Elisabet ska ta det här som en uppmuntran till kampen, säger Solveig Ternström, regissör och riksdagsledamot
De senaste dagarnas händelser har tagit hårt på Elisabet Höglund - och nu har slutligen känslorna sprungit i kapp henne.

För att rensa huvudet gav hon sig i går ut på en lång skidtur, och på kvällen ville hon inte prata.
- Hon mår väldigt dåligt, det har blivit för mycket. Hon orkar helt enkelt inte, säger hennes make Bosse Karlsson.

I "Förkvälls" vinjett, i trailern till programmet och på TV4:s hemsida syns fortfarande Elisabet Höglund - men hon är bortplockad från tablån. Och när gårdagens gäst, näringsminister Maud Olofsson (C), fick en "Förkväll"-väska med programledarnas motiv var Elisabet Höglund inte med på bilden.
TV-bråket verkar ha ökat tittarnas intresse för programmet.
Enligt tidningen Resumé har "Förkväll" ökat antalet tittare sedan Höglund petats från cirka 260 000 personer till 311 000.
Men bland kollegor och vänner får Elisabet Höglund nu stöd.
- Jag älskar henne så mycket. Hon kommer alltid att ha en vän i mig att hålla sig i när det blåser, säger Tobias Karlsson som var Elisabets danspartner i "Lets dance" 2009.
Älskar gubbar och gummor
- Elisabet ska stå på sig och inte bli nedslagen i skorna. Vi har en och en halv miljon pensionärer i landet som älskar gubbar och gummor i tv, det ska man inte nonchalera, säger tv-legendaren Arne Weise.
Flera av kollegorna vittnar också om att det råder en åldersfixering i tv.
- För egen del känner jag mig väldigt uppbackad. Men jag tycker att man kan höra det i resonemangen om publiken ibland, säger Sverker Olofsson, programledare för "Plus".
"Kvinnor bakom sig"
Regissören och riksdagsledamoten Solveig Ternström är märkbart irriterad över petningen av Höglund.
- Osynliggörandet av äldre kvinnor är ett jätteproblem i samhället. Och det är mycket dumt, för det är en stark och kunnig grupp med god ekonomi. Det är vansinne att osynliggöra den gruppen.
- Jag tycker att Elisabet ska ta det här som en uppmuntran till kampen. Hon ska inte vara ledsen för detta för hon har massor med kvinnor bakom sig. Det är bara bra att sådana här dumheter uppmärksammas. Hon blir en frontfigur.
Och hon får medhåll av Gudrun Schyman, talesperson för Feminististiskt initiativ.
- I grunden är det en fråga om kön. Det finns ett betydligt större utrymme för män att synas i medierna, säger hon.
Enligt TV4 är Elisabet Höglund välkommen tillbaka - om hon vill.
- Vi för en dialog med henne. Hon vet att om hon vill komma tillbaka så är den dörren öppen, säger Camilla Philipsson, presschef på TV4.
12 Februari 2010  | Länk | OM TV4 | 0 kommentar
Om Let´s Dance

Om Let´s Dance Mattias med i progamet.
Let´s Dance är på tv4 kl 20.00 på fredagar. Och matias han tränar i veckan den dansen har ska göra i veckan så han kan den på fredagen när han dansar i tv. Men jag tycker om hans dans är bra. Och han sjunger i gruppen som heter e.m.d och den är bra och jag vill han ska vinna.

Nu kommer det om Willy är i let´s Dance i tv

Let´s Dance
Och han är med i bygglov. I let´s Dance är han inte bra men han är duktig som är med. men han är bra i bygglov som är på tv4 kl 20.00 på tisdagar.
11 Februari 2010  | Länk | OM LET´S DANCE | 0 kommentar
Tio till sjukhus efter brand på äldreboende. DET KOMMER MER

Tio till sjukhus efter brand på äldreboende
Tio personer fick föras till sjukhus efter en brand på ett äldreboende i Partille på onsdagen.
Branden startade i en byrå inne på en toalett, troligtvis på grund av rökning.
- Det var väldigt mycket rök, säger Thommie Nilsson som jobbar på äldreboendet.

Larmet om branden på äldreboende på Tingsvägen i Partille kom in vid lunchtid på onsdagen. Det var både automatlarmet som gick i gång och personal som slog larm och berättade att det brann.

Röken vällde ut
Thommie Nilsson som arbetar på äldreboendet gick snabbt ut efter larmet och såg den giftiga röken välla ut från husets fönster.
- Jag tänkte mest på om de behövde hjälp. Men vi blev tillsagda att stanna kvar utanför, säger han.
Flera styrkor från räddningstjänsten skickades till plasten. Under tiden utrymde personalen boendet.

Tio till sjukhus
Tio personer, tre män och sju kvinnor, fördes till Östra sjukhuset med lindriga skador. Det rörde sig om fem anställda och fem boende. Sjukhusets presstjänst meddelade på onsdagseftermiddagen att fem personer var kvar för observation.
Branden ska ha börjat i en byrå på en toalett, eventuellt på grund av rökning.
Det är oklart hur omfattande skador det blev på äldreboendet.
10 Februari 2010  | Länk | 22 20 ALLA NYHETER | 0 kommentar
Läkaren erkänner - gav sömnmedel

NEW YORK. Conrad Murray misstänks ha dödat Michael Jackson med propofol.
Nu har läkaren erkänt:
Jag gav Michael Jackson drogen några timmar innan han dog.
Uppgifterna kom sent i natt - och följdes av en husrannsakan i Conrad Murrays lyxvilla i Las Vegas

militära. Han upptäcGav stjärnan droger
Conrad Murray har avslöjat för polisen vad som hände: Enligt läkarens uppgifter ska han ha drogat ner Michael Jackson och sedan lämnat rummet.
När han kom tillbaka var det redan för sent. Conrad Murray har berättat för polisen om att han då gav sin patient hjärtmassage. Han tryckte ned bröstet med ena handen och höll upp ryggen med den andra.
Ett desperat livräddningsförsök som misslyckades.
Samarbetar med polis
Nu kan händelserna på morgonen den 25 juni leda raka vägen in i fängelset.
Conrad Murrays advokat, Edward Chernoff, har sagt att hans klient inte ordinerat något som "ska ha dödat Michael Jackson".
I går ville Edward Chernoff inte kommentera den senaste utvecklingen.
Conrad Murray har under hela utredningen varit samarbetsvillig.
I går befann sig den hårt pressade läkaren i sitt hem i Las Vegas.
Han tog emot poliserna som kom för att söka igenom bostaden, men höll sig utom synhåll för grannar och de reportrar som erbjudits att komma in i bostadsområdet som är en så kallat gated community.
Poliserna lämnade bostaden utan att gripa läkaren, men snart - troligtvis i denna vecka - kommer svaren från den rättsmedicinska undersökningen av Jacksons kropp.
Om den stöder polisens teori ser framtiden mörk ut för Conrad Murray.
Radaronline rapporterar att polisen har haft Conrad Murrays bostad i Las Vegas under övervakning de senaste 48 timmar.
Civilt klädda poliser har i största hemlighet varit placerade utanför bostaden dag och natt.
Utreder fler läkare
Samtidigt kommer uppgifter om att flera läkare kan komma att dras in. Enligt CNN utreder polisen totalt 19 läkare som haft kontakt med Jackson.
kte
9 Februari 2010  | Länk | OM MICHAEL JACKSON | 0 kommentar
Gunnars sista sms till flickvännen mer till nyheter

Gunnars sista sms till flickvännen
FRÖSÖN/STOCKHOLM. Strax före klockan tio i söndags morse fick Sophia Sahlback ett sms från sin pojkvän, löjtnant Gunnar Andersson.
Han skrev att han saknade henne och längtade efter henne.
- En timme och fyra minuter senare var han död, säger Sophia tyst.
Löjtnant Gunnar Andersson, 31, och kapten Johan Palmlöv, 28, och deras tolk Shabab dödades strax efter klockan 11 i söndags förmiddag svensk tid.
De mejades ned med pistol på nära håll när de patrullerade till fots nära byn Gor Tepa, 35 kilometer från svenskarnas bas i Mazar-i-Sharif.
Gunnars flickvän Sophia Sahlback har sparat det sista sms:et från Gunnar. Han skrev att han hoppades att Sophia hade det bra.
Där nere var det inte så bra. Det var kallt, blött, snöigt. Han längtade efter att vi skulle ses live igen nästa vecka, säger Sophia.
Om bara drygt en vecka skulle Gunnar åka hem till Sverige på två veckors ledighet. Han och barndomsvännen Karl Ramberg hade tillsammans med flickvännerna planerat att sticka till Åre och åka skidor.
Det vore riktigt grymt att kunna åka lite lagg och få känna på riktig vinter... annars går det bra fullt ös och en hel del att göra, kan inte riktigt säga vad, vi får ta det när jag kommer hem" skrev Gunnar i ett mejl 11 januari till vännen.
Direkt efter skidresan hade Gunnar och Sophia planerat att åka tillsammans till Egypten.
I stället flygs i dag Gunnar Anderssons och Johan Palmlövs kistor till Ärna flygplats i Uppsala
Jag har förlorat min bästa vän, säger Sophia Sahlback.
- Jag fattar inte att det är sant. Jag tänker fortfarande att han kommer hem nästa vecka, säger Karl Ramberg.
Hemma i Järfälla norr om Stockholm fick Johan Palmlövs mamma Eva i går veta mer detaljer om hur det gick till när hennes son dödades.
När Johans föräldrar fick dödsbudet i söndags var deras första tanke att själva åka ner och hämta hem sonens kropp. Men försvarsmakten förklarade att det var för farligt.
I dag kommer de i stället att vara på plats när militärflyget med Johans kista landar i Sverige.
- Vi är fortfarande i chock och funderar hela tiden. Nu vill vi bara ha hem honom. Jag vill se honom för att förstå, säger mamma Eva.
Vintersolen skiner över samhället Frösön, några kilometer utanför Östersund.
I ett rött hus på Bergtorpsvägen sitter löjtnant Gunnar Anderssons pappa Sven Örnberg Andersson, lillebror Lars, 29, och styvmor Gerd Inger Örnberg. Vännerna Sven-Henrik och Lie Östborg har kommit för att vara med dem.
Sven visar bilder på Gunnar på datorn. Allt från tonårsfoton till nytagna bilder från livet som soldat i Afghanistan.
Gunnar hade med sig bilderna till sin far när han var hemma på julledighet i december.
Gunnar har alltid varit idrottsintresserad. Spelat fotboll och basket. Varit bestämd och driven i det han har tagit sig an.
Han var född militär. På mellanstadiet sa läraren att det var ordning och reda på honom. Man skulle sitta still i bilen och tacka när man klev ur, säger pappa Sven med stolt röst.
Efter att Gunnar läst media på gymnasiet på Wargentinskolan var det många som trodde att det skulle bli hans framtida yrkesval.
Men ett år som hundförare i det militära på flygflottiljen F4 i Östersund ändrade planerna.
officersutbildningen i Halmstad. Ett år senare var han en stolt fänrik.
Gunnar hade som fyra månaders bebis adopterats från Seoul i Sydkorea.
Pappa Sven säger att han många gånger hade funderat på vad för "ryggsäck" sonen bar på.
Men efter värnplikten var det ingen tvekan längre:
- I Gunnars ryggsäck fanns en officer med en snygg uniform, säger Sven Örnberg Andersson.
F4 lades ner sommaren 2005 av besparingsskäl. Som övriga officerare erbjöds Gunnar en civil utbildning. Han antog erbjudandet och flyttade till Stockholm.
Han gillade pulsen i storstaden, men fann sig ändå inte tillrätta.
Plötsligt kom möjligheten att bli officer på Svea Livgarde. Han tvekade inte och började snart utbilda värnpliktiga inför högvakten.
- Han älskade att utbilda killarna. Han var omtyckt både som soldat och kollega, säger bästa vännen Karl Ramberg.
De två hade funnit varandra som treåringar när de lekte på gården och kom att få en broderlig relation. De höll tät kontakt via telefon och mejl trots att Gunnar var i Afghanistan.
- Vi är båda adopterade, han från Sydkorea och jag från Colombia. Det gjorde att vi hittade varandra tidigt. Han var som en bror för mig, säger Karl.
Johan Palmlöv beskrivs av sina vänner som en social och aktiv person. En av anledningarna till att han lockades av militärlivet var möjligheten att få vara ute mycket.
- Han och flickvännen hade det som gemensamt intresse, att vara ute och röra på sig. Johan gillade fysisk aktivitet i olika former och just det fysiska är ju en stor del av militäryrket, säger Johans kollega och vän Kalle.
De lärde känna varandra på militärhögskolan 2001 och har följts åt sedan dess.
Uppdraget i Afghanistan var det andra utomlands för Johan. 2005 var han i Kosovo i sex månader. Då var riskerna inte alls lika stora. Ändå tyckte Johan att det gick bra nere i Mazar-i-Sharif. Johan hade en flickvän. De hade varit ihop i litet över ett år. Hon befinner sig i Afghanistan där hon arbetar som officer.
- Han trivdes med missionslivet och han kände att han gjorde en insats. Och just det känns otroligt värdefullt, vetskapen om att han själv tyckte att det han gjorde var bra. Det känns fint - även fast det blev så olyckligt som det blev, säger Kalle.
Johan åkte iväg på uppdraget i mitten av november förra året. Han och löjtnant Gunnar Andersson hade tillsammans rekryterat soldaterna till sin pluton.
- Johan började prata om det här minst ett år innan de skulle åka iväg, berättar Kalle.
- Han såg fram emot att utföra det här uppdraget med den här gruppen som de skapat, säger Carina Wrangbert, kollega och vän till Johan.
Hon har också arbetat i Afghanistan och vet att det är vanligt att lokalbefolkningen kommer fram och pratar med soldater.
- Att det ska hända då, under en sådan patrull, känns overkligt. Att det ska komma ett skott som från en klar himmel och bara ta Johan. Det är svårt att förstå, säger hon.
Pappa Sven visar stolt upp fler bilder från i julas. Gunnar gör segertecken på en av dem.
På en annan bild sitter far och son bredvid varandra på Livgardet i Stockholm. Anhöriga är på plats för att få information inför tjänstgöringen i Afghanistan.
- Vi var fullt medvetna om vad som kunde hända. Vi hade gått igenom med försvaret vad som skulle ske om det hände nåt, säger Sven.
På en tredje bild står Gunnar bredvid en ung pojke i Afghanistan. Båda är glada.
- Det var det han ville göra, få människor att prata med varandra. Inte skjuta prick.
När Gunnar Andersson bestämde sig för att åka till Afghanistan förstod alla i hans närhet att det aldrig skulle gå att få honom att ändra sig.
- Han hade redan bestämt sig, berättar flickvännen Sophia Sahlback.
Hon och Gunnar träffades i december 2008 när gemensamma vänner gifte sig i Thailand.
- Vi hade planer för ett liv tillsammans. Han är mitt livs största förlust, säger hon.
Tim Svärdell Malbeck, 21, gjorde sin värnplikt under kapten Johan Palmlövs befäl 2008.
- Han ställde jättehöga krav men det var nog bra. Annars hade vi nog lökat mer än vi jobbat, säger Tim.
- Det var jättejobbigt när man hade honom som befäl, men man lärde sig alltid något när man var med honom.
Kraven - men också tilliten - gjorde att alla ville göra sitt bästa.
- Så som han var som befäl var han odödlig i mina ögon. Det fanns till och med majorer som inte ens var i närheten av att vara lika duktiga som han.
- Men nu kan man ju inte säga så. Johan var inte odödlig. Jag blev så ledsen när jag fick höra om vad som hänt.
Tim har många historier om hur Johan Palmlöv inspirerade sina soldater.
- Om vi var ute på en fysövning och någon började frysa, då hoppade Johan själv ner på marken för att göra armhävningar, för att visa hur man höll värmen. Och vi andra följde hans exempel, Palmlöv gjorde ju det och han var ju cool.
Soldaterna såg upp till Johan dels för att han var rättvis men också för att han lät dem få utrymme.
- Vissa befäl lyssnar inte när soldater kommer med förslag men det gjorde han, säger Tim Svärdell Malbeck.
Han tillägger:
- Jag vet vad jag kommer minnas. Uttrycket "jutte". Alla som haft Johan som befäl vet vad det betyder, det var ett typiskt uttryck för honom när något var positivt.
Andra vänner beskriver Johan som en pålitlig och väldigt hjälpsam kille som inte tvekade att hjälpa till med att bära flyttkartonger eller borra upp hyllor.
- Samtidigt hade han den struktur som krävs för yrket. Att han blev så omtyckt tror jag beror på att han visade medkänsla med alla soldater han hade under sig. Och det i sin tur gjorde att de blev så lojala mot honom, säger en av hans kollegor.
Under ledigheten i julas märktes det på Gunnar Andersson att han var stolt över att kunna hjälpa till i Afghanistan.
- Det märktes att han verkligen älskade det här. Han kände att han ville göra något, säger bästa vännen Karl Ramberg.
Karl frågade om han aldrig var rädd. Gunnar svarade:
- Jag kan inte vara rädd. Är man rädd ska man inte ha det här yrket. Vi är utbildade för krig och i krig dör folk.
När prästen ringde på dörren halv sju i söndags kväll förstod pappa Sven direkt vad det gällde.
Gunnars lillebror Lars, 29, sitter tyst på en säng i gästrummet.
- Det känns så overkligt. Det är svårt att förstå, säger han.
Trots det som har hänt känner pappa Sven fortfarande att svenska soldater behövs i Afghanistan. Kanske krävs det att de stannar så länge som 10-20 år för att det konservativa samhället ska förändras från grunden, tror han.

officersutbildningen i Halmstad. Ett år senare var han en stolt fänrik.
Gunnar hade som fyra månaders bebis adopterats från Seoul i Sydkorea.
Pappa Sven säger att han många gånger hade funderat på vad för "ryggsäck" sonen bar på.
Men efter värnplikten var det ingen tvekan längre:
- I Gunnars ryggsäck fanns en officer med en snygg uniform, säger Sven Örnberg Andersson.
F4 lades ner sommaren 2005 av besparingsskäl. Som övriga officerare erbjöds Gunnar en civil utbildning. Han antog erbjudandet och flyttade till Stockholm.
Han gillade pulsen i storstaden, men fann sig ändå inte tillrätta.
Plötsligt kom möjligheten att bli officer på Svea Livgarde. Han tvekade inte och började snart utbilda värnpliktiga inför högvakten.
- Han älskade att utbilda killarna. Han var omtyckt både som soldat och kollega, säger bästa vännen Karl Ramberg.
De två hade funnit varandra som treåringar när de lekte på gården och kom att få en broderlig relation. De höll tät kontakt via telefon och mejl trots att Gunnar var i Afghanistan.
- Vi är båda adopterade, han från Sydkorea och jag från Colombia. Det gjorde att vi hittade varandra tidigt. Han var som en bror för mig, säger Karl.
Johan Palmlöv beskrivs av sina vänner som en social och aktiv person. En av anledningarna till att han lockades av militärlivet var möjligheten att få vara ute mycket.
- Han och flickvännen hade det som gemensamt intresse, att vara ute och röra på sig. Johan gillade fysisk aktivitet i olika former och just det fysiska är ju en stor del av militäryrket, säger Johans kollega och vän Kalle.
De lärde känna varandra på militärhögskolan 2001 och har följts åt sedan dess.
Uppdraget i Afghanistan var det andra utomlands för Johan. 2005 var han i Kosovo i sex månader. Då var riskerna inte alls lika stora. Ändå tyckte Johan att det gick bra nere i Mazar-i-Sharif. Johan hade en flickvän. De hade varit ihop i litet över ett år. Hon befinner sig i Afghanistan där hon arbetar som officer.
- Han trivdes med missionslivet och han kände att han gjorde en insats. Och just det känns otroligt värdefullt, vetskapen om att han själv tyckte att det han gjorde var bra. Det känns fint - även fast det blev så olyckligt som det blev, säger Kalle.
Johan åkte iväg på uppdraget i mitten av november förra året. Han och löjtnant Gunnar Andersson hade tillsammans rekryterat soldaterna till sin pluton.
- Johan började prata om det här minst ett år innan de skulle åka iväg, berättar Kalle.
- Han såg fram emot att utföra det här uppdraget med den här gruppen som de skapat, säger Carina Wrangbert, kollega och vän till Johan.
Hon har också arbetat i Afghanistan och vet att det är vanligt att lokalbefolkningen kommer fram och pratar med soldater.
- Att det ska hända då, under en sådan patrull, känns overkligt. Att det ska komma ett skott som från en klar himmel och bara ta Johan. Det är svårt att förstå, säger hon.
Pappa Sven visar stolt upp fler bilder från i julas. Gunnar gör segertecken på en av dem.
På en annan bild sitter far och son bredvid varandra på Livgardet i Stockholm. Anhöriga är på plats för att få information inför tjänstgöringen i Afghanistan.
- Vi var fullt medvetna om vad som kunde hända. Vi hade gått igenom med försvaret vad som skulle ske om det hände nåt, säger Sven.
På en tredje bild står Gunnar bredvid en ung pojke i Afghanistan. Båda är glada.
- Det var det han ville göra, få människor att prata med varandra. Inte skjuta prick.
När Gunnar Andersson bestämde sig för att åka till Afghanistan förstod alla i hans närhet att det aldrig skulle gå att få honom att ändra sig.
- Han hade redan bestämt sig, berättar flickvännen Sophia Sahlback.
Hon och Gunnar träffades i december 2008 när gemensamma vänner gifte sig i Thailand.
- Vi hade planer för ett liv tillsammans. Han är mitt livs största förlust, säger hon.
Tim Svärdell Malbeck, 21, gjorde sin värnplikt under kapten Johan Palmlövs befäl 2008.
- Han ställde jättehöga krav men det var nog bra. Annars hade vi nog lökat mer än vi jobbat, säger Tim.
- Det var jättejobbigt när man hade honom som befäl, men man lärde sig alltid något när man var med honom.
Kraven - men också tilliten - gjorde att alla ville göra sitt bästa.
- Så som han var som befäl var han odödlig i mina ögon. Det fanns till och med majorer som inte ens var i närheten av att vara lika duktiga som han.
- Men nu kan man ju inte säga så. Johan var inte odödlig. Jag blev så ledsen när jag fick höra om vad som hänt.
Tim har många historier om hur Johan Palmlöv inspirerade sina soldater.
- Om vi var ute på en fysövning och någon började frysa, då hoppade Johan själv ner på marken för att göra armhävningar, för att visa hur man höll värmen. Och vi andra följde hans exempel, Palmlöv gjorde ju det och han var ju cool.
Soldaterna såg upp till Johan dels för att han var rättvis men också för att han lät dem få utrymme.
- Vissa befäl lyssnar inte när soldater kommer med förslag men det gjorde han, säger Tim Svärdell Malbeck.
Han tillägger:
- Jag vet vad jag kommer minnas. Uttrycket "jutte". Alla som haft Johan som befäl vet vad det betyder, det var ett typiskt uttryck för honom när något var positivt.
Andra vänner beskriver Johan som en pålitlig och väldigt hjälpsam kille som inte tvekade att hjälpa till med att bära flyttkartonger eller borra upp hyllor.
- Samtidigt hade han den struktur som krävs för yrket. Att han blev så omtyckt tror jag beror på att han visade medkänsla med alla soldater han hade under sig. Och det i sin tur gjorde att de blev så lojala mot honom, säger en av hans kollegor.
Under ledigheten i julas märktes det på Gunnar Andersson att han var stolt över att kunna hjälpa till i Afghanistan.
- Det märktes att han verkligen älskade det här. Han kände att han ville göra något, säger bästa vännen Karl Ramberg.
Karl frågade om han aldrig var rädd. Gunnar svarade:
- Jag kan inte vara rädd. Är man rädd ska man inte ha det här yrket. Vi är utbildade för krig och i krig dör folk.
När prästen ringde på dörren halv sju i söndags kväll förstod pappa Sven direkt vad det gällde.
Gunnars lillebror Lars, 29, sitter tyst på en säng i gästrummet.
- Det känns så overkligt. Det är svårt att förstå, säger han.
Trots det som har hänt känner pappa Sven fortfarande att svenska soldater behövs i Afghanistan. Kanske krävs det att de stannar så länge som 10-20 år för att det konservativa samhället ska förändras från grunden, tror han.
- Jag hoppas att fler killar och tjejer vill ställa upp.
Hans röst blir bestämd:
- Det är fler soldater som kommer att gå åt. Det ska man ha klart för sig. Men jag tror att vi sakta kommer att trycka tillbaka vansinnet i buskarna.
Gunnars styvmor Gerd Inger Örnberg konstaterar sammanbitet att de unga pojkarna är "olyckliga offer för ett olyckligt land".
På frågan om hon ser något hopp för Afghanistan svarar hon:
- Det finns alltid hopp.
Det okända dödsoffret - tolken Shabab
MAZAR-I-SHARIF. Shabab Ajoubi, 21, jobbade som tolk för att han ville tjäna pengar till sitt bröllop.
I stället dödades han stående på sina knän med fyra kulor.
- Vi sa varje dag att han inte skulle gå till jobbet, men han sa alltid att han inte var rädd för att dö, säger hans bror Sohaib Ajoubi

Det sitter runt 20 kvinnor på golvet i det lilla rummet. Det är kallt och de har tjocka filtar över sina knän. De jämrar sig högt och på många rinner tårarna längs kinderna. Kahdija som sitter i mitten lyfter sina armar och skriker ut sin förtvivlan.
- Varför skulle jag begrava min son i dag? Vad ska jag säga till hans fästmö, vad är hennes framtid nu?
Längtade till sitt bröllop
Kahdija är mamma till Shabab Ajoubi som är den afghanske tolken som dödades tillsammans med de två svenska soldaterna när de var ute på fotpatrull, 35 kilometer väster om huvudcampen i Mazar-i-Sharif, i söndags.
När Expressen träffar familjen har de precis begravt Shabab och de är samlade i hans familjehem.
- Snälla, berätta för hela världen om hur fantastisk han var. Han hade hela framtiden för sig, säger hans mamma Kahdija.
Shababs bror Sohaib som talar engelska berättar att Shabab studerade på universitetet och hade biologi som huvudämne. För sex månader sedan förlovade han sig, berättar Sohaib och visar bilder från förlovningsfesten. Shabab och hans fästmö ler lyckligt in i kameran.
- De längtade efter att kunna gifta sig snart, säger Sohaib.
För att kunna hålla ett traditionellt afghanskt bröllop var Shabab tvungen att tjäna mer pengar. För två månader sedan började han därför att jobba som tolk för den svenska Isaf-styrkan.
- Vi var alla oroliga när han började där. Vi vet att det är ett farligt jobb. Varje gång han gick till sitt jobb bad vi honom att låta bli men han sa alltid att han inte var rädd för att dö. Och han tyckte om svenskarna, säger Sohaib.
Stod på knä
Men i söndags eftermiddag fick de beskedet som de hade fruktat - Shabab hade hamnat i en eldstrid mellan de svenska soldaterna och talibanerna.
- Jag kan inte fatta att han är död, det känns som att han nyss var bebis.
Familjen har ännu så länge fått knapphändig information om vad som hände under eldstriden men har fått veta av den afghanska säkerhetspolisen att han sköts med fyra kulor.
- Min son stod på knä när han sköts, den som dödade honom är min fiende, säger hans pappa Mohammed Ajub.
Skjuten från flera håll
Familjen har också fått veta att sonen förmodligen hamnade mitt i korselden och de misstänker att han kan ha skjutits av såväl de svenska soldaterna som gärningsmannen.
- Kulorna hade gått ut både fram och bak, så han måste ha blivit skjuten från flera håll, säger Sohaib.
Ändå visar de ingen ilska mot den svenska Isafstyrkan.
- Vi lägger våra liv i Allahs händer och skyller inte på någon, säger Sohaib.
De har fortfarande inte fått veta om de kommer att få någon kompensation av den svenska Isaf-styrkan.
- Ingen har sagt något. Vi brukar inte få mycket sånt. Men jag har förlorat min bror, det kommer ändå aldrig gå att kompensera, säger Sohaib
9 Februari 2010  | Länk | 22 20 ALLA NYHETER | 0 kommentar
Skoltak har rasat in

Skoltak har rasat in Taket på en av byggnaderna vid Lunds skola i Forsa utanför Hudiksvall har rasat in Skolan fick utrymmas i morse.
Taket på en av byggnaderna vid Lunds skola i Forsa utanför Hudiksvall har rasat in.
- Det har skett under natten så ingen fanns inne i lokalerna. Det är väl det viktigaste just nu - att ingen blev skadad, säger Fredrik Andersson, rektor på skolan.


När eleverna kom till Lunds skola i Forsa utanför Hudiksvall tidigt på fredagsmorgonen märkte det inget speciellt utan gick in i skolbyggnaden som vanligt.
- Vi har elever som kommer rätt tidigt. Fritids öppnar redan klockan 06 så de gick in, säger skolans rektor Fredrik Andersson.
Yttertaket rasasde
När skolpersonalen anlände, någon timme senare så upptäckte de att yttertaket rasat in på skolbyggnaden. De fick snabbt ut de elever som redan fanns inne i skolan. Det tog ett tag för skoleleverna att förstå att taket verkligen hade kollapsat ovan dem.
- Det är yttertaket som rasat ihop. Det finns en råvind ovanför skolsalarna så inne i rummen syns i stort sett ingenting, säger Fredrik Andersson.
Skolbyggnaden, som är ett annex till den äldre skoldelen, är relativt nybyggd.
- Den kom hit i moduler och restes upp 2001, säger Fredrik Andersson.
Stängts av
Nu har den stängts av i väntan på att man ska kunna reparerera skadorna och säkerställa att resten av taket är i gott skick.
- Vi får flytta undervisningen in i den gamla huvudbyggnaden. Den är från 1957 och i betong så den ska hålla, säger Fredrik Andersson.
Under dagen har mycket tid gått åt att lugna oroliga elever. Fredrik Andersson säger att det viktigaste ändå är att ingen kom till skada vid takraset.
- Man får se det på det viset. Det är bara materiella skador. Det går att laga.
5 Februari 2010  | Länk | 22 20 ALLA NYHETER | 0 kommentar
Fängelse för barntortyr

Fängelse för barntortyr
Den 38-åriga mannen misstänks ha misshandlat sin treårige styvson med tortyrliknande våld.
Bland annat hällde han lim i pojkens öron och tvingade honom att äta upp sina egna spyor.
I dag dömdes mannen till fyra år och sex månaders fängelse.


Klockan 14.00 dömdes styvpappan för grov kvinnofridskränkning, grov fridskränkning och grov misshandel till fyra år och sex månaders fängelse vid Luleå tingsrätt. Han ska dessutom betala 136 250 kronor i skadestånd till sonen samt 70 000 kronor till pojkens mamma.
Mannen misshandlade och kränkte under lång tid sin sambo och hennes nu fyra år gamla son. Händelserna inträffade på flera olika platser i Sverige.
Kvinnan vågade inte anmäla mannen men genom kontakt med de sociala myndigheterna rullades historien upp.
Bland annat har styvpappan hällt frätande rengöringsmedel i pojkens öga, vilket medfört en ögonskada, låst ut honom naken i minusgrader på balkongen och bränt sonen med en tändare på olika ställen på hans kropp.
Tingsrätten beskriver våldet mot styvsonen som hänsynslöst, utstuderat och grymt: ”Vissa delar av våldet kan närmast beskrivas som sadistiskt”. Rätten slår även fast att det rör sig om upprepat våld mot ett litet, utsatt, försvars- och skyddslöst barn som i NN sett en fadersfigur.
2 Februari 2010  | Länk | 22 20 ALLA NYHETER | 0 kommentar
Barnläkarens egna ord om misstankarna

Barnläkarens egna ord om misstankarna

Barnläkaren förnekar att hon skulle ha förgiftat babyn Linnea. Men hon kan inte förklara hur flickan har fått i sig narkosmedlet.
- Jag har inte sprutat varken tiopental eller morfin på det här barnet i avsikt att döda, säger hon i polisförhören

I ett polisförhör den 2 mars förra året förnekar läkaren att hon har berövat någon livet och säger att hon räddar liv.
I senare polisförhör säger hon:
– Jag har inte gjort detta, jag har inte sprutat varken tiopental – jag kan inte ens säga det – eller morfin på det här barnet i avsikt att döda.


Kan inte förklara
På frågan om hon kan förklara de onormalt höga halterna av tiopental som framgår av obduktionsprotokollet svarar hon att hon inte har gett barnet medlet.
– Jag har inte gett det i alla fall, några tiopental, däremot så hade jag tiopental liggande på bordet, på medicinbordet, där jag hade tiopental liggande tillsammans med morfin och Stesolid. Och alla tre var uppdragna och blandade, så att om jag skulle behöva använda någon utav dom skulle jag kunna göra det på en gång.
Hon säger också att det enda hon gett barnet är koksalt – efter att föräldrarna flera gånger bett henne om att ge barnet "någonting".
– Då gav jag henne en koksalt som gick i dropp (…) han sade vid flera tillfällen ge henne mera, ge henne mera (…) Jag kände att då var det bättre att jag gav henne koksalt, så dom blev lugna på det här och tyckte att det var bra, säger barnläkaren i polisförhören.


"Bad henne avsluta"
Enligt barnläkaren bad föräldrarna henne att "avsluta det här", eftersom de tyckte att situationen var så svår för dem att uthärda. Läkaren svarade då att det inte var hennes uppgift att avsluta flickans liv.
– Det gör naturen eller Gud eller nån annan. Men det är inte min uppgift, säger läkaren i förhören.
En manlig släkting till flickan hävdar att läkaren ha gett flickan en injektion i armvecket några minuter innan hennes hjärta slutade slå. Läkaren kan dock inte bemöta påståendet eftersom hon "inte vet vad hon har gjort".
Enligt en annan manlig anhörig gav läkaren flickan en spruta som hon sade var kramplösande medel. Vid tillfället ska läkaren ha sagt att flickan troligen inte skulle klara av medlet eftersom hon var så svag.
– Jag har ingen kommentar eftersom jag fortfarande inte vet vad jag har gjort eller när jag skulle ha gjort det, säger läkaren.
Förhöret fortsätter:
Förhörsledaren: Och när det gäller morfinet då, så är det ju också en väldigt hög koncentration och den här dosen som du har uppgett att du har gett – 20 mikrogram per kilo och timme, den motsvarar ju inte alls det värde som det sedan blir efter fem timmar här då.
Barnläkaren: Vem är det som säger det då, är det fortfarande från obduktionsrapporten eller?
Förhörsledaren: Nej, det är andra handlingar här. Och det är därför jag undrar – har du inte gett något mer morfin än vad du har angivit?
Barnläkaren: Jag har inte gett något mer morfin än det som har gått i sprutpumpen – 20 mikrogram per kilo och timme. Från 16.45 tills hon dog. Jag har inte gett något mera morfin ytterligare och jag har inte gett henne nån pentotal (tiopental).
Förhörsledaren: Men har du någon egen teori hur det här kan ha hamnat i hennes kropp?
Barnläkaren: Jag har inte gjort det, det är det enda jag vet.
Förhörsledaren: Mm. Kan det vara så att du av misstag har tagit fel sprutor och gett henne annat än, som du säger, du säger att du har gett koksalt här vid några tillfällen. Kan det vara så att du har gett, tagit fel sprutor?
Barnläkaren: Nej, det har jag inte gjort. Dom tre sprutorna jag hade dragit upp ligger på ett ställe på bordet. Koksaltet har jag stående i en flaska med sprutan i, den är märkt också med natriumklorid. Sprutan. Pentotal är gult. Stesolid är vitt och morfin är spätt med en liten, liten tunn spruta. Det skulle jag ha märkt om jag hade gjort det, jag är så van vid att dom här är i olika färger, så koksalten är genomskinlig i en 10 ml-spruta, det är den jag har använt.
Förhörsledaren: Mm. Så att något misstag från din sida, att du skulle ha tagit fel, det utesluter du själv alltså?
Barnläkaren: Ja. Dessutom så skulle jag ha lagt märke till det när jag tömde sprutorna i så fall.


1 Februari 2010  | Länk | 22 20 ALLA NYHETER | 0 kommentar
En man miste livet tidigt på morgonen sedan han blivit påkörd av tåget utanför Linköping.


En man miste livet tidigt på morgonen sedan han blivit påkörd av tåget utanför Linköping.

Mannen skottade snö på spåret tillsammans med en annan man när tåget kom.

– En av dem lyckades hoppa undan men den andra klarade sig inte, säger Christian Wahlén på polisen.

Larmet kom in till Räddningstjänsten strax efter klockan sex på morgonen. Enligt Krister Fälth på Räddningstjänsten inträffade olyckan när snabbtåget X2000 passerade stationen Linghem öster om Linköping.

– Tåget stannar inte där utan passerar bara och då är det en person som blir påkörd. Men det är ingen resenär utan en man som arbetade på spåret.

Stopp i trafiken
Varför de två männan skottade snö på spåret vet han inte. Men den avlidne mannan arbetade för Banverket och enligt Krister Fälth var SJ inte underättade om att någon arbete skulle utföras på spåret.

– Jag kan inte svara på varför han var där. Uppehåller man sig på spåret finns det regler. Så här får man inte göra.

Tåget var på väg från Norrköping till Linköping och trafiken på sträckan stod stilla under morgonen men kom igång igen strax efter klockan nio.

Olyckan är den andra på mindre än en vecka där snöskottare på spåret skadas. I onsdags skadades en man när han röjde snö vid Karlbergs station i Stockholm.

Andra på en vecka
Den mannen klarade sig utan livshotande skador men olyckan orsakade totalstopp i Stockholms spårtrafik.

Banverkets säkerhetschef Jörgen Niklasson säger till Aftonbladet att det är väldigt sällsynt att personal blir påkörd på spåret.

– Det händer men är väldigt ovanligt. Att två olyckor händer på så här kort tid är exceptionellt och otroligt allvarligt.

Mannen som avled i måndagens olycka arbetade på företaget Strukton Rail som utför spårarbeten på uppdrag av Banverket.

Enligt företagets kommunikationschef Sven Kristiansen var det den ene mannens uppgift att hålla utkik efter tåg medan den andra röjde bort snön ut spårväxeln.

Tragisk utgång
Men något gick fel och varningen kom aldrig.

– I det här fallet fick arbetet tragisk utgång. Men jag vill inte spekulera i om det är ett tekniskt fel eller om det är den mänskliga faktorn, säger han.

Dödsolyckan är den första i företagets historia, berättar Sven Kristiansen som kände mannen som avlidit. Enligt honom var mannen i 50-årsåldern med mångårig erfarenhet av arbete i spåret.

– Nu jobbar vi med att ta hand om de anställda som mår dåligt. Stämningen här är väldigt låg, det är tragiskt för hela företaget.
1 Februari 2010  | Länk | 22 20 ALLA NYHETER | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Xenia Hej om mig. Och det här är min hemsidan                                             Skaffa en gratis hemsida