|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 69 |
| Kommentarer: 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Im back B*tches!
Eller... Ja. Är ju relativt aktiv på min andra blogg. Dvs; www.welkerphotography.blogg.se. Där finns jag. Höhö.
|
|
30 Juli 2011
| Länk
| Dagbok - min vardag
| 0 kommentar
|
 |
|
|
Sista inlägget. Kanske nånsin ?
Det här blir mitt sista inlägg på den här bloggen !
Nog för att jag verkligen gillar min lilla nogg-blogg, men den är för lättåtkomlig.
Två personer som inte ens borde veta att jag har den har läst igenom hela o.0
Så det är på tiden att släcka ner den, sorgligt nog.
Men livet går vidare.
Kanske skaffar en annan blogg, men jag vet inte än.
Så vi får väl se !
Hoppas alla får ett bra liv så länge, innan vi hörs igen ! (;
|
|
16 September 2009
| Länk
| Dagbok - min vardag
| 0 kommentar
|
|
|
|
Dagen Då Alla Fick Veta Min Hemlighet.
Hejsanhoppsan.
Idag fick jag veta en grej.
Min blogg är inte längre privat.
Säkert halva Falun måste ha läst den vid det här laget.
Tydligen så finns den med om man googlar på fanny welker blogg.
JIPPIE ! HOORAY ! INTE ALLS!
Fan, helvete, BAJS.
Jag som trodde jag hade hittat mitt sätt att få skriva av mej all skit.
Men ikke.
Får väl gå tillbaka till sättet jag använt mej av förut...
Eller för å va ärlig så har jag inte riktigt slutat, de går helt enkelt inte.
Jag sitter så långt ner i mitt lilla självdestruktiva träsk och ingen finns inom hörhåll för att komma och dra upp mej heller.
Respekt och total respektlöshet.
Du ska veta vilken respekt jag har för dej numera.
Du håller ju i hjärtat till en person jag värderar högt.
Högre än nån annan.
Högre än vänskapen.
Högre än nånting annat.
Det enda som är totalt respektlöst är hur allt och alla numera bara sårar.
Även jag.
Bara så åååh ! ._.
Suck och stön.
Ajja, nu ska jag fan lägga mej eller nåt..
Godnatt !
|
|
15 September 2009
| Länk
| Dagbok - min vardag
| 0 kommentar
|
|
|
|
Lost in my Selfdestruction
Igår var en mardröm.
Dagen kan inte ha existerat, de var för overkligt.
Allt som faktiskt varit lite ljust innan, fan de blev svartare än natten.
Fan. Helvete. Jävla. Skit.
Kalle har tydligen blivit ihop med sitt ex igen.
Visst är jag väl glad för deras skull, men mej såra de rätt mycke.
Mitt hjärta kan liknas vid en urkramad tvättsvamp; tömd på allt.
De här va droppen, jag är tömd på det liv jag fick vid födseln - mitt liv har ingen mening längre.
Det känns som om vännerna försvinner.
De försvinner i samma takt som bloddroppnarna färgar mina lakan röda.
Folk förändras, helt enkelt.
Tillslut duger de inte att vara den man är längre.
Men jag antar att de är så de är och kommer att vara.
Men bra jävla synd är de, när nyupptagna vänskaper krossas lika snabbt som dom återuppstått.
Livet suger hest just för tillfället och jag tror mina hjärna åkt på en sväng för mycket genom en köttkvarn - jag är helt sönder i huvet.
Kan inte tänka på nåt annat än de jag borde tänka på, som skolan å massa annat shit som måste göras.
Den återkommande mardrömmen om samhällets krav på en 13-åring.
Ibland kan man nästan önska att man blev inlåst på nåt psykhem så man slipper verkligheten för ett tag.
Jag trodde inte att de kunde bli värre än va de redan va.
Ack, så fel jag hade då !
Annars så är allt på en grymt mycke lägre nivå än tidigare.
Inget har blivit bättre eller sämre.
Jo en grej som är bra, de är att jag sluppit så svåra humörsvängningar på sistone.
Istället har jag grävt ner mej i mer depression och ångest, så de kanske inte va så bra ändå...
Nej nu skiter jag i de här, skulle vilja skriva så otroligt mycke mer - men orken är som bortblåst. Bara att skriva det här inlägget har tagit typ mer än en timme.
Har varit så otroligt trött idag också.
Kom hem från skolan halv 4 och gick och la mej och sov två timmar sen vare middag och sen sov jag lite till.
Anledningen till att jag inte sover nu är för att jag känner mej tvingad att berätta.
Berätta den tragiska historian om mitt liv.
Men nej nu !
Godnatt, hoppas vi hörs igen.
|
|
14 September 2009
| Länk
| Dagbok - min vardag
| 0 kommentar
|
|
|
|
FUCKFUCKFUCKFUCKFUCKKKKKKKKK
GAAAH, JAG ÄR EN JÄVLA GLÄDJEDÖDARE SOM BARA FÖRSTÖR FÖR ALLT OCH ALLA OCH JAG ÄR INTE LÄNGRE VÄRD ATT EXISTERA PÅ DETTA JORDKLOT !
Jag känner mej så jävla värdelös.
Inte bara känner mej, JAG ÄR.
Jag har förstört vänskapen med två av mina allra bästa vänner på grund av texten den 5:e september.
Egentligen borde jag inte bry mej, dom får väl sluta umgås med mej om dom inte vill, men som en vis person en gång sa; "Ingen har så mycket pengar att han kan förlora en vän." Vem har då så mycket pengar att han kan förlora TVÅ ?!
Svar: INGEN. Allra minst jag.
Inget av de där stämmer ett piss.
Eller att jag inte hänger med i ert tempo ibland, de stämmer - men de andra stämmer lika mycket som att jag just för tillfället har en blatte uppkörd i arslet. Och den sannorlikheten är lika med NOLL.
Jag fattar om de är svårt att bara förlåta efter att ni fått en kniv rätt genom hjärtat, men om ni verkligen är äkta vänner så kommer ni förlåta.
Kanske inte idag, kanske inte imorgon. Kanske inte nästa år.
Men nån gång.
|
|
13 September 2009
| Länk
| Dagbok - min vardag
| 0 kommentar
|
|
|
