|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Mars (2024) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Lars Olsson avdelnings chef öppna avdelningen Haparanda
Denna blogg ska idag handla om Lars Olsson! Vem är då denna man, för många ett bekant ansikte, för andra helt okänd.
Storhetsvansinne är vi många som vet vad det är & att binda ihop detta syndrom med denna man är ingen överdrift, snarare en underdrift.
Lars började sin karriär inom kriminalvården på Haparanda anstalt som en vanlig vårdare & så här långt är allting bra, under denna tid så kom han ganska bra överense med internerna och internerna kom på samma sätt överense med honom.
Sedan ungefär 1,5 år sedan är han avdelningschef för öppna annexet ( avd ) på Haparanda anstalt och direkt han tog över denna post så började han göra om regler, tillföra nya regler som han kallar för ( Interna regler ) vi skulle villja kalla dom för ( hans egna regler ).
Förra avdelnings chefen på denna avdelning var en man som hade ett mycket bra förhållande till klienterna som avtjänade sitt straff där och incidenter som kunde ge negativa vibbar inträffade mycket sällan.
Kort och slagkraftigt kan man säga, klienterna kom dit och avtjänade sina straff oftast med bra resultat som att tex inte återfalla i brottslighet efter frigivandet.
Men åter till berättelsen om den svarta ankan som började djävlas för att känna någon slags privat innre frid.
Lars Olsson började direkt förbjuda annhöriga att tex ta med sig godis, ciggaretter och dylikt med hänvisning till att det var förenat med en säkerhetsrisk, säkerhetsrisk? på en öppen anstalt där större mängden av klienteriet är pojkar som begått bus ( detta säger vi enbart för att ) försöka få er att förstå skillnaden på en öppen avdelning & en sluten som tex Hall eller kumla m.m
På vilket sätt är det en säkerhetsrisk om en mamma köper med sig oöppnade godispåsar eller oöppnade ciggarette paket till sin son? Givetvis finns det ingen sådan.
Vidare förbjöd han dom att även köpa med sig läsk, alltså en oöppnad coca cola burk var helt förbjuden, enligt honom så skulle ju någon ha kunnat tagit sig in i affärens lokal där läsken såldes & lyckats preparera denna coca cola med någon form av stimulantia medel ( även om burken var intakt & ej öppnad ) hur nu detta skulle gå till är för oss en riktig gåta.
Till slut så var det enda som var tillåtet att ta med för anhöriga
*Tidningar *Snittblommor
Man måste då försöka förstå att om man behandlar människor på detta sättet så blir resultatet inte till det goda, tvärtom
Då ska ni veta att vi pratat med en större del av de vakter som jobbar på stället som i skym undan även dom tycker att det är riktigt korkat & fördjävligt, tyvärr så vågar dom inte säga det öppet så det kommer fram till Lars Olsson kännedom då hirakin på detta ställe är att en vanlig vårdare ses i cehefens ögon som ett patrask som inte har något att säga till om.
Interna regler kallas detta, vilket i sin tur leder till intern kaos och som direkt resulterar i en mycket mycket sämre tillvaro för både interner och dess vakter som umgås med dom varje dag!
Vi undrar just hur länge denna STALIN ska få fortsätta härja på detta ställe innan hans egen chef " Jan Whallin " vågar ta itu med honom
|
2 September 2009
| Länk
| Haparanda anstalt
| 6 kommentarer
|
|
|
|
Första häktningen var en chockartad upplevelse
Om jag ska följa reglerna så borde väl personalen göra det också?
Jag blev inknuffad i en cell och de förklarade att reglerna står på dörren. Då började mardrömmen på riktigt och jag insåg att jag faktiskt satt i fängelse. Det första dygnet så gick det massor av tankar genom mitt huvud och massor av känslor som jag aldrig upplevt tidigare. Jag tittade mig runt i min cell och trodde inte att det var sant, detta kunde ju inte hända mig. Jag tror att jag sov i max fem minuter den första natten. Det var massor av oro i min kropp och jag var rädd. Jag hade aldrig varit i fängelse trots att jag var 35 år.
Personalen var som musslor Jag visste ingenting om fängelser eller hur saker fungerar. Till min stora förvåning så var personalen som musslor och svarade motvilligt på mina frågor. Jag hade intrycket att detta inte skulle vara långvarigt, det hade min advokat försäkrat mig om. Så jag tog mitt förnuft till fånga och tänkte att detta klarar jag nog av i någon vecka eller så. Jag läste mig till att man fick gå ut en gång om dagen om man behövde röka eftersom det var totalt förbud mot rökning i samtliga lokaler. Första morgonen var det frukost runt halv nio och då frågade personalen om jag ville gå på promenad och rökare som man är så ville jag verkligen ha min promenad. En och en halv timme senare blir jag visad till min tårtbit. Så där stod jag nu med min efterlängtade cigarett. Jag hade bara två stycken cigaretter och rökte dem bägge i ett nafs. När jag hade rökt klart ropade jag på vakten och frågade om jag inte kunde få gå in eftersom jag frös. Till svar fick jag att jag minsann fick vänta på halvtid, sen var den diskussionen slut. När jag väl var på väg tillbaka till min cell frågade jag om det fanns någon möjlighet att köpa cigaretter. Vakten förklarade att kiosken kommer på torsdagar och då får man köpa cigaretter. Då sa jag att jag gick förbi en cigarettmaskin vid inskrivningen. Den fungerar inte var svaret jag fick och celldörren stängdes. Vid lunchen frågade jag en annan vakt och han sa om jag hade pengar så kunde han fixa cigaretter från maskinen, som tydligen fungerade nu. Tacksam gav jag honom 100 kronor och cirka 20 minuter senare kom han tillbaka med två paket cigaretter. De följande två veckorna följde jag alla regler och lärde mig snabbt att inte fråga så mycket. Tillbaka från en häktesförhandling så frågar vakten som låste in mig om jag inte ville ha en fjärrkontroll. Självklart ville jag det men jag hade inte vågat fråga. Efter ytterligare en häktesförhandling så blev jag tillfrågad om jag ville jobba i disken två gånger om dagen. Ja tack gärna, svarade jag. I den vevan så fick jag mitt första besök som var bevakat eftersom jag hade restriktioner. Personalen som var med på besöket satt med och det var inga problem. Men vid följande besök var det alltid olika personer ur personalen som var med. En av dem i personalen som var med vid ett besök satt och stirrade på mig när jag pratade och på mitt besök när hon pratade, och han satt precis mittemellan oss. Vid ett annat besök så blev besöket tolv minuter eftersom personalen hade problem att bestämma vem som skulle sitta med. Jag blev väldigt upprörd eftersom man bara får 30 minuter per vecka. Mina klagomål på detta hörsammades inte förstås. Tiden gick och efter de månaderna med restriktioner så blev jag äntligen av med dem. Redan efter en dag fick jag en förfrågan om samsittning. Samsittning, vad är det? frågade jag. Det hade ingen förklarat för mig vad det var. Men jag tackade ja och fick sitta tillsammans med en kille som varit intagen från och till de senaste 15 åren, en ärrad veteran alltså. Så där satt jag, förstagångsförbrytaren, tillsammans med en tungt kriminell människa. Vi blev snabbt bra vänner och han förklarade massor av saker som jag inte visste om. Han tittade mycket förvånat på mig när jag tog till mig allt som han sa. Han frågade om inte plitarna förklarat detta för mig. Jag förklarade att ingen gett mig några svar alls. Då förklarade han att man får ta reda på allt själv. Jag förklarade att jag suttit med restriktioner i fem månader och nte vågat fråga så mycket. Han förklarade hur saker och ting fungerar inom kriminalvården och att man måste stå på sig för annars händer det ingenting. Vi blev väldigt bra vänner och hade samsittning varje dag. Tiden började flyta på och plötsligt kändes det inte så tungt längre. Det var en enorm känsla att få prata med någon som visste hur saker och ting fungerande. Han lärde mig mer på två dagar än vad personalen gjort på fem månader. Efter någon månad blev det problem på problem. Maten var alltid fisljummen och ofta så var allt mörkt bröd slut när de väl kom fram till min cell vid mattid. Jag påtalade det för personalen som bara svarade ”Jaja, det blir nog bra”. Tiden man blev ”kvarglömd” på toaletten blev längre och längre. Nä jag efter någon månad hade tröttnat på bortglömda telefontider som till exempel till socialen som har specifika tider man måste ringa på, fisljummen mat, bortglömd lunchmedicin och så vidare så skrev jag en anhållan om att få prata med chefen för häktet. Detta resulterade i att chefen skickade en springsjas som försäkrade att det skulle bli ändring. Efter cirka två veckor hade ingenting hänt så då skrev jag en ny anhållan om att få prata med chefen. Innan chefen kommer efter två dagar så har en incident uppkommit vid frukost när jag tog två stycken prickig korv och pliten tittar på mig och säger att jag bara får ta en skiva. Jag tittar på honom och tittar på fatet framför mig och det är fullt på fatet, sedan säger jag ”Skämtar du eller?”. Pliten tar då bort min ena prickig korv-skiva. Då blev jag förbannad och la tillbaka även den andra skivan och sa ”Då kan du ta resten med!”. När jag gick in i min cell så jag kände en enorm våg av ilska inom mig. Dagen efter vid frukost är det samma plit som dagen innan. Jag tittar på rullbordet där det brukar ligga pålägg och då var det tomt och jag frågade om det fanns mer. Då fick jag svaret att det var slut. Då kunde jag inte hålla mig utan sa till honom att igår snålade du som fan och idag så är det slut? Jag fick inget svar utan bara en sur blick. Jag gick in i min cell och bara skakade på huvudet. Senare på eftermiddagen kom chefen för häktet och lyssnade på vad jag hade att säga. Han lovade att det genast skulle bli ändring på allt. Jag hade ju inte begärt något orimligt, bara att om jag ska följa kriminalvårdens regler så borde väl personalen göra det också? Efter någon månad blev vi flyttade en trappa upp både jag och min samsittare. Där var det annan personal och andra regler som gällde. Vi behövde inte söka tillstånd för samsittning. Jag lärde känna andra människor och vi fick träna varje dag. Det var till en början ett mycket trevlig ombyte, men det skulle inte bestå. En dag var min samsittare dålig i magen och behövde gå på toaletten. Han flaggade på och efter en kvart blev han kopplad till centralvakten (obligatoriskt efter 15 minuters väntan). Han flaggar på igen och hans mage låter en hel del och det börjar bli panik. Självklart blir han otålig och börjar banka på dörren och föra liv. Det tar tio minuter innan någon kommer och min kompis är på bristningsgränsen. Pliten som öppnar dörren tittar surt på honom och frågar varför det är sådant liv. ”Vad fan, jag måste på toa!” Då får han till svar att ”Du får väl tänka lite, vi har annat att göra”. Han svarar pliten med ”Är det bara vi som ska tänka? och sen sprang han på muggen. Efter någon månad så fick jag inte mitt häktesbidrag, självklart undrade jag varför och fick svaret ”Jag vet inte”. Det måste vara en kriminalvårdares standardsvar på allt. Det tog en hel dag och en hel del heta känslor innan jag fick klarhet i vad som hänt. Men jag tror att jag försökte prata med fem eller sex personer inom personalen som alla svarade ”Jag vet inte. Det visade sig vara ett missförstånd på utbetalningen som löste sig efter ett enkelt telefonsamtal från rätt person. Detta är bara en mycket liten del av mina första tio månader i kriminalvårdens omsorg. Som människa blir jag rädd och tror inte att kriminalvården fungerar på bästa sätt eftersom min slutsats är att det inte finns någon organisation på någon nivå!
|
28 Augusti 2009
| Länk
| Kriminalvården
| 0 kommentar
|
|
|
|
Är det ett brott att ha ont i hjärtat?
Jag skriver denna artikel för att tala om att vi är många som inte accepterar det som skedde på Gävleanstalten den 29 juni 2006 och dagarna innan. Jimmy Schwartz, som var intagen på anstalten, hade under några dagar kraftiga smärtor i bröstet, han bad om hjälp men fick inte den hjälp han behövde och hade rätt till. Den 29 juni dog han ensam i sin cell. Varför? Jag vill påminna anstaltsledningen på KVA Gävle om or-dens egentliga bety-delse. Bortförklaring-ar är inget annat än bortförklaringar. Och skitsnack är inget annat än skitsnack. Jag skriver det här för att påminna ansvariga inom kriminalvården om att det handlar om människor. I Jimmys fall en likgiltighet inför den stora sorg hans död innebar för familjen. En likgil-tighet utan en ursäkt eller förklaring till hans mamma, son och övriga familjen. Inte ens ett telefonsamtal. Jag skulle vilja se er i ögonen när ni säger att inga fel eller misstag begåtts av vare sig läkare på vård-centralen eller av sjuksyster samt läkare på anstalten.
Är det ett brott att ha ont i hjärtat? Är det ett brott att be om hjälp? Är det ett brott att vilja bli undersökt av kompetent läkare? Med vilken rätt avslog ni ansvariga på Gävleanstalten Jimmys vädjan om hjälp? Med vilken rätt nonchalerade ni hans smärta? Med vilken rätt antydde ni att han simulerade? Det finns ingenting ni kan säga som förklarar. Det finns ingen möjlighet för en tänkande män-niska att förlåta den tröghet och misstänk-samhet ni visade. Ni påstod även att han druckit GHB. Var det så? Nej! Vilket också visade sig när Jimmy obducerades. Om detta förfarande är praxis. Om detta är riktlinjer för hur människor ska bete sig mot varandra. Om detta är den ställning människovärdet nu-mera har, då har vårt samhälle ingen framtid. I stängda rum. I stängda medvetanden. I stängda hjärtan finns ingen framtid. När en människas livsöde inte är mer värt än ett papper, ett ärende som vänds och läggs åt sidan, då finns ingen framtid mer. Men vi är många som vet att omsorgen om varandra är vik-tigare än kapital och företagsvinster. Vi vet att utan solidaritet och samverkan går samhället under och livet stannar.
Jag vill ha svar från anstaltsledningen på KVA Gävle när det gäller följande: 1. Varför undersöktes Jimmy Schwartz enbart på en vårdcentral och inte på sjukhus? 2. Varför togs inget blodprov som är brukligt vid misstanke om hjärtin-farkt? 3. Varför lyssnade ansvarig sjuksköters-ka på anstalten inte när Jimmy klaga-de över mycket svåra smärtor i brös-tet? Detta var den 28 juni 2006. 4. Varför påstod personal att han hade druckit GHB när detta inte stämde? 5. Varför har ingen ansvarig på anstalten kontaktat Jimmys familj? 6. Varför har läkaren på vårdcentralen ringt Jimmys mamma och bett om ur-säkt om inga misstag har begåtts? Jag uppmanar alla som läser denna arti-kel att ställa som krav på Gävleanstaltens ledning att få en förklaring och svar på ovanstående frågor. Jag vill också av hela mitt hjärta framföra mitt djupa deltagande i familjens sorg och saknad efter Jimmy. Önskar av hela mitt hjärta att ni får någon form av upprättelse även om det är en klen tröst. Var inte rädd för att fråga kamrat. Låt ingen lura dig. Se efter själv, vad du inte vet, vet du inte. Granska din räkning, du ska betala. Sätt ditt finger på varje siffra. Fråga: ”Hur kom den dit?” För, vad har vi då till sist för val. När någon sätter hårt mot mjukt och hela samhället är sjukt av oginhet och kapital. Att väpna sig med tålamod när de beväpnar sig med makt och aldrig står för vad det sagt är ingen särskilt bra metod. Nej låt oss vässa ”vap-net” – ordet och solidariteten som vi fått. Den biter vi ifrån med
|
16 Augusti 2009
| Länk
| Kriminalvården
| 0 kommentar
|
|
|
|
Komentarer från kurirens senaste inlägg JO-Anmälan
Här kan ni nu läsa komentarer från kurirens debatt vid denna artikel dom publicerade igår angående den senaste JO-Anmölan mot Haparanda anstalt. Märk väl att en persons inlägg är extra av intresse här då det tydligen är en före detta anställd inom kriminalvården som skrivit & anger en del saker!! Vi tackar & bugar inför den personen som vågar bryta tysdnaden & kanske vågade hon bara detta för att hon inte längre arbetar kvar där ( är alltså inte kvar i deras klor )
johan112 (23 minuter sedan)
Han sätter också upp sina egna regler & kallar dessa för interna anstalts regler & många av dessa regler bryter direkt gentemot klienternas rättigheter, detta hychas det naturligtvis om så det inte kommer ut allt för mycket!! Minns en händelse för bara ett par månader som tidningarna skrev om!! Jo anmälan mot vakterna när dom smygfilmade internerna!! När media började ringa & prata med en del ur förtroenderådet så spärrade denna avdelnings chef av samtalen, han lät inte media få kontakt med dom & DET ÄR EJ TILLÅTET PÅ EN ÖPPEN AVDELNING. Snälla media tidningar som tv , granska denna anstalt & speciellt öppna avd, annexet, ni kommer finna mycket godis att skriva om!!! Stora avslöjanden finns
(flagga som olämplig)
johan112 (26 minuter sedan)
Detta var ganska väntat, att denna anstalt skulle hamna i en sådan sak!! Jag har suttit på Haparanda som intern för ca 2 år sedan & jag kan tillägga att jag suttit på 5 andra anstalter också!! Haparanda anstalt är den absolut sämsta anstalt som kriminalvården har genom hela sverige utan tvekan!! Om en intern på öppna annexet får för sig at klaga lite för mycket eller har för mycket med media eller JO att göra så har avdelnings chefen en förmåga att börja hota om förflyttning till annan anstalt ( detta är naturligtvis ej lagligt ) att man tystar ned fångar med hot men det utövar denna anstalts chef hela tiden utan att någon annan inom KVV vet om det!!
(flagga som olämplig)
Monicka F.d kvv anställd (igår)
Hela " organet " kriminalvården borde ses över av både JO & av regeringen, mer skit innanför en garderob kan inte ett ställe skaffa sig än vad dom har! Har själv arbetat inom detta & jag kan säga er att just översteg som detta som tex brott mot tysnadsplikt m.m är fruktansvärt vanligt, men man mörkar ned händelserna så dom inte läcker ut till media & till dagens ljus. Att sätta likheter mellan en sekt & svenska kriminalvården är absolut ingen överdrift. Kränkade handlingar & brottsliga handlingar mot interner från kvv anställda sker hela tiden utan att någon gör något åt det. Och nu ska dessa få basa över ett högrisk säkerhets fängelse, å herregud så skrämmande
(flagga som olämplig)
Monicka F.d kvv anställd (igår)
Jasså så nu är den beryktade Anstalten åter igen i blåsväder!! Det är fruktansvärt konstigt att ingen med högre befattning inom kriminalvården inser hur illa detta ställe sköts av den nuvarande ledningen & framförallt med den nuvarande chefen över den öppna avdelningen! Hur kan han få fortsätta arbeta där med allt han ställer till med!! Och hur fan kan anställda vid kvv som ska verkställa straff för personer som brutit mot lagen, själva bryta mot lagen, är det att kalla ett föredöme gentemot dom klienter som sitter där? Hoppas JO dömer ut ett rejält skadestånd till den drabbade, är ju fan skamligt att dom bryter mot tysnadsplikten. Fy fan för sveriges kriminalvård. fortsättning följer
(flagga som olämplig)
No remors (igår)
Mycket bra!! Virpi Nilimaa är verkligen en kvalificerad kvv anställd!! Hon stoppar inte huvudet i sanden & gömmer sig & ljuger bort en händelse som dom 2 övriga ceferna på Haparanda anstalt alltid gör!! Hon gör ett mycket proffsigt arbete & tar emot den kritik som anstalten utsatt sig för!! Jag är mycket bekant med denna händelse & vet om att den stämmer, trodde att det skulle bli som vanligt när denna anstalt gjort fel, att dom mörkar sanningen & slingrar sig undan. Men jag ser verkligen hopp i detta då Virpi är involverad i utredningen!! Jag tror inte hon skulle mörka för en kollega som många andra på den arbetsplatsen gör!! Tycker kriminalvården ska stå sitt kast här & ta på sig kritike
(flagga som olämplig)
|
24 Juli 2009
| Länk
| Haparanda anstalt
| 0 kommentar
|
|
|
|
SÅ HAR DET HÄNT IGEN ANSTALTEN JO-anmäld
Då har det hänt igen gott folk!! Haparanda Anstalt är åter igen i blåsväder, fångade upp denna nyhetsnotis ifrån kuriren idag http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4998686
Anstalt JO-anmäld Haparanda. Haparanda anstalts öppna avdelning har anmälts till Justitieombudsmannen. En manlig intern har anklagat avdelningen för brott mot tystnadsplikten. Han känner sig kränkt efter att en målsägande helt utan anknytning till hans dom blivit meddelad när han varit på permission från anstalten. Det ska ha hänt tre till fem gånger mellan mars och juni i år.
- Det är väldigt beklagligt om det är så, sa Virpi Nilimaa, kriminalvårdschef och tillförordnad ansvarig för avdelningen.
Hon har aldrig varit med om något liknande och berättar att de arbetar mycket noggrant så att verkligen rätt målsägande informeras. Om detta stämmer måste de rannsaka sig själva.
- Vi måste gå igenom rutinerna och se hur det här kan ha gått till. Det är ingen ursäkt för det får inte hända. -------------------------------------------------------------------------------- Publicerad 2009-07-23 00:18
Hur länge ska detta få pågå innan någon med högre befattning inom kriminalvården inse att denna situation inte är hållbar och att ledningen på Haparanda Anstalt: Jan Wallin & framför allt Lars Olsson måste avsättas rån sina tjänster?????????
|
23 Juli 2009
| Länk
| Haparanda anstalt
| 0 kommentar
|
|
|