http://www.youtube.com/watch?v=jQiDZDOSo40
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Lars Olsson avdelnings chef öppna avdelningen Haparanda

Denna blogg ska idag handla om Lars Olsson!
Vem är då denna man, för många ett bekant ansikte, för andra helt okänd.

Storhetsvansinne är vi många som vet vad det är & att binda ihop detta syndrom med denna man är ingen överdrift, snarare en underdrift.

Lars började sin karriär inom kriminalvården på Haparanda anstalt som en vanlig vårdare & så här långt är allting bra, under denna tid så kom han ganska bra överense med internerna och internerna kom på samma sätt överense med honom.

Sedan ungefär 1,5 år sedan är han avdelningschef för öppna annexet ( avd ) på Haparanda anstalt och direkt han tog över denna post så började han göra om regler, tillföra nya regler som han kallar för ( Interna regler ) vi skulle villja kalla dom för ( hans egna regler ).

Förra avdelnings chefen på denna avdelning var en man som hade ett mycket bra förhållande till klienterna som avtjänade sitt straff där och incidenter som kunde ge negativa vibbar inträffade mycket sällan.

Kort och slagkraftigt kan man säga, klienterna kom dit och avtjänade sina straff oftast med bra resultat som att tex inte återfalla i brottslighet efter frigivandet.

Men åter till berättelsen om den svarta ankan som började djävlas för att känna någon slags privat innre frid.

Lars Olsson började direkt förbjuda annhöriga att tex ta med sig godis, ciggaretter och dylikt med hänvisning till att det var förenat med en säkerhetsrisk, säkerhetsrisk? på en öppen anstalt där större mängden av klienteriet är pojkar som begått bus ( detta säger vi enbart för att ) försöka få er att förstå skillnaden på en öppen avdelning & en sluten som tex Hall eller kumla m.m

På vilket sätt är det en säkerhetsrisk om en mamma köper med sig oöppnade godispåsar eller oöppnade ciggarette paket till sin son? Givetvis finns det ingen sådan.

Vidare förbjöd han dom att även köpa med sig läsk, alltså en oöppnad coca cola burk var helt förbjuden, enligt honom så skulle ju någon ha kunnat tagit sig in i affärens lokal där läsken såldes & lyckats preparera denna coca cola med någon form av stimulantia medel ( även om burken var intakt & ej öppnad ) hur nu detta skulle gå till är för oss en riktig gåta.

Till slut så var det enda som var tillåtet att ta med för anhöriga

*Tidningar
*Snittblommor

Man måste då försöka förstå att om man behandlar människor på detta sättet så blir resultatet inte till det goda, tvärtom

Då ska ni veta att vi pratat med en större del av de vakter som jobbar på stället som i skym undan även dom tycker att det är riktigt korkat & fördjävligt, tyvärr så vågar dom inte säga det öppet så det kommer fram till Lars Olsson kännedom då hirakin på detta ställe är att en vanlig vårdare ses i cehefens ögon som ett patrask som inte har något att säga till om.

Interna regler kallas detta, vilket i sin tur leder till intern kaos och som direkt resulterar i en mycket mycket sämre tillvaro för både interner och dess vakter som umgås med dom varje dag!

Vi undrar just hur länge denna STALIN ska få fortsätta härja på detta ställe innan hans egen chef " Jan Whallin " vågar ta itu med honom
2 September 2009  | Länk | Haparanda anstalt | 6 kommentarer
Första häktningen var en chockartad upplevelse

Om jag ska följa reglerna så borde
väl personalen göra det också?

Jag blev inknuffad i en cell och de
förklarade att reglerna står på dörren.
Då började mardrömmen på riktigt
och jag insåg att jag faktiskt satt i
fängelse. Det första dygnet så gick det
massor av tankar genom mitt huvud
och massor av känslor som jag aldrig
upplevt tidigare. Jag tittade mig runt i
min cell och trodde inte att det var
sant, detta kunde ju inte hända mig. Jag
tror att jag sov i max fem minuter den
första natten. Det var massor av oro i min
kropp och jag var rädd. Jag hade aldrig
varit i fängelse trots att jag var 35 år.

Personalen var som musslor
Jag visste ingenting om fängelser eller hur
saker fungerar. Till min stora förvåning så
var personalen som musslor och svarade
motvilligt på mina frågor. Jag hade intrycket
att detta inte skulle vara långvarigt,
det hade min advokat försäkrat mig om. Så
jag tog mitt förnuft till fånga och tänkte att
detta klarar jag nog av i någon vecka eller
så. Jag läste mig till att man fick gå ut en
gång om dagen om man behövde röka
eftersom det var totalt förbud mot rökning
i samtliga lokaler. Första morgonen var det
frukost runt halv nio och då frågade personalen
om jag ville gå på promenad och
rökare som man är så ville jag verkligen ha
min promenad. En och en halv timme
senare blir jag visad till min tårtbit. Så där
stod jag nu med
min efterlängtade
cigarett. Jag hade
bara två stycken
cigaretter och
rökte dem bägge i
ett nafs. När jag
hade rökt klart
ropade jag på
vakten och frågade
om jag inte
kunde få gå in eftersom
jag frös.
Till svar fick jag
att jag minsann
fick vänta på
halvtid, sen var
den diskussionen
slut.
När jag väl var på väg tillbaka till min cell
frågade jag om det fanns någon möjlighet
att köpa cigaretter. Vakten förklarade att kiosken kommer på torsdagar och då får
man köpa cigaretter. Då sa jag att jag gick
förbi en cigarettmaskin vid inskrivningen.
Den fungerar inte var svaret jag fick och
celldörren stängdes. Vid lunchen frågade
jag en annan vakt och han sa om jag hade
pengar så kunde han fixa cigaretter från
maskinen, som tydligen fungerade nu.
Tacksam gav jag honom 100 kronor och
cirka 20 minuter senare kom han tillbaka
med två paket cigaretter.
De följande två veckorna följde jag alla
regler och lärde mig snabbt att inte fråga
så mycket. Tillbaka från en häktesförhandling
så frågar vakten som låste in mig om
jag inte ville ha en fjärrkontroll. Självklart
ville jag det men jag hade inte vågat fråga.
Efter ytterligare en häktesförhandling så
blev jag tillfrågad om jag ville jobba i
disken två gånger om dagen. Ja tack gärna,
svarade jag. I den vevan så fick jag mitt
första besök som var bevakat eftersom jag
hade restriktioner. Personalen som var
med på besöket satt med och det var inga
problem. Men vid följande besök var det
alltid olika personer ur personalen som var
med. En av dem i personalen som var med
vid ett besök satt och stirrade på mig när
jag pratade och på mitt besök när hon
pratade, och han satt precis mittemellan
oss. Vid ett annat besök så blev besöket
tolv minuter eftersom personalen hade
problem att bestämma vem som skulle
sitta med. Jag blev väldigt upprörd eftersom
man bara får 30 minuter per vecka.
Mina klagomål på detta hörsammades inte
förstås.
Tiden gick och efter de månaderna med
restriktioner så blev jag äntligen av med
dem. Redan efter en dag fick jag en förfrågan
om samsittning. Samsittning, vad är
det? frågade jag. Det hade ingen förklarat
för mig vad det var. Men jag tackade ja
och fick sitta tillsammans med en kille
som varit intagen från och till de senaste
15 åren, en ärrad veteran alltså. Så där satt
jag, förstagångsförbrytaren, tillsammans
med en tungt kriminell människa. Vi blev
snabbt bra vänner och han förklarade
massor av saker som jag inte visste om.
Han tittade mycket förvånat på mig när jag
tog till mig allt som han sa. Han frågade
om inte plitarna förklarat detta för mig.
Jag förklarade att ingen gett mig några
svar alls. Då förklarade han att man får ta
reda på allt själv. Jag förklarade att jag
suttit med restriktioner i fem månader och nte vågat fråga så mycket. Han förklarade
hur saker och ting fungerar inom kriminalvården
och att man måste stå på sig för
annars händer det ingenting.
Vi blev väldigt
bra vänner och
hade samsittning
varje dag. Tiden
började flyta på
och plötsligt kändes
det inte så
tungt längre. Det
var en enorm
känsla att få prata
med någon som
visste hur saker
och ting fungerande.
Han lärde
mig mer på två
dagar än vad
personalen gjort
på fem månader. Efter någon månad blev
det problem på problem. Maten var alltid
fisljummen och ofta så var allt mörkt bröd
slut när de väl kom fram till min cell vid
mattid. Jag påtalade det för personalen
som bara svarade ”Jaja, det blir nog bra”.
Tiden man blev ”kvarglömd” på toaletten
blev längre och längre. Nä jag efter någon
månad hade tröttnat på bortglömda telefontider
som till exempel till socialen som
har specifika tider man måste ringa på,
fisljummen mat, bortglömd lunchmedicin
och så vidare så skrev jag en anhållan om
att få prata med chefen för häktet.
Detta resulterade i att chefen skickade en
springsjas som försäkrade att det skulle bli
ändring. Efter cirka två veckor hade ingenting
hänt så då skrev jag en ny anhållan
om att få prata med chefen. Innan chefen
kommer efter två dagar så har en incident
uppkommit vid frukost när jag tog två
stycken prickig korv och pliten tittar på
mig och säger att jag bara får ta en skiva.
Jag tittar på honom och tittar på fatet framför
mig och det är fullt på fatet, sedan
säger jag ”Skämtar du eller?”. Pliten tar då
bort min ena prickig korv-skiva. Då blev
jag förbannad och la tillbaka även den
andra skivan och sa ”Då kan du ta resten
med!”. När jag gick in i min cell så jag
kände en enorm våg av ilska inom mig.
Dagen efter vid frukost är det samma plit
som dagen innan. Jag tittar på rullbordet
där det brukar ligga pålägg och då var det
tomt och jag frågade om det fanns mer. Då
fick jag svaret att det var slut. Då kunde
jag inte hålla mig utan sa till honom att
igår snålade du som fan och idag så är det
slut? Jag fick inget svar utan bara en sur
blick. Jag gick in i min cell och bara skakade
på huvudet. Senare på eftermiddagen
kom chefen för häktet och lyssnade på vad
jag hade att säga. Han lovade att det genast
skulle bli ändring på allt. Jag hade ju inte
begärt något orimligt, bara att om jag ska
följa kriminalvårdens regler så borde väl
personalen göra det också?
Efter någon månad blev vi flyttade en
trappa upp både jag och min samsittare.
Där var det annan personal och andra
regler som gällde. Vi behövde inte söka
tillstånd för samsittning. Jag lärde känna
andra människor och vi fick träna varje
dag. Det var till en början ett mycket trevlig
ombyte, men det skulle inte bestå. En
dag var min samsittare dålig i magen och
behövde gå på toaletten. Han flaggade på
och efter en kvart blev han kopplad till
centralvakten (obligatoriskt efter 15 minuters
väntan). Han flaggar på igen och hans
mage låter en hel del och det börjar bli
panik. Självklart blir han otålig och börjar
banka på dörren och föra liv. Det tar tio
minuter innan någon kommer och min
kompis är på bristningsgränsen. Pliten som
öppnar dörren tittar surt på honom och
frågar varför det är sådant liv. ”Vad fan,
jag måste på toa!” Då får han till svar att
”Du får väl tänka lite, vi har annat att
göra”. Han svarar pliten med ”Är det bara
vi som ska tänka? och sen sprang han på
muggen.
Efter någon månad så fick jag inte mitt
häktesbidrag, självklart undrade jag varför
och fick svaret ”Jag vet inte”. Det måste
vara en kriminalvårdares standardsvar på
allt. Det tog en hel dag och en hel del heta
känslor innan jag fick klarhet i vad som
hänt. Men jag tror att jag försökte prata
med fem eller sex personer inom personalen
som alla svarade ”Jag vet inte. Det
visade sig vara ett missförstånd på utbetalningen
som löste sig efter ett enkelt
telefonsamtal från rätt person. Detta är
bara en mycket liten del av mina första tio
månader i kriminalvårdens omsorg. Som
människa blir jag rädd och tror inte att
kriminalvården fungerar på bästa sätt
eftersom min slutsats är att det inte finns
någon organisation på någon nivå!
28 Augusti 2009  | Länk | Kriminalvården | 0 kommentar
Är det ett brott att ha ont i hjärtat?

Jag skriver denna artikel för att tala om att vi är många som inte accepterar det som skedde på Gävleanstalten den 29 juni 2006 och dagarna innan. Jimmy Schwartz, som var intagen på anstalten, hade under några dagar kraftiga smärtor i
bröstet, han bad om hjälp men fick inte den hjälp han behövde och hade rätt till. Den 29 juni dog han ensam i sin cell. Varför?
Jag vill påminna anstaltsledningen på KVA Gävle om or-dens egentliga bety-delse. Bortförklaring-ar är inget annat än bortförklaringar. Och skitsnack är inget annat än skitsnack. Jag skriver det här för att påminna ansvariga inom kriminalvården om att det handlar om människor. I Jimmys
fall en likgiltighet inför den stora sorg hans död innebar för familjen. En likgil-tighet utan en ursäkt eller förklaring till hans mamma, son och övriga familjen. Inte ens ett telefonsamtal. Jag skulle vilja se er i ögonen när ni säger att inga fel eller misstag begåtts av vare sig läkare på vård-centralen eller av sjuksyster samt läkare på anstalten.

Är det ett brott att ha ont i hjärtat? Är det ett brott att be om hjälp? Är det ett brott att vilja bli undersökt av kompetent läkare? Med vilken rätt avslog ni ansvariga på Gävleanstalten Jimmys vädjan om hjälp? Med vilken rätt nonchalerade ni hans smärta? Med vilken rätt antydde ni att han
simulerade? Det finns ingenting ni kan säga som förklarar. Det finns ingen möjlighet för en tänkande män-niska att förlåta den tröghet och misstänk-samhet ni visade. Ni påstod även att han druckit GHB. Var det så? Nej! Vilket också visade sig när Jimmy obducerades.
Om detta förfarande är praxis. Om detta är riktlinjer för hur människor ska bete sig mot varandra. Om detta är den ställning människovärdet nu-mera har, då har vårt
samhälle ingen framtid. I stängda rum. I stängda medvetanden. I stängda hjärtan finns ingen framtid. När en människas livsöde inte är mer värt än ett papper, ett ärende som vänds och läggs åt sidan, då finns ingen framtid mer. Men vi är många som vet att omsorgen om varandra är vik-tigare än kapital och företagsvinster. Vi vet att utan solidaritet och samverkan går samhället under och livet stannar.

Jag vill ha svar från anstaltsledningen på KVA Gävle när det gäller följande:
1. Varför undersöktes Jimmy Schwartz enbart på en vårdcentral och inte på sjukhus?
2. Varför togs inget blodprov som är brukligt vid misstanke om hjärtin-farkt?
3. Varför lyssnade ansvarig sjuksköters-ka på anstalten inte när Jimmy klaga-de över mycket svåra smärtor i brös-tet? Detta var den 28 juni 2006.
4. Varför påstod personal att han hade druckit GHB när detta inte stämde?
5. Varför har ingen ansvarig på anstalten kontaktat Jimmys familj?
6. Varför har läkaren på vårdcentralen ringt Jimmys mamma och bett om ur-säkt om inga misstag har begåtts?
Jag uppmanar alla som läser denna arti-kel att ställa som krav på Gävleanstaltens ledning att få en förklaring och svar på ovanstående frågor. Jag vill också av hela mitt hjärta framföra mitt djupa deltagande i familjens sorg och saknad efter Jimmy. Önskar av hela mitt hjärta att ni får någon form av upprättelse även om det är en klen tröst.
Var inte rädd för att fråga kamrat. Låt ingen lura dig. Se efter själv, vad du inte vet, vet du inte. Granska din räkning, du ska betala. Sätt ditt finger på varje siffra. Fråga: ”Hur kom den dit?” För, vad har vi då till sist för val. När någon sätter hårt mot mjukt och hela samhället är sjukt av oginhet och kapital. Att väpna sig med tålamod när de beväpnar sig med makt och aldrig står för vad det sagt är ingen särskilt bra metod. Nej låt oss vässa ”vap-net” – ordet och solidariteten som vi fått. Den biter vi ifrån med

16 Augusti 2009  | Länk | Kriminalvården | 0 kommentar
Komentarer från kurirens senaste inlägg JO-Anmälan

Här kan ni nu läsa komentarer från kurirens debatt vid denna artikel dom publicerade igår angående den senaste JO-Anmölan mot Haparanda anstalt.
Märk väl att en persons inlägg är extra av intresse här då det tydligen är en före detta anställd inom kriminalvården som skrivit & anger en del saker!!
Vi tackar & bugar inför den personen som vågar bryta tysdnaden & kanske vågade hon bara detta för att hon inte längre arbetar kvar där ( är alltså inte kvar i deras klor )


johan112 (23 minuter sedan)

Han sätter också upp sina egna regler & kallar dessa för interna anstalts regler & många av dessa regler bryter direkt gentemot klienternas rättigheter, detta hychas det naturligtvis om så det inte kommer ut allt för mycket!! Minns en händelse för bara ett par månader som tidningarna skrev om!! Jo anmälan mot vakterna när dom smygfilmade internerna!! När media började ringa & prata med en del ur förtroenderådet så spärrade denna avdelnings chef av samtalen, han lät inte media få kontakt med dom & DET ÄR EJ TILLÅTET PÅ EN ÖPPEN AVDELNING. Snälla media tidningar som tv , granska denna anstalt & speciellt öppna avd, annexet, ni kommer finna mycket godis att skriva om!!! Stora avslöjanden finns

(flagga som olämplig)


johan112 (26 minuter sedan)

Detta var ganska väntat, att denna anstalt skulle hamna i en sådan sak!! Jag har suttit på Haparanda som intern för ca 2 år sedan & jag kan tillägga att jag suttit på 5 andra anstalter också!! Haparanda anstalt är den absolut sämsta anstalt som kriminalvården har genom hela sverige utan tvekan!! Om en intern på öppna annexet får för sig at klaga lite för mycket eller har för mycket med media eller JO att göra så har avdelnings chefen en förmåga att börja hota om förflyttning till annan anstalt ( detta är naturligtvis ej lagligt ) att man tystar ned fångar med hot men det utövar denna anstalts chef hela tiden utan att någon annan inom KVV vet om det!!

(flagga som olämplig)


Monicka F.d kvv anställd (igår)

Hela " organet " kriminalvården borde ses över av både JO & av regeringen, mer skit innanför en garderob kan inte ett ställe skaffa sig än vad dom har! Har själv arbetat inom detta & jag kan säga er att just översteg som detta som tex brott mot tysnadsplikt m.m är fruktansvärt vanligt, men man mörkar ned händelserna så dom inte läcker ut till media & till dagens ljus. Att sätta likheter mellan en sekt & svenska kriminalvården är absolut ingen överdrift. Kränkade handlingar & brottsliga handlingar mot interner från kvv anställda sker hela tiden utan att någon gör något åt det. Och nu ska dessa få basa över ett högrisk säkerhets fängelse, å herregud så skrämmande

(flagga som olämplig)


Monicka F.d kvv anställd (igår)

Jasså så nu är den beryktade Anstalten åter igen i blåsväder!!
Det är fruktansvärt konstigt att ingen med högre befattning inom kriminalvården inser hur illa detta ställe sköts av den nuvarande ledningen & framförallt med den nuvarande chefen över den öppna avdelningen!
Hur kan han få fortsätta arbeta där med allt han ställer till med!!
Och hur fan kan anställda vid kvv som ska verkställa straff för personer som brutit mot lagen, själva bryta mot lagen, är det att kalla ett föredöme gentemot dom klienter som sitter där? Hoppas JO dömer ut ett rejält skadestånd till den drabbade, är ju fan skamligt att dom bryter mot tysnadsplikten. Fy fan för sveriges kriminalvård. fortsättning följer

(flagga som olämplig)


No remors (igår)

Mycket bra!! Virpi Nilimaa är verkligen en kvalificerad kvv anställd!! Hon stoppar inte huvudet i sanden & gömmer sig & ljuger bort en händelse som dom 2 övriga ceferna på Haparanda anstalt alltid gör!! Hon gör ett mycket proffsigt arbete & tar emot den kritik som anstalten utsatt sig för!! Jag är mycket bekant med denna händelse & vet om att den stämmer, trodde att det skulle bli som vanligt när denna anstalt gjort fel, att dom mörkar sanningen & slingrar sig undan. Men jag ser verkligen hopp i detta då Virpi är involverad i utredningen!! Jag tror inte hon skulle mörka för en kollega som många andra på den arbetsplatsen gör!! Tycker kriminalvården ska stå sitt kast här & ta på sig kritike

(flagga som olämplig)
24 Juli 2009  | Länk | Haparanda anstalt | 0 kommentar
SÅ HAR DET HÄNT IGEN ANSTALTEN JO-anmäld

Då har det hänt igen gott folk!!
Haparanda Anstalt är åter igen i blåsväder, fångade upp denna nyhetsnotis ifrån kuriren idag http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4998686


Anstalt JO-anmäld
Haparanda.
Haparanda anstalts öppna avdelning har anmälts till Justitieombudsmannen. En manlig intern har anklagat avdelningen för brott mot tystnadsplikten. Han känner sig kränkt efter att en målsägande helt utan anknytning till hans dom blivit meddelad när han varit på permission från anstalten. Det ska ha hänt tre till fem gånger mellan mars och juni i år.


- Det är väldigt beklagligt om det är så, sa Virpi Nilimaa, kriminalvårdschef och tillförordnad ansvarig för avdelningen.


Hon har aldrig varit med om något liknande och berättar att de arbetar mycket noggrant så att verkligen rätt målsägande informeras. Om detta stämmer måste de rannsaka sig själva.


- Vi måste gå igenom rutinerna och se hur det här kan ha gått till. Det är ingen ursäkt för det får inte hända.
--------------------------------------------------------------------------------
Publicerad 2009-07-23 00:18


Hur länge ska detta få pågå innan någon med högre befattning inom kriminalvården inse att denna situation inte är hållbar och att ledningen på Haparanda Anstalt: Jan Wallin & framför allt Lars Olsson måste avsättas rån sina tjänster?????????
23 Juli 2009  | Länk | Haparanda anstalt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Haparanda Anstalt Haparanda Anstalt                                             Skaffa en gratis hemsida